Följ professorbloggen #Barnmorskansdecennium år 2022. Här bloggar legitimerade barnmorskor som är professorer och berättar om det som engagerar och tankar om professionen, barnmorskeriet, kvinnors och barns hälsa, srhr och egen forskning.
Individuellt engagemang med kollektivt perspektiv
Professor Kerstin Erlandsson reflekterar kring karriär och karriärplanering
”Hej Kerstin! Hjärtligt Grattis till din professur! Jag har aldrig tidigare sagt eller skrivit det till någon. Lycka till! Du är rätt person på den platsen” så skriver Iris och fortsätter ”… en barnmorska som blev tvungen att lämna Köping när förlossningen och BB avdelningen lades ner, hade inget värde 1996 och ändå valde du att bli professor…”
Jag tittar upp från texten på grattiskortet och säger högt till min väninna Monika sedan högstadietiden. Jag har väl aldrig valt att bli professor. Det blev så för att förlossningen i Köping stängde och jag miste mitt jobb. Då började jag fundera över vad jag ville ägna min framtid åt. Efter 20 år som barnmorska ville jag påverka andra, utveckla vården, ta mer ledningsansvar. Som en bro mellan yrkesliv och studier valde jag att bli lärare. Monika invänder
– Men du var ju redan i grundskola helt inriktad på att du ville bli sjuksköterska säger Monika.
Ja, det så klart, först blev jag sjuksköterska, och när jag fick arbete i Somalia 1984 blev jag rekommenderad att blir barnmorska för behovet var störst i mödra- och barnhälsovården där. Jag fick jobb i södra Somalia 1984 och förstod genast att jag behövde bli barnmorska för ett hållbart samhälle där i Saakow och Buale i södra Somalia. Där och då handlade allt i mitt arbete om kvinnors och barns rättigheter till liv och hälsa. När jag mötte kvinnor och barn och såg behoven i Somalia visste jag att det var i den här miljön jag mådde bra av att vara och kvinnors och barns lika värde drev mig framåt med en oanad kraft. Jag visste där och då att det var det här jag ville satsa mitt yrkesliv på. Drivkraften att alla individer ska få tillgång till sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa har sedan format hur jag tänkt och agerat. Det var en sorts karriärplanering fast ordet inte var uppfunnet då men jag förstod att jag var som bäst när jag kände engagemang och befann mig i ett utmanade och stimulerande sammanhang.
Jag visste där och då att det var det här jag ville satsa mitt yrkesliv på.
Sedan 1985 har jag arbetat i olika roller övergripande med sexuell, reproduktiv och perinatala hälsa i låg-, medel och höginkomstkontext. När jag jobbade för FN:s befolkningsfond i Nepal 2014 kontaktade dåvarande Proprefekt Marie Klingberg-Allvin mig och frågade om jag ville jobba på Högskolan Dalarna med ledning av ett projekt i Somaliland, verka som ämnesföreträdare för ämnet Sexuell Reproduktiv och Perinatal Hälsa och vara programansvarig för barnmorskeprogrammet. Jag sa ja och började jobba på högskolan från Nepal och det har jag aldrig ångrat. Sedan dess har jag jobbat för Högskolan Dalarna till ganska stor del på distans från Västerås, där jag bor, och från Bangladesh där Högskolan Dalarna sedan 2016 haft ett stort FN-uppdrag för att öka barnmorskelärares kapacitet med en magisterutbildning i ämnet sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa.
För individen tror jag det lönar sig bäst att satsa på det man brinner för, det man är beredd att satsa på för satsningar innebär också försakelser. Jag har genom åren försakat fritid, försummat vänner och familj för satsningar som tidvis varit mycket stressande för mig som individ. Särskilt stressande var åren som doktorand vid Institutionen för Kvinnors och Barns Hälsa vid Karolinska Institutet med professor Kyllike Christensson som huvudhandledare och disputationen 2007 på en avhandling om det nyfödda barnets hud-mot-hudkontakt med pappan efter kejsarsnitt för barn som separerats från sin mor vid kejsarsnittet.
Min dotter var fyra år när jag disputerade. Då hade hon somnat under mitt skrivbord varje kväll i flera år. När jag disputerade sade hon
– Nu ska mamma inte studera mer.
Men så blev det inte. Sanningen var att jag aldrig mer blev ledig som jag var när jag gick hem från förlossningen, i stället använde jag det mesta av dygnets timmar till jobb. Jag blev docent vid Mälardalens Högskola 2011 efter att i fyra års tid forskat om föräldrars och syskons upplevelser av att ett litet barn föds dött.
De individuella stegen i en karriär kan man inte bestämma i förväg, utan man tar som individ tillfället i akt och tar de tillfällen som kommer i ens väg. En karriärväg med välplanerade ”stepping stones” tror jag inte på.
Det egna individuella perspektivet och det kollektiva när man ser i ett utifrånperspektiv, som i mitt fall på sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa, är två olika utgångspunkter som möjligen i det bästa fall sammanfaller som det gjorde för mig. Politik och bistånd har sammanfallit med ämnet Sexuell, Reproduktiv och Perinatal Hälsa i världen och kulminerade i en feministisk utrikespolitik med 2022 års handlingsplan för global jämställdhet och mänskliga rättigheter. Sverige driver i alla relevanta forum den feministiska utrikespolitiken och arbetar för att stärka kvinnors och flickors rättigheter, representation och resurser.
Låt mig ta ett exempel på hur Sverige tagit tillvara barnmorskors resurser i 300 år. Barnmorskeyrket som kvinnoyrke har stärkts genom hela 1900-talet för att barnmorskor i sin tur har stärkt kvinnors och flickors rättigheter, representation och resurser med en av världens minsta mödra- och barnadödlighet som följd. Så sent som när jag 1981/1985 gick min sjuksköterske- och barnmorskeutbildning var utbildningen ingen högskoleutbildning. Men jag gavs möjligheten att efter avslutade utbildningar komplettera med kandidat och magisternivå. Jag fick se lönen och statusen på barnmorskeyrket höjas. Vi som tog magisterexamen fick lönepåslag. I många länder sker barnmorskeutbildningar på gymnasial- eller eftergymnasial nivå, vilket hämmar möjligheter för påbyggnadsutbildning då utbildningen inte klassas som akademisk. Barnmorskor är oftast kvinnor och om då inte barnmorskor ges möjlighet att vidareutbildas med magisterexamen blir det ett sätt att hålla kvinnor kvar i ett låglöneyrke med lägre status i samhället vilket i sin tur påverkar kvinnors och flickors rättigheter, representation och resurser med mödra- och barnadödlighet som följd. Barnmorskor överallt i världen vill stå upp för individers lika värde. I Somaliland och Bangladesh går svenskt bistånd till att jobba med utbildningsfrågor så att barnmorskor kan bedriva sin egen kandidat- och magisterexamen som en karriärmöjlighet. Sverige ger det här som bistånd så låt oss värna det också i Sverige nu och i framtiden.
Jag skulle vilja se att vi går lite mer ifrån det individualistiska och mot det mer kollektiva perspektivet på karriärplanering. Som ni förstår drivs jag av utmaningen att individer ska ha lika värde i hållbara samhällen som i grunden är jämställda. Det kan synas självklart, men är långt ifrån självklart när jag ser mig omkring. Även i Sverige behöver vi värna det vi uppnått på en kollektiv nivå så att det inte tas ifrån oss. Det som händer i USA kan bli en ”väckarklocka”. Vi får inte slappna av och tro att vi är ”säkra” här i Sverige. På 1930-talet kom ett förslag om aborträtt och frihet att informera om preventivmedel i Sverige. Elise Ottesen Jensen, som senare grundade RFSU, var en av de kvinnor som kämpade för att kvinnor skulle slippa riskera sina liv med osäkra aborter och hon följdes av många andra kvinnor vilket resulterade i att lagen om fri abort kom 1975.
För oss i Sverige har solidaritet länge varit en självklarhet, och att lyfta fler ur fattigdom på jorden har gynnat oss alla. Den insikten behöver vi värna i historiens ljus. Det är lättare att se det vi inte har än det vi har uppnått. Utöver lagen för fri abort som kom 1975, och historien om kampen för kvinnlig rösträtt i Sverige 1921, kan i raden av det som uppnåtts nämnas en handlingsplan 2020–2023 för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Vi barnmorskor behöver stärka det mer kollektiva perspektivet på karriärplanering, som kanske sammanfaller med ditt individuella engagemang tänker jag.
Fråga dig själv: Vad är du beredd att lägga ner själ och hjärta i?
Jag vill uppmana dig att fråga dig själv vad du är beredd att lägga ner själ och hjärta i? För det är i det långsiktiga engagemanget med fokus på jämställhets- och rättighetsperspektiv som de individuella och kollektiva perspektiven kan sammanföras. Det är en typ av karriärplanering både för individen och för samhället att ”hoppa på stenarna” framåt. Samtidens alla skeenden rår inte individen över. Just därför är flexibilitet i kombination med uthållighet en styrka du kan förlita dig på. Det är som att gå i skogen. Du tar ut kursen med kompassen men sedan är det stenar och träd du måste gå runt och hoppa över för att hålla kompassriktningen. Träd och stenar i en skog är exempel på hinder på vägen. Längs vägen finns också möjligheter, mer eller mindre perfekta, men alltid är det ett lärande. Allt utvecklas i vår samtid och framtid och därför går det inte att veta exakt vad framtiden som barnmorska innebär eller exakt vilka utbildningar och vilken yrkeslivserfarenhet som behövs. Det blir nya hinder och nya möjligheter hela livet. I uthålligheten i en riktning utan att vara alltför låst finns en hemlighet. Riktning är bra men detaljerna kan variera.
För att det ska gå smidigt att arbeta behöver vi alla mentorer. Någon att interagera med, helst någon som inte är barnmorska, som kan tillföra annan syn på problem, situationer och utmaningar.
Utan alla de som längs vägen trott på mig hade jag inte blivit professor. Jag vill tacka mina chefer, överordnade, kollegor som trott på mig och som gett mig den här möjligheten. Jag vill tacka alla förebilder jag haft på vägen, framför allt mina handledare fram till doktorsexamen och docentur. Jag vill tacka mina barn, familj och vänner.
Min och mina kollegors roll är att förankra de senaste forskningsresultaten bland studenterna i teoretiska ämnen och i verksamhetsförlagd utbildning, samt arbeta för ämnets och forskargruppens fortlevnad och att evidensbaserad klinisk forskning värnas, försvaras, skapas och sprids. Sålunda undervisar och forskar vi om graviditet, förlossning, postpartumvård, nyföddhetsvård, genus, LBTQ perspektiv, samkönat föräldraskap, preventivmedel, abortvård, förlossningsrädsla, fosterrörelser, hälsa och migration, föräldrastöd, fosterdöd, våld i nära relationer samt profession och hälsosystem.
Den forskningen vi gjort genom åren, de hundratals artiklar vi varit delaktiga i hade inte varit möjliga utan öppna nätverk. Det är forskare och lärare på andra universitet och högskolor i Sverige och internationellt som vi sökt medelstilldelning med och skrivit artiklar tillsammans med. Jag tror på samarbeten. Titta på nobelpristagare som i sina tal ofta lyfter forskare från andra universitet. Nobelpristagare är ofta tacksamma till kompanjoner på olika universitet i världen och det är nästan mer regel än undantag. Ibland har Nobelstiftelsen delat priset mellan olika universitet. Den som är ensam når i regel inte ända fram. Konkurrera när det gäller forskning om sexuell reproduktiv perinatal hälsa i ett litet land som Sverige tror inte jag är ett framgångsrecept. Vi är en liten spelare internationellt och ska vi hävda oss behöver vi samarbeta på nationell och internationell nivå.
Ja, kort och gott tror jag att karriärplanering för en barnmorska handlar om samverkan med alla kliniker, forskare, lärare och studenter som ser vikten av att tillsammans skapa en hållbar framtid lokalt, nationellt och globalt inom ämnet Sexuell, Reproduktiv, Perinatal hälsa där ingen individ lämnas utanför.
Befordran från docent till professor ger inte bara mig utan också mina kollegor, som är intresserade av att alla individer ska få tillgång till sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa, större möjligheter att fortsätta det arbetet. Det är ett ”statement” i en tid när aborträtten till exempel inte lägre är en självklarhet i en av världens största demokratier, men vid Högskolan Dalarna tillsätts en professur i ämnet.
_________________________________________________________
Juni 2022: Högskolan Dalarna har befordrat Kerstin Erlandsson till professor i ämnet sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa. Hon forskar bland annat om individers sexuella och reproduktiva hälsa och drivs av en tro på hållbara samhällen där alla människor har lika värde.
___________________________________________________________