Ett projekt för att hjälpa kvinnor och barnmorskor att utveckla vården i stad och landsbygd.
Jag brukar tänka att man enstaka gånger i livet är med om saker som gör enorm skillnad för resten av livet. Många gånger som barnmorska har jag tänkt att min egen födelse var ett sådant tillfälle. Så mycket hade kunnat gå annorlunda, och mitt liv hade då sett helt annorlunda ut i dag.
En iskall januarinatt åkte mina föräldrar i brådskande fart in till Falu Lasarett då min mamma kände att det var dags att föda. Hon väntade sitt andra barn och graviditeten hade varit orolig. Mamma mådde bra, men magen var stor och man hade gjort extra kontroller med bland annat fostervattenprov. Svaret var bra, men det var något som inte stämde. Man hade försökt göra ultraljud, men inte kunnat se något avvikande. Året var 1979 och tekniken var inte på den nivå som den är i dag. Pappa var väldigt orolig då han var rädd att barnet skulle vara sjukt eller skadat. Mamma var också orolig, men då hon läst i Dagens Nyheter att barnet mådde bra om det sparkade mycket, kände hon sig lugn. För var det något som det här barnet gjorde så var det att röra sig mycket och överallt. När hon kom in för att föda så kom jag väldigt snabbt och enkelt. Jag mådde bra och skrek. Men min mamma upplevde att bara halva magen hade försvunnit och att det nu kom något mer. Barnmorskan gav lugnande besked och sa att moderkakan var på väg. Men det var den inte…
I Dalarna har vi stora utmaningar med avstånd och tillgänglighet när det gäller mödravård, förlossning och eftervård. Vi ligger på gränsen till Norrland, men tillhör Svealand. Vi har 26 barnmorskemottagningar, spridda över hela regionen för att öka tillgängligheten för kvinnorna. Vår förlossningsavdelning som tillhör kvinnokliniken ligger i Falun. Mellan Särna och Idre i norr är det mer än 200 km till Falun, vilket innebär nästan tre timmar i bil på sommarvägar. Ni som varit på vintersemester i Dalarna vet att vintervägarna kan betyda både snö, is, älg och ren på vägbanan.
Efter ett politiskt initiativ startar vi nu projektet Barnmorskekontinuitet i Dalarna som ska öka valfriheten för kvinnor och familjer som ska föda barn – men även öka tryggheten. Beslutet är fattat utifrån en utredning där representanter från Kvinnokliniken varit delaktiga.
Det finns mycket forskning som visar att vårdformer med kontinuitet genom vårdkedjan, av en barnmorska eller en mindre grupp av barnmorskor, gynnar kvinnors och barn hälsa genom lägre förekomst av ingrepp under förlossningen, färre sena missfall och prematura födslar. Forskningen visar också att kontinuiteten medfört nöjdare kvinnor och en billigare vård. Detta framgår i en stor Cochrane översiktsartikel baserat på drygt 17 000 kvinnor.
Under Covid-19-pandemin har inskränkningar i kvinnors tillgång till vård varit omfattande på grund av begränsningar i möjlighet för fysiska möten och i vissa länder även lockout. Vårdmöten genom digitala hjälpmedel, även kallade e-hälsoverktyg, har ökat under pandemin. Det saknas dock en övergripande strategi för att använda e-hälsa. E-hälsa ska vara användarvänligt och inkluderande för alla personer. Enligt en sammanställande artikel i the Lancet poängterar författarna möjligheten med teknologi och distanskontakt i samband med vård med geografiskt utmanande avstånd. Forskning visar att online-information under graviditeten påverkar kvinnors process när det gäller att göra mer medvetna val under graviditeten.
Barnmorskekontinuitet i Dalarna har fått i uppdrag att i projektform under två år, skapa ett projekt med barnmorskekontinuitet mellan mödravård, förlossning och eftervård. I litteraturen kallas arbetssättet ofta ”caseload midwifery”. Projektformen är tänkt att under en period erbjuda framförallt förlossningsrädda och psykiskt sköra grupper av gravida kontinuitet och trygghet, genom att erbjuda vård av samma barnmorskor under graviditet och födande. Projektet ska även kopplas till forskning i syfte att utvärdera arbetssätt samt upplevelse hos barnmorskor ur arbetsmiljösynpunkt. Ansvarig för detta är professor Ingegerd Hildingsson.
Barnmorskor i mödrahälsovården ska kunna föreslå gravida som de identifierat som förlossningsrädda eller i behov av ökat stöd genom screening med FOBS (the Fear of birth scale ) eller EPDS (Edinburgh Postnatal Depression Scale att söka sig till projektet.
Gravida som bor i närheten av Falun erbjuds att från graviditetsvecka 24 följas av barnmorskor som ingår i projektet via fysiska träffar och träffar via e-hälsoverktyg där utbildningstillfällen ingår och sker digitalt. Gravida som bor så långt bort att de inte har möjlighet att följa basprogrammet för graviditetskontroller i Falun, kommer utöver de kontroller som görs på barnmorskemottagning där de bor att erbjudas ett antal träffar med barnmorska samt utbildningar via länk. När det är dags att föda tar den gravida kontakt med teamet som möter upp på förlossningen.
Alla gravida kommer att erbjudas samma vård utifrån basprogrammet, förutom de extra stödsamtal som tillkommer på grund av förlossningsrädsla eller utslag på EPDS.
Just nu (försommaren 2022) rekryterar vi barnmorskor och har en annons ute på Region Dalarnas hemsida. Vi vänder oss till barnmorskor som vill arbeta utifrån evidens, med kontinuitet och trygghet som bas. Vi tycker det är viktigt att vilja tänka nytt och se möjligheterna med att prova nya arbetssätt och metoder. Vi hoppas kunna börja rekrytera gravida hösten 2022.
Jag som är projektledare heter Klockar Linda Nääs och jag arbetar som barnmorska på Kvinnokliniken i Falun. Jag har varit barnmorska och arbetat kliniskt sedan 2005. Jag kommer att tillsammans med professor barnmorskan Ingegerd Hildingsson driva projektet Barnmorskekontinuitet i Region Dalarna.
Tillbaka till förlossningen i Falun 1979. Tre minuter hade gått sedan jag föddes, men det var inte moderkakan som var på väg. Det var min syster Jenny. Hon kom lika snabbt och fint som jag. Två flickor på över tre kilo som skrek och mådde bra. Vi hamnade i kuvös direkt på grund av stressad personal.
När alla lugnat sig blev det en glädjechock. En högriskgraviditet helt utan komplikationer. Jag har förstått att inte alla på den tiden hade samma tur, för odiagnostiserade tvillingar var inte helt ovanligt. Det är heller inte alla som har turen att få en syster ”bara så där”.
Vad har då det här med Barnmorskekontinuitet att göra?
Jo, min mamma är helt övertygad om att min syster inte hade behövt vara någon överraskning om hon hade fått gå till samma barnmorska under hela graviditeten. Jag ställer mig ofta frågan vad det är vi i dag normaliserar (förlossningsrädsla/oro/ångest), men som inte alls upplevs på samma sätt, eller är mycket lättare att bemöta, när du får träffa en kvinna hela vägen under graviditeten, förlossningen och efter förlossningen. Min mammas berättelser har också påverkat mig när det gäller att se vikten av att lyssna på kvinnan och hennes upplevelse av graviditeten och barnet – som i hennes fall visade sig vara två.
Klockar Linda Nääs
Barnmorska
Ordförande Dalarnas Barnmorskeförening
Kontakt: Linda.Naas@regiondalarna.se
___________________________________________________________
Artikel med referenser är tidigare publicerad i Jordemodern nr 4 Juni 2022.
___________________________________________________________