Den 18 december publicerades Socialstyrelsens nationella riktlinjer för graviditet, förlossning och tiden efter.
Ett antal områden inom förlossningsvårdkedjan har varit i särskilt fokus när de nationella riktlinjerna utformades och prioriteringar enligt en särskild arbetsmetod har kopplats till varje område. Skalan är 1-10 där 1 har högsta prioritet. Prioriteringar i det övre spannet ger en anvisning till beslutsfattare vad de främst bör satsa mest resurser på. Till riktlinjerna hör också indikatorer för uppföljning och utvärdering av hur regionerna följer riktlinjerna.
På en övergripande nivå har utredarna bland annat sammanfattat att vården behöver bli mer jämlik och att kontinuiteten i vårdkedjan behöver förbättras. Framför allt behövs förbättringar i vården efter förlossning (eftervården). Det krävs också ett ökat fokus på utsatta grupper. Hälso- och sjukvårdslagen säger att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. De som beslutar om mödrahälsovård eller förlossningsvård behöver därför säkerställa en organisation som möter behovet hos utsatta grupper.
Till exempel behöver gravida och nyförlösta med psykisk ohälsa få tillgång till multiprofessionell bedömning och behandling. Gravida och nyblivna föräldrar som använder alkohol eller narkotika ska ha särskilt fokus och samverkan behöver ske med barnhälsovården, socialtjänsten och beroendevården, för att kunna ge optimal vård. Gravida och nyförlösta med obesitas tillhör grupperna som ska prioriteras när vården organiseras. Hög prioritet har lagts på kompetensutveckling för all personal som möter gruppen.
Vårdkedjan ska stärkas och fokus är att gravida och nyblivna föräldrar ska känna sig trygga genom hela vårdkedjan, från graviditet till förlossning och eftervård. Det gäller alla patienter, avsett förstaspråk, kulturell bakgrund och funktionssätt.
I riktlinjerna lyfts relationella vårdformer fram (som caseload midwifery) som en möjlighet att stödja särskilt utsatta grupper, som gravida med psykosocial skörhet, förlossningsrädsla eller språkliga barriärer. Även om vissa regioner har startat projekt där samma barnmorsketeam följer dessa patienter genom hela vårdkedjan saknas det fortfarande kunskap om effekten av en sammanhållen vårdkedja för utsatta grupper. Socialstyrelsen rekommenderar därför vårdformen inom ramen för forskning och utveckling (FOU) vilket ger en tydlig riktning mot att en utveckling kan ske i alla regioner men samtidigt krävs mer forskning. Det är glädjande.
I de nationella riktlinjerna får eftervården hög prioritet vilket är mer än välkommet. Jag anser att det nu inte går att bortse från vikten av att prioritera den postnatala perioden. Det krävs förstärkning av vårdkedjan och en individualisering vilket framgår i riktlinjerna.
Det beskrivs att hälso- och sjukvården behöver bli bättre på att tidigt följa upp de som har fött barn, bland annat när det gäller förlossningsbristningar, amning samt fysiskt och psykiskt mående. Tidig uppföljning behöver säkerställas i mödrahälsovården under den första till andra veckan efter hemgången från BB, vid flera tillfällen om det behövs, och sedvanliga efterkontroller ska ske. Det ska samtidigt vara enkelt att få kontakt med mödrahälsovården vid besvär, för en snabb bedömning av vårdbehovet och en remiss vidare vid behov. Socialstyrelsen rekommenderar och prioriterar högt att två utförare undersöker nyförlösta med misstänkta förlossningsbristningar direkt efter förlossningen och under den postnatala perioden ska det finnas möjlighet att remittera till multiprofessionella team som kan bedöma och åtgärda bäckenbottenskador.
I de nationella riktlinjerna har kontinuerligt stöd av barnmorska under förlossningens aktiva fas prioriterats högt, prioritet 3. Barnmorskan bör då endast arbeta med en födande i taget. Stödet beskrivs öka den födandes trygghet, vilket har stor betydelse för upplevelsen av vården. Det är något Svenska Barnmorskeförbundet och många andra barnmorskor har lyft fram som angeläget under många år. Det är nu mycket glädjande att det finns en tydlig anvisning till beslutsfattare nationellt.
Även hemförlossningar lyfts fram i riktlinjerna och riktningen är att planerad barnmorskeassisterad hemförlossning kan vara aktuellt för vissa gravida med okomplicerad graviditet som har fött barn tidigare, och som önskar föda hemma.
Läs gärna mer och fördjupa dig i de nationella riktlinjerna för förlossningsvård.
Det finns möjlighet för yrkesföreningar, regioner, intresseorganisationer och privata vårdgivare att lämna synpunkter fram till den 1 mars 2024. Riktlinjerna är utformade både för beslutsfattare och för personal. Den uppdaterade och definitiva versionen kommer att publiceras under 2024.
Eva Nordlund, Ordförande Svenska Barnmorskeförbundet
Läs mer Nationella riktlinjer för graviditet, förlossning och tiden efter – översiktssida – Socialstyrelsen