En höstdag i oktober fick jag ett samtal från en man som presenterade sig som Gustav Walan.
Han berättade att han var son till Maj-Briht Bergström Walan och nu hade han rensat i sitt barndomshem och hittat två barnmorskeväskor som han inte längre ville behålla. Gustav undrade om jag var intresserad av att ta dem.
– Självklart! svarade jag.
Helgen därpå åkte jag och min 17-åriga dotter Agnes till Stureby för att möta Gustav i sitt hem där han växt upp tillsammans med mamma, Maj-Briht.
Maj-Briht Walan föddes 1924 i Stockholm och dog 2014. Hon var Sveriges första auktoriserade sexolog och en pionjär inom sexualundervisning och blev världskänd efter den omdebatterade sexualupplysningsfilmen, Kärlekens språk från 1969.
Agnes och jag stod i Gustavs hall och lyssnade till berättelsen om Maj-Briht som var en kärleksfull mamma men också en upptagen karriärist som kombinerade arbete, studier och forskning. Gustav minns att han alltid varit stolt över sin mamma. Vi undrade om det någon gång, när han själv var barn eller tonåring, varit pinsamt att ha en mamma som så lidelsefullt pratade offentligt om sex, men det kunde han inte minnas.
– Mamma var väldigt frigjord och det blev väl jag också på något sätt, svarade han.
Maj-Briht var även psykolog och forskare och precis som jag, barnmorska och ordförande i Stockholms Barnmorskesällskap mellan åren 1962–1966.
I Maj-Brihts memoarer kan man läsa om ett av hennes forskningsprojekt, en studie om mödraundervisning. I boken beskrivs undervisningen som en utbildning i bland annat förlossningsarbete, skötsel av nyfödda, amning och träning. Resultatet visade tydligt att de mammor i kontrollgruppen som inte tagit del i utbildningen upplevde sin förlossningsupplevelse som mer smärtsam och otrygg. De kvinnor med kunskap och förberedelse fick en mer positiv upplevelse och hade en snabbare progress, vilket bekräftades av barnmorskorna. När jag läser om detta självklara, det som vi barnmorskor vet så väl, att trygghet hos den födande är grundförutsättningen för en positiv förlossningsupplevelse så tänker jag på den sorgliga utvecklingen där få barnmorskemottagningar har möjlighet att erbjuda föräldrautbildningar och där alltför många har förlossningsrädsla på grund av stora brister i förlossnings- och eftervården. Vad skulle Maj-Briht tänka om den förlossningskris vi så länge befunnit oss i? Efter att ha läst hennes memoarer och tagit del av hennes sons beskrivning av henne är jag i alla fall ganska säker på att hon skulle stått utanför Landstingshuset den 16 november och skanderat tillsammans med oss gravida, mammor, pappor, mor- och farföräldrar och barnmorskor.
Undrar ni vad som fanns i väskorna? Jo, där låg: tång, suturmaterial i form av grova garntrådar och tjocka stora nålar, nålförare, spekulum, lavemangspruta och några andra obegripliga instrument. Det finns nu till beskådan på Barnmorskeförbundet på Baldersgatan i Stockholm.
Tack för väskorna Gustav, tack för ett signerat (av dig) exemplar av Passioner och tack för din berättelse om din fantastiska mamma!