Mitt under pandemin tilltar en oundviklig och utmanande diskussion om obstetriskt våld inom förlossningsvården.
Förlossningsvård inkluderar graviditet, födande och postnatal vård vilket ska ses som en helhet av oss som arbetar. Barnmorskor vet att samtalen och det förebyggande arbetet under graviditeten lägger grunden för en i bästa fall god förlossningsupplevelse. I journalernas sammanfattningar syns ofta hur angelägen barnmorskan är att lyfta fram hur kvinnan och hennes partner kan tryggas på bästa sätt vid födseln. Trots engagemanget cirkulerar inlägg om övergrepp, osynliggörande av behov och att inte bli lyssnad till på sociala medier. Inlägg som publiceras i grupper som till exempel Föda lugnt, #tystjagföder och #alltserfintut på sociala medier. Det är både kloka texter och inlägg men också texter som utmanar barnmorskor och är direkt smärtsamma att läsa. Helt säkert är vi många barnmorskor som, med handen på hjärtat, känner igen en del av de situationer som beskrivs.
Många tänker nog att obstetriskt våld, det händer väl någon annanstans, i andra länder? Ja, det gör det, men det pågår också i svensk förlossningsvård genom olika rutiner, vårdhandlingar och bemötanden. Definitionen av vad som är obstetriskt våld beror på hur kvinnan uppfattar sin graviditet och förlossningen. Något som i sin tur beror på vem hon är och i vilken kontext hon befinner sig. Barnmorskor är olika, jobbar olika och uppfattar det som händer mer eller mindre subjektivt. Det är därför en omöjlighet att säga att de kvinnor som barnmorskor möter har fel. Det är en tolkningsfråga och det måste barnmorskor förhålla sig till.
En barnmorska kan vila tryggt i sin gedigna kunskap och kompetens. I det ingår också att reflektera över sitt arbete och att vara öppen för att yrket behöver utvecklas inom vissa områden. Istället för att barnmorskor bli provocerade och arga över att bli ifrågasatta är det en intressantare väg framåt att ta emot, reflektera och fundera på vad som kan förändras. Att acceptera och lyssna är ett första steg till något annat – något nytt.
Barnmorskor är stundtals extremt trängda av en tung arbetssituation som ger mycket lite tid för kompetensutveckling och andrum. Systemet är uppbyggt för en bemanning och effektivitet som kan innebära att det är svårt att stanna upp och minnas att vi i första hand är på arbetet för kvinnan. Det krävs mod att bryta den normalisering som innebär att den lättaste vägen kan vara att följa de riktlinjer och den likriktning som svensk förlossningsvård står för. Även om det innebär en risk att vi kränker de kvinnor vi möter. Det krävs många djupa andetag när en kvinnas önskemål går på tvärs mot det vi är ålagda att följa, men det är varje kvinnas rätt att besluta över sin kropp och födsel. Att så är fallet måste alltid vara tydligt.
Enligt WHO är bristande respekt och övergrepp, i samband med barnafödande inom institutioner, en gemensam angelägenhet för civilsamhället, regeringar och vårdgivare – däribland barnmorskor. Det krävs mer forskning och policyarbete som synliggör problemet. Både fysiska och psykiska övergrepp ger, tillsammans med en nedsättande syn på kvinnor, upphov till obstetriskt våld. I takt med att de hårda medicinska utfallen i stort har förbättrats, visar global forskning på en ökning av bristande respekt, övergrepp och att kvinnor ignoreras, får sämre behandling eller inte alls i samband med barnafödande. WHO pekar på vikten av ett starkt fokus på respektfull vård som en del i att skapa en kvalitativ förlossningsvård. Det innebär verksamheter som tillåter en miljö som bygger på respekt och kompetens, att få välja en stödperson som följer med, informerade val om de alternativ som finns, integritet och bemötande utifrån varje kvinnas mänskliga rättigheter. WHO menar också att en verklig förändring kan ske först när alla intressenter, däribland kvinnor, involveras för att förbättra vårdkvalitén och eliminera de obstetriska övergreppen.
Just nu råder en pandemi. Att stänga ute partnern (blivande förälder) eller annan stödperson från all poliklinisk verksamhet och i vissa fall under BB-tiden efter födseln kan vara rimligt utifrån ett pandemiperspektiv och smittspridning. Men vad gör det med familjerna? Är det ännu en intervention som faller inom ramen för respektlöshet och att kränka kvinnors rättigheter?
Det finns inga enkla svar men varje barnmorska kan reflektera över vad som sker och vad som är rätt att göra. WHO rekommenderar starkt att de emotionella och praktiska fördelarna, tillsammans med hälsovinsten av att ha en vald partner vid barnafödande, ska respekteras och tillgodoses även under en pandemi. Pandemin får inte påverka varje kvinnas rätt till högkvalitativ, respektfull förlossningsvård.
Hej så länge!
Eva