Följ professorbloggen #Barnmorskansdecennium år 2024. Här bloggar legitimerade barnmorskor som är professorer och berättar om det som engagerar och tankar om professionen, barnmorskeriet, kvinnors och barns hälsa, srhr och egen forskning.
Väldoft
Jag har köpt en parfym på flygplatsen i Rwanda för jag vill påminna mig själv om väldoften från Rwanda när jag är åter i Sverige. Varför det? Jo för nu har jag rest i ett land av försoning och det ger väldoft.
Huvudstaden Kigali breder ut sig på små kullar. I andra delar av landet finns vulkaner, gorillor, och åter i andra delar savannen med Afrikas ”Big five” av vilda djur. Däremellan sjöar mellan kaffeodlingar, bananodlingar och odlingar av eukalyptus och citrongräs. Rwanda är ett land stort som landskapet Småland med en population som Sveriges och dess skönhet är lika väldoftande som den historia av återuppbyggnad som skett under de senaste 30 åren.
Igår besökte jag minnesplatsen för folkmordet. Massgravar med blommor, kista på kista, bilder på vuxna som dödats, bilder på barn som fick sluta sina dagar där och då i sin mammas famn för en tillhörighet de fötts in i. Folkmord har skett på andra platser får jag veta i utställningen på minnesplatsen för folkmordet (Genocide memorial), som i Vietnam, i Europa under andra världskriget, på Balkan, i mellanöstern, i Etiopien …. och det händer just nu. Det som hände i Rwanda var politik och propaganda kanske under 50 års tid innan själva folkmordet ägde rum under några förödande månader 1994 när 800 000 människor mördades av grannar, de som förut varit vänner och arbetskamrater etc. Kofi Annan, FNs förre generalsekreterare, sade att Förenta Nationerna inte gjorde vad de kunde för att förhindra det som skedde i Rwanda. Av händelseförloppet som ledde fram till folkmordet kan vi förstå vikten av att själva ta ansvar och inte oreflekterat följa ledare och propaganda utan göra annorlunda, om det är det som behövs, vad än chefer, politiker och media skriver och säger. En sak jag har tänkt på är att de som protesterade och vägrade följa propagandan fördrevs, och ibland till och med dödades. Det är inte lätt att riskera familjens säkerhet för att stå upp mot det som är fel. Men eftersom huvudbudskapet i den här texten är försoning och inte mod så tar vi det en annan gång.
Efter folkmordet har infrastruktur, arbetsmarknad och servicenäring byggts ut i en anda av försoning eller åtminstone en klar intention till att alla medborgare ska leva i försoning. Denna försoningsprocess kan beskrivas på olika sätt. För mig symboliserar parfymen jag köpte en påminnelse om väldoften av försoning eller viljan till försoning mellan människor. Att få ta del av försoningsprocessen i Rwanda efter något så nedbrytande som ett folkmord där vänner och grannar dödat varandra, är för mig lika väldoftande som parfymen jag just köpt. Vad behövs då för en försoningsprocess efter att grannar och släktingar dödat varandra? Enligt utställningen på Genocide Memorial, behövs det människor som tillsammans bestämt sig för ett liv i försoning för att få sina egna sargade hjärtan att slå igen efter att de nästan stannat av sorg och förfäran. Kanske det har behövts bedövningsmedel som alkohol för vissa för att klara av att döva smärtan från folkmordet. Kanske har de flesta svårt med tilliten till andra efter vad de varit med om. Trots det har den generation som varit med om folkmordet valt att lära den unga generationen i skolan om det som hänt för att det inte ska återupprepas. Aldrig ska en grupp ställas mot den andre med machetes och tillhyggen, det är intentionen. För många har en tro gjutit olja på det sårade hjärtat. Idag är det söndag morgon och de annars så välfyllda gatorna i Kigali med motorcyklar, bilar och lastbilar, är tomma. Ingen trafik. På gatorna går folk med biblar och sången hörs från en metodistkyrka vi kör förbi. Jag känner mig lite skamsen som hyr in en bil för shopping när chauffören helt klart hellre vill vara i kyrkan med de andra.
Jag stänker lite Rwanda parfym på min hals och tänker att den här parfymen ska få påminna mig om att de oförrätter jag upplevt i privatliv och i arbetsliv inte på något vis kan mätas med vad merparten av folket i Rwanda upplevt och ändå väljer de försoning framför att vara kränkta och bittra. Då borde jag med klara det i både privat- och arbetsliv tänker jag och väldoften från ett folk i försoning kan få sprida sig.
Om du vill läsa en blogg till från Rwanda så finns den här på BARNMORSKAN.SE BARNMORSKAN BLOGGAR där Svenska Barnmorskeförbundets internationella råd bloggar.
Göteborgs Universitet har ett kontrakt med UNFPA där Frida Temple arbetar som teknisk barnmorskespecialist. Jag, Kerstin Erlandsson från Högskolan Dalarna, och Malin Bogren från Göteborgs Universitet har i uppdrag att facilitera utbildningsplaner för barnmorskor i Rwanda under sommaren 2024.
Kerstin Erlandsson
Professor, Högskolan Dalarna
