Hon är en av barnmorskorna som avlivade myten om mödomshinnan. Hon är docent. Hon är kliniskt verksam. Hon är lärare på barnmorskeprogrammet i Umeå. Möt Monica Christianson en barnmorska med till synes oändlig drivkraft.
– Efter några år som sjuksköterska kände jag att jag ville göra något positivt. Jag kunde inte tänka mig att fortsätta arbeta som sjuksköterska, för mig är det deprimerande att jobba med sjuka människor.
Monica Christianson tog sitt pick och pack och flyttade från Västerbotten till Stockholm för att studera till barnmorska. Det var tuffa tider på arbetsmarknaden för barnmorskor och efter utbildningen återvände Monica Christianson till Umeå där hon lyckades få jobb, men inte på förlossningen där hon egentligen ville börja sin barnmorskebana.
– Jag sa: jag kan tänka mig att jobba utan att ha sommarsemester bara jag får arbeta som barnmorska och då fick jag jobb i primärvården. Jag åkte runt som en skållad råtta på olika mödravårdscentraler och lärde mig jättemycket. Sedan tjatade jag mig till att få vara på förlossningen och började där 1987, säger hon och fortsätter:
– För mig är det livsbejakande och positivt att vara barnmorska. Jag känner att jag kan göra skillnad.
Jag känner att jag kan göra skillnad
Redan under utbildningen hade Monica Christianson siktet inställt på att arbeta med ungdomar, men i Umeå fanns ingen ungdomsmottagning. Den som hade funnits på försök var nedlagd och Monica Christianson satte igång med ett målmedvetet nätverkande för att hitta och skapa möjligheter att få arbeta med sin dröm. Och 1993 var hon en i gruppen som startade Umeås ungdomsmottagning. Fortfarande arbetar hon där en halv dag i veckan.
– Jag älskar att möta ungdomarna, och det känns också viktigt att behålla den kliniska delen av yrket, säger hon.
En av de arbetsuppgifter hon har på ungdomsmottagningen är att handleda sina studenter från barnmorskeprogrammet. När hon börjar prata om den delen av jobbet lyser hon upp ännu mer. Kontakten med studenterna är viktig och något hon verkligen gillar.
– Det väldigt roligt att träffa studenterna, att se deras geist och nyfikenhet och glädje att studera det här området. De är väldigt motiverade och det är roligt att få undervisa och att känna hur man kan tillföra något.
Vid sidan av hennes glädje över att undervisa finns också en skalpellskarp kritik mot att utbildningen idag är för kort. Hon är en av förespråkarna för direktutbildning av barnmorskor. Liksom hennes 12 kollegor i Barnmorskeförbundets utbildningsråd.
– Det är en utmaning att få gehör för en direktutbildning, men vi har en stor konsensus om det på lärosätena i hela Sverige, säger hon.
Monica Christianson räknar upp de viktigaste anledningar för en direktutbildning.
– Idag är utbildningen alldeles för kort, vår utbildning är så oerhört tuff – den tar nästan kål på studenterna. Vi måste klargöra för makthavare att vi har ett alldeles eget område och behöver ha en utbildning som är i samklang med allt vi ska göra. Det är ohållbart som det ser ut nu att man bara har ett och ett halvt års påbyggnad på sjuksköterskeutbildningen, vi har ju en helt egen profession. Det är oerhört viktigt att vi får till en utbildning som fokuserar på barnmorskeyrket, säger Monica Christianson.
Hon avfärdar en farhåga som ofta dyker upp i diskussioner kring en direktutbildning: Att barnmorskor som inte först är sjuksköterskor inte skulle ha fullgod utbildning i exempelvis anatomi. Monica Christianson menar att istället för att fokusera på mängder av sjukdomar och kunskap, som inte alls tangerar barnmorskeprofessionen, så behöver studenterna ägna sig åt att ta in barnmorskekunskap. Hon trycker på att den medicinska baskunskapen självklart måste ingå, det kan man inte ge avkall på, däremot innebär en lång utbildning att kurser inom barnmorskeprofessionen verkligen ger möjlighet till en annan fördjupning än vad som är möjligt idag.
Vi måste klargöra för makthavare att vi har ett alldeles eget område
Monica Christianson pekar på att en av effekterna av en direktutbildning till barnmorska skulle bli att fler barnmorskor blev utbildade vid yngre år, något som skulle kunna medverka till att bygga upp det professionsspecifika forskningsområdet. Och det skulle sedan medföra att både barnmorskeyrket och barnmorskeområdet skulle få en ännu högre status vilket skulle kunna gynna såväl kvinnor, män, partners och ungdomar generellt.
Hon menar att det behövs både kliniska barnmorskor och barnmorskeforskare, så att det inte blir obstetrikernas syn som blir rådande på barnmorskeområdet. Det finns en inbyggd problematik idag när det finns få barnmorskeforskare och när barnmorskans forskningsområde inte är eget utan en undergrupp till exempelvis medicin. Professionens egen ämnesinriktning behöver synliggöras menar Monica Christianson.
– Många av oss som har disputerat, oavsett yrke, vill fortsätta inom våra fält och bidra med utveckling av vårt område, men det är svårt att få finansiering. Och det finns inga i bedömningsgrupperna som är barnmorskor, därför finns det ingen som kan föra ens talan, och när de som bedömer är från andra professioner finns det en risk att de inte förstår varför forskningen man vill utveckla är så viktig, säger hon.
Hennes egen forskarbana började på den älskade ungdomsmottagningen. Monica Christianson trivdes, arbetsgruppen var liten och trivsam, jobbet roligt och meningsfullt. Men en dag öppnades en ny möjlighet. Det var när mottagningens läkare, Birgitta Hovelius, sa till henne: Du ska forska! Det fanns medel att söka för vårdpersonal och Monica Christianson bestämde sig direkt.
– Jag sökte för ett projekt om ungdomar som drabbats av klamydia och jag fick pengar. När jag hade påbörjat det projektet kände jag att jag inte hade någon forskningsbas att bygga på så jag sökte mastersprogrammet i folkhälsa för att ta en master i folkhälsa (1999).
Men det slutade inte här. Monica Christianson hade bestämt sig – hon ville forska
– Det är såhär: om man vill någonting då måste man säga det! Så jag sa det: jag vill forska, jag vill bli doktorand!
Det är såhär: om man vill någonting då måste man säga det!
2002 fick hon som hon ville. Hon blev doktorand i allmänmedicin, på den nystartade och unika genusforskarskolan i Umeå, som är ett samarbete över olika discipliner.
Monica Christianson fortsatte arbeta med att utveckla projektet om ungdomar om sexuellt risktagande.
– Det var en ynnest att få ägna fyra år inom ett specifikt barnmorskeområde, men det var svårt, många av de andra var anställda inom humaniora och var tränade i begrepp och språk som vi barnmorskekollegor inte hade träffat på.
Trots att det var både utmanande och frustrerande att läsa in och förstå ett helt nytt kunskapssfält hade Monica Christianson tagit sig fram till disputation 2007 med sin avhandling: What´s behind sexual risktaking? Exploring the Experiences of Chlamydia Positive, HIV Positive, and HIV-tested Young Women and Men in Sweden.
Ännu ett steg på en rik karriär som även innehåller en viktig seger: Att avslöja myten om mödomshinnan, något hon gjorde tillsammans med kollegan Carola Eriksson, också hon disputerad barnmorska.
– Vi började beforska myten (som saknar vetenskapligt bevis) att kvinnor föds med en hinna som ska gå sönder, i början av 2000-talet. Vi konstaterade att naturligtvis ska det vara en öppning så att mensblod kan komma ut, är det en hinna eller membran för vaginalöppningen så är det en avvikelse, säger Monica Christianson.
Men myten om mödomshinnan är seglivad och ibland får Monica Christianson i uppdrag att titta på texter där myten fortfarande förekommer. Hon menar att det viktigt att fortsätta bevaka frågan eftersom det kommer nya generationer som behöver uppdaterad information. Hon berättar även att det finns läkarprogram i Sverige där man fortfarande undervisar om att det finns en mödomshinna.
– Det bästa vore om det bjöd in mig och Carola (Eriksson) för att hjälpa läkarstudenter att lära sig mer om kvinnors anatomi. Det ser jag fram emot, säger hon och konstaterar att de nått väldigt långt:
– Vi har nått ut med vår forskning och vi har gjort ett avtryck. Nu säger man i media att mödomshinnan inte finns. Det har gjort skillnad för kvinnor och män!
I korthet
Viktigt framåt: Det som är viktigast för mig framåt är att bidra till att utveckla forskningen i vårt ämne. Jag vill inspirera så att många, många fler barnmorskor disputerar.
Varför direktutbildning?
Stora delar av det man lär sig på sjuksköterskeprogrammet är inte kompatibelt med barnmorskeområdet. Tack och lov har majoriteten av barnmorskeprogrammen nu ett eget huvudområde. Jag ser framför mig att vi ska få till en programansökan för att i en större grupp kunna beforska kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa. Det är viktigt att vi inte bara är små öar av lokala forskningsprojekt utan att vi börjar samverka i högre grad.
Vi behöver stärka midwifery science i Sverige. Detta behöver tydliggöras för att vi ska kunna få doktorander inom vårt eget område. Att vara starka och enade och driva processer kräver tid och engagemang, men vill man något så går det.
Jag skulle önska en större enhet kring vårt eget forskningsämne: Vårt forskningsämne ska inte ligga under andra forskningsämnen, det är ett eget ämne! Vi som har disputerat har ju inte sällan blivit handledda av läkare, men däremot det omvända händer nästan aldrig. Vi ska inte vara en undergrupp utan ett eget ämne som ska synliggöras.
Om barnmorskeri:
Ämnesområdet i sig är så engagerande, det handlar om kvinnors hälsa, om sexualitet, rättigheter, födande, graviditet, gynekologi, klimakteriet. Det är ju så intressanta och engagerande ämnesområden!
Bästa med ditt jobb?
Jag får ständigt nya uppgifter; att handleda doktorander, inspirera studenter, granska texter, med mera. Det blir aldrig tråkigt och för mig är ämnesområdet verkligen jättekul!
Sämsta?
Är att det är så mycket som forskare gör som inte räknas in i arbetsveckan och som inte synliggörs, det är helt obegripligt. Det är ju forskningen som bygger upp universiteten och som undervisningen baseras på, så forskning är ju avgörande.
Vad tycker du är viktigast framåt för kåren, kvinnorna?
Det kommer att gagna kvinnor och alla, som kommer i kontakt med barnmorskors arbetsområden, mycket om vi får en direktutbildning. Det kommer att göra att de nya barnmorskorna blir mer trygga, säkra och kompetenta än idag. Och de kommer även vara forskningskompetenta vilket kommer innebära att även om obstetriker säger en sak kan barnmorskor stå upp för forskning som gagnar kvinnor och som frångår en ohälsosam medikalisering, när så inte är nödvändigt. Det kommer ge en styrka till professionen och gagna alla.
Om fackförbundsfrågan: Vårdförbundet ska ju driva frågor för flera professioner, det kan innebära en svårighet och man kanske inte direkt lyfter det unika för barnmorskeprofessionen.
Om utbildningen i Umeå: I januari 2018 togs 29 studenter in, normala antalet för helårsstudenter är 34-35 men några blir gravida och vi har en stor genomströmning. Antalet studenter baseras på hur det ser ut på förlossningsklinikerna, vårt område är rent ytmässigt nästan halva Sverige, och på det har vi 23 praktikplatser på förlossningsklinikerna. Det får konsekvenser när vi tar in fler, vi måste se till att huvudhandledarna kan ta emot fler. För vår del så välkomnar vi och skulle kunna ta emot kanske 40 studenter, men eftersom halva utbildningen är verksamhets förlagd praktik och vi måste ha kvalitet i det blir vi begränsade.
Speciellt för Umeå: Vi har fått väldigt bra programutvärderingar och det tror jag beror på att vi känner studenterna väl och att vi är så engagerade lärare, som även är förebilder för studenterna. Jag säger till studenterna: ”Jag är här för att hjälpa er, vi vill att det ska gå bra för er”. Vi visar tydligt att vi är på studenternas sida samtidigt som vi förstås ställer höga krav.
___________________________________________________________
Namn: Monica Christianson
Yrke: Leg. barnmorska och docent i sexuell och reproduktiv hälsa vid Umeå universitet.
Arbetar: Universitetslektor på barnmorskeutbildningen i Umeå, samt en halvdag i veckan klinisk barnmorska på Umeå ungdomsmottagning.
Ålder: 61 år.
Familj: Sambo, utflugna vuxna barn
Bor: Umeå
Barnmorska sedan: Januari 1986, utbildad på Årstaviken i Stockholm.
___________________________________________________________
