Antologin Ärr: Berättelser om akuta kejsarsnitt samlar tio berättelser om akuta kejsarsnitt. Berättelser om rädsla och utsatthet men också om födelse och glädje. Och en förhoppning om en djupare förståelse för det ärr som kanske aldrig läker. Marika Rasmusson är en av redaktörerna för antologin och delar även sin berättelse.
– Jag hade aldrig pratat med någon om att jag fött två av mina tre barn med akut kejsarsnitt. När jag och Erica Elfström (redaktör och medverkande i antologin) träffades genom jobbet berättade hon om att hon fött sitt första barn med akut kejsarsnitt. Då började jag också berätta. I över 18 år hade mina känslor och erfarenheter varit gömda och tysta. Jag minns att när jag träffade andra nyblivna mammor på BVC som berättade om sina vaginala födslar så var jag tyst. Jag ville inte skrämma någon med mitt trauma. Men när jag och Erica började prata var det som att vi inte kunde sluta.
När Marika och Erica läste på mer och förstod att var tionde förlossning i Sverige avslutas med akut kejsarsnitt, blev behovet av att berätta och dela sina berättelser ännu större. I en grupp på Facebook fanns det många kvinnor med liknande erfarenheter. Tio av berättelserna finns nu i antologin Ärr.
– Det blev så självklart att vi måste berätta om det här. Vi är ju så många och våra erfarenheter och historier är viktiga. Det som förenar oss är att vi har, kanske utan att vi riktigt förstått det, saknat en förståelse både från vården och samhället av vad det innebär att vara med om det trauma ett akut kejsarsnitt kan innebära. Vi har alla olika berättelser men detta har vi gemensamt. De flesta av oss var oförberedda. På föräldrakurserna fokuseras på vaginal födsel och det nyfödda barnet. Att i stället vara med om ett akut kejsarsnitt och det trauma och den rädsla det kan innebära, har inget utrymme. Varken före eller efter förlossningen. Eftersom vården inte riktigt fångar upp kvinnorna efteråt så fortsätter man att bära sitt trauma inom sig.
– Jag tror att det är svårt för de flesta kvinnor efter ett akut kejsarsnitt att omedelbart kunna sätta ord på sina känslor och upplevelser. Det behöver gå tid men det innebär inte alltid att det läker av sig själv. Men när ofta både vården och omgivningen säger ”Vilken tur att det gick bra” är det svårt att uttrycka komplexiteten i sina känslor. Man måste få vara tacksam över sitt barn och samtidigt kunna vara i chock och vara ledsen över att det inte gick enligt plan.
Hur tänker du kring tiden efter dina kejsarsnitt nu?
– Att det är sorgligt att jag var så rädd och ensam. Det känns onödigt. Jag hade ett fantastiskt stöd från min partner men jag kände mig svag i kroppen och var så osäker på allt. Anknytningen tog tid och den här tiden handlade mycket om kropp, chock och smärta. Jag kan så här i efterhand önska att någon hade sett och bekräftat mig och mina känslor.
Gudrun Furumark skriver i texten Min mage skrämmer små barn om hur ett kejsarsnitt för 20 år sedan blir högaktuellt i mötet med en ny partner. En medellinjeincision med ett ärr som inte låter sig döljas väcker osäkerhet och också tankar om vad som faktiskt hände den där dagen när det blev så bråttom.
”Vad är väl en förändrad kropp hos modern? Ingenting, och dessutom oundvikligt. Våra kroppar förändras, på det ena eller andra sättet. Jag lever. Alla mina barn lever. Det är det enda som betyder något. Det är så jag borde säga. Fast jag talar sällan om snittet. Tänker helst inte på det.”
Marika hoppas att blivande barnmorskor i framtiden får ta del av antologin under sin utbildning och att berättelserna kan bidra till mer kunskap och förståelse. Författarna önskar även kunna besöka både lärosäten och kliniker för att berätta om sina erfarenheter. Marika understryker att det inte handlar om att vården eller att samhället gör fel. Men att det finns ett stort glapp mellan det som sker i den akuta situationen och vad som händer därefter.
– Vi hoppas så klart att boken kan vara en källa till igenkänning och tröst för kvinnor som själva upplevt akuta kejsarsnitt. Igenkänning kan vara en styrka. När vi var på Bokmässan kom det fram läsare med egen erfarenhet av kejsarsnitt och kramade oss och grät. Jag trodde att vården och upplevelserna kanske var annorlunda nu 20 år efter att jag var med om akut kejsarsnitt. Men nej, berättelserna är desamma. Förhoppningsvis bidrar boken till att fler kvinnor kan börja sätta ord på sina upplevelser och att de inte känner sig lika ensamma.
Antologin Ärr är utgiven vid Bokförlaget Atlas.
Redaktörer: Erica Elfström och Marika Rasmusson.
Medverkande författare: Cecilia Alstermark, Erica Elfström, Nina Elfström, Gudrun Furumark, Idha Holmlund, Christina Lindestrand Cuenca, Ulrika Nettelblad, Sofie Olovsson, Agneta Ottosson och Marika Rasmusson.
Omslag: Lisa Benk.
Utgivning: 28 augusti 2025.