Ann Petrén är hembarnmorska i Stockholm sedan 1996. Hennes drivkraft är att kvinnan ska få föda där hon känner sig trygg oavsett var det är. Efter att ha arbetat länge med födslar både på sjukhus och hemma konstaterar hon att den viktigaste skillnaden är stressen på sjukhus.
Ann Petrén har lång erfarenhet både som barnmorska på förlossningsavdelning och specifikt med hemfödslar. Hennes drivkraft är att kvinnan ska få föda där hon känner sig trygg, oavsett var det är. Mellan 1979 och 1996, arbetade hon på förlossningen på Löwenströmska sjukhuset.
– Det fanns alltid plats, man behövde aldrig hänvisa och jag kunde vara hos kvinnan kontinuerligt under födseln. Det fungerade jättebra.
Sedan stängdes förlossningen på Löwenströmska sjukhuset, och Ann Petrén som inte ville jobba på en stor förlossningsavdelning, började på BB istället. Men hon saknade arbetet med födslar och 1996 började hon assistera hemförlossningar.
För henne som barnmorska är stressen den avgörande skillnaden mellan sjukhus- och hemfödslar.
– Man kan inte vara på rummet hos den födande utan måste springa emellan flera kvinnor. Annars har jag upplevt fantastiska födslar på sjukhus, det är ingen stor skillnad, säger hon.
När BB Sophia stängdes valde hon att helt sluta inom den traditionella förlossningsvården.
Barnmorskan.se följer med Ann Petrén och hennes kollega Sepideh Ghasemi hem till Lisen Forsberg som födde sitt fjärde barn.
Lisen Forsberg valde att föda sitt fjärde barn hemma. Hon ville föda med stöd av barnmorskor hon kände, utan att behöva förflytta sig eller riskera att bli hänvisad. Efteråt beskriver hon hur hon kände sig sedd och trygg under förlossningen.
Sms:et kommer vid sextiden: ”God morgon! Om jag inte blir helt lurad så kör det nog igång nu. Barnmorskorna är varskodda. Du är välkommen när du vill. Börjar få värkar som känns – ajajaj.”
Lisen Forsberg valde att föda sitt fjärde barn hemma av flera skäl. Och hon var insatt i forskningen i frågan.
– Jag hade läst på och visste att det är säkert om vissa villkor är uppfyllda. Det jag hade läst gjorde att jag inte kände mig rädd och det var en tilltalande tanke att få föda mitt barn utan att behöva förflytta mig i ett skede när jag har ont, säger hon.
Till yrket är Lisen Forsberg vetenskapsjournalist. Hon bor i Stockholm med sin man och de numera fyra barnen. Att välja att föda hemma var inte ett så svårt val för henne när hon väl hade satt sig in i frågan och hon och hennes man Neil hade träffat de tilltänkta barnmorskorna. Oron för att bli hänvisad under förlossningen var en del i beslutet.
– Sist födde jag på Södra BB, det var jättebra, men det finns ju inte längre. Risken att bli hänvisad, och med tanke på mina snabba förlossningar risken att föda i en taxi på E4:an, var verkligen ingenting jag vill vara med om, säger hon.
Under samtalet med barnmorskorna pratade de om allt från hur det brukar vara att ha med syskon under förlossningar i hemmet till vad som händer i en riktigt akut situation.
– Vi fick svar på våra frågor och barnmorskorna var kompetenta och proffsiga. Det kändes tryggt för oss båda att veta att de hade koll om något skulle hända.
Men frågan om hemfödslar är omdebatterad i Sverige och enbart två landsting, Stockholm och Västerbotten, beviljar bidrag för att betala för hembarnmorskornas arbete. För Lisen Forsberg var landstingsfinansieringen en förutsättning för att kunna välja hemfödsel.
I Stockholm infördes ett landstingsbidrag för hemförlossning 2002. För att få ta del av det måste vissa kriterier vara uppfyllda (se faktaruta), bland annat ska kvinnan tidigare ha genomgått en normal förlossning, den nuvarande graviditeten ska vara normal och två barnmorskor ska närvara vid födseln. De som inte beviljas bidrag får, om de ändå väljer hemfödsel, bekosta sin vård själva.
Sedan stängningen av BB Sophia och Södra BB 2016 har efterfrågan på hemfödslar i Stockholm ökat, liksom trycket på de kvarvarande förlossningsklinikerna i länet. Samtidigt pågår en översyn av landstingsavtalet för hemförlossningar. Det finns både juridiska och byråkratiska frågor som måste ses över berättar Elena Bräne, vårdsakkunnig barnmorska i Stockholms Läns Landsting (SLL).
I dagsläget finansieras hemfödslar genom direktupphandling och handläggs som Individuella vårdärenden. Enligt EU-regler får inte den totala summan för samtliga hemfödslar i Stockholm överstiga 587 000 kronor per år, en summa som har överstigits de senaste åren. Inga nya barnmorskor har heller beviljats del i avtalet under de senaste två åren.
– När hemfödsel inte längre får vara ett individuellt vårdärende blir frågan ett politiskt beslut. Vilket i sin tur leder till att man måste se över alla regler och villkor för verksamheten: Ska hemförlossning vara ett vårdval? Hur ska i så fall upphandling ske och vad ska ingå? Vilken utrustning ska barnmorskorna ha, vilka läkare ska de samarbeta med och så vidare säger Elena Bräne.
Utöver juridik och byråkrati handlar frågan om jämlikhet menar Elena Bräne.
– När efterfrågan på hemförlossning ökar men inte antalet barnmorskor som godkänns för hemförlossningavtal med SLL, så blir alternativen färre. Det är ett problem eftersom kvinnor har olika behov, det blir en ojämlik vård, säger hon.
Inne i lägenheten är det fridfullt. Ändå är det full aktivitet. Lisen står på knä lutad över den rosa soffan. Bredvid på golvet sitter barnmorskan Ann Petrén. Helt stilla. Ute i hallen klär mormor och pappa Neil på sönerna som ska till förskolan. Den andra barnmorskan Sepideh Ghasemi tassar fram och tillbaka mellan kök och vardagsrum och fyller förlossningspoolen med varmvatten. Lisen andas stillsamt igenom värkarna. Den sjuåriga dottern sitter omsvept av en filt och kikar nyfiket på mamma. Värkarna passerar lugnt och mjukt.
Pojkarna är klara att gå och smyger fram till mamma för att säga hej då. De är bara tre och fem år men tycks ändå förstå att mamma är upptagen. En av dem klappar Lisen på ryggen, tar pappa i hand och går mot dörren. Men, släpper pappas hand och går fram till mamma igen, lika försiktigt: Hej då mamma, säger han. Lisen svarar djupt inifrån soffkudden ”hejdå, mamma är ok, vi ses snart”. Pojken tar tag i pappas hand igen. Nu känns det ok att gå.
– Att föda hemma var annorlunda än att föda på sjukhus, då har jag ändå haft bra förlossningsupplevelser. Det blev liksom inget jobbigt uppehåll i den vanliga tillvaron, som jag upplevt vid tidigare födslar. Det här var den minst smärtsamma av mina födslar och livet bara fortsatte, det var underbart, säger Lisen Forsberg.
Hon beskriver hur hon upplevt en skörhet med lite oro och ångest efter de andra födslarna. Och att det varit jobbigt när hon vid några tillfällen stött på vårdpersonal som hon inte känt sig bra bemött av.
– Nu visste jag vilka som skulle vara med mig, att de var proffsiga och att jag kunde känna mig trygg med dem, säger hon.
Hon återkommer till skillnaden att föda med personer som hon redan kände, jämfört med att komma in till en klinik och möta okända människor.
När dörren stängts bakom pojkarna och mormor går Lisen, med stöd av Ann Petrén de få stegen till förlossningspoolen och sjunker ner i det varma vattnet. Sepideh Ghasemi lyssnar på barnets hjärtljud med hjälp av en dopton. Allt låter bra. Det enda som skvallrar om det pågående förlossningsarbetet är en rynka i Lisens panna, som dyker upp och försvinner i takt med värkarna. Pappa Neil sätter sig i soffan bredvid och tar dottern i sin famn. För en ovan betraktare kanske scenen är så långt ifrån idén om slutskedet i en förlossning som man kan komma. Men för de vana hembarnmorskorna är tecknen tydliga; snart kommer barnet.
Den svenska forskningen om hemförlossningar är begränsad, men internationell forskning visar inga ökade risker, utifrån de kriterier som SLL tillämpar för att ge landstingsbidrag. Ändå väcker hemförlossningsfrågan ofta diskussion och det pratas mycket om risker. Anledningen är dels att man styrs av rädsla och att personer från professioner som egentligen har andra specialistområden, ges stor tyngd i frågan, menar Ann Petrén,
– Att exempelvis narkosläkare får uttala sig om förlossningsverksamhet är helt absurt, de är ju bara med när något har hänt. Ska man gå på vetenskap och beprövad erfarenhet, då ska man ha hemfödslar. Det finns det god evidens för, säger hon.
Inför översynen av landstingsbidraget för hemförlossningar skickade hälso- och sjukvårdsförvaltningen i Stockholm 2017 ut en enkät till berörda parter (se faktaruta).
– När man tittar på enkätsvaren, så är det mycket tyckande men inte så mycket som är evidensbaserat, säger Elena Bräne och fortsätter:
– De som är bäst lämpade att svara på frågor om hemfödslar är de som är insatta i hemförlossningsfrågan och i forskningen på området, säger hon.
Under en normalförlossning som sker utan avvikelser är ingen läkare inblandad alls, det är barnmorskans ansvarsområde. Och gruppen kvinnor som beviljas landstingsbidrag är en utvald grupp med låg risk.
Lisens andning ändras. Det är dags. Fortfarande ser hon helt avslappnad ut, men stämningen har förändrats och hon låter mer. Dottern blir orolig och spänner sig i pappas famn. Då säger Lisen, mitt i värkarbetet: Det är ok, mamma är ok” och flickan slappnar av igen.
Några minuter senare föds barnet. Som genom ett trollslag är Lisen helt närvarande och det inåtriktade fokus hon haft under födseln byts mot total lycka. Pappa och dotter hälsar den nya bebisen välkommen. I bakgrunden finns barnmorskorna, de kommunicerar med varandra med blickar och det är tydligt att de har full koll på läget trots att de inte aktivt agerar. Ann Petrén lägger en handduk över ryggen på det nyfödda barnet, samtidigt som hon nästan omärkligt bedömer barnets status. Allt är väl.
Några minuter senare reser sig Lisen med bebisen i famnen och kliver upp ur poolen. En kort stund senare kommer moderkakan. Dagen byter från förlossningsarbete till födelsedagskalas.
Epilog
Drygt en månad efter sin hemförlossning känner sig Lisen Forsberg stark och nöjd.
– Jag upplevde att det var helt fantastiskt, jag var aldrig stressad, jag var inte rädd. Jag var sedd och omhändertagen i varenda sekund. Barnmorskorna förstod direkt vad jag behövde för stöd och hur de skulle bemöta mig. Att jag har mått bättre den här gången har gjort att jag har mycket mer energi och är mycket gladare och lugnare. Det har betytt mycket för mig att jag fick föda på ett tryggt sätt och i lugn och ro, så borde alla kvinnor få ha det oavsett om de föder på sjukhus eller hemma, säger hon.
___________________________________________________________
Barnmorskan Ann Petrén
om kompetensöverföring, hemfödsel och barnmorskeri
Hur var det när du började?
När jag ville börja med hemfödslar så kollade jag runt och försökte få in en fot men det var svårt. Efter en tid träffade jag på Marietta Thunström, som arbetade med hemfödslar och hade jobbat på ABC i Stockholm och var väldigt lugn och trygg. Vi fann varandra och hon tog med mig på min första hemfödsel hösten 1996. Det var en riktig dörröppnare för mig: Tänk att det kan vara såhär, och jag hade ändå bra erfarenheter av normala förlossningar på sjukhuset.
”Föräldrarna satt mitt på golvet omslingrade när vi såg att det kom en krystvärk. Då kom plötsligt deras treåring in i rummet och kröp upp mellan föräldrarna. Allt blev helt lugnt och inte en värk kom medan ungen satt där, så hen tyckte ju att det var jättetråkigt, Efter kanske två-tre minuter lockade farmor ut barnet ur rummet och några minuter senare födde kvinnan. Jag tänkte; Är det såhär känsligt, vad är det vi håller på med?”
Jag fortsatte hänga med Marietta på födslar men egentligen är det ju ingenting att lära, det är kvinnorna som föder barn och det är de som visar vägen. Det enda man behöver som ny hembarnmorska är att se att kvinnor kan föda utan att man gör någonting. Jag tror att det är svårare på många sätt för nya barnmorskor nu, allt är mer uppstyrt på sjukhusen med pm och ökad medikalisering. Själv hade jag redan sett kvinnor föda av egen kraft på sjukhuset, utan att jag som barnmorska gjorde något.
Hur har det sett ut med kompetensöverföring genom åren?
Oftast hittar de nya barnmorskorna en mentor bland hembarnmorskorna och går parallellt med henne. Förut var det mindre komplicerat, men med det hemfödselavtal som finns i Stockholm nu så måste båda barnmorskorna som bistår en hemfödsel ha ett godkänt avtal. Egentligen är det konstigt eftersom vilken barnmorska som helst kan handlägga en normalförlossning vilket en hemfödsel är, och bara en barnmorska står för faktureringen och avtalsfrågorna juridiskt gentemot landstinget.
Hur fungerar det nu?
Nu när landstinget (Stockholms läns landsting) har stängt möjligheten för nya barnmorskor att få avtal har vi gamla löst det så att vi tar med en ytterligare barnmorska till födslar, när det är ok för föräldrarna. Vi är alltså tre barnmorskor på de födslarna. Det har också hänt att jag tar med mig nya barnmorskor på de hemfödslar jag har med förstföderskor eller andra födslar utanför avtalet. Det är ju viktigt att nya kollegor får erfarenhet, vi behöver få in nya barnmorskor om det här ska kunna bli en verksamhet som fortsätter när vi gamla går i pension. Och idag när det knappt finns några normalvårdsenheter kvar så blir det ännu svårare att få se normala födslar på sjukhus överhuvudtaget.
Namn Ann Petrén
Ålder 65
Arbetar Hembarnmorska
Familj 9 vuxna barn, 14 barnbarn
Bor Vallentuna
___________________________________________________________
Landstingsfinaniserade hemförlossningar i Stockholm
Ella Bohlin (KD), som fram till valet hösten 2018 varit barn- och äldrelandstingsråd i Stockholm och ansvarig politiker i frågan, vill att de landstingsfinansierade hemförlossningarna ska finnas kvar.
– Vi vet att ett antal kvinnor vill föda hemma och om vi inte erbjuder landstingsfinansierad hemförlossning så tror jag att kvinnor kommer föda hemma utan assistans. Det bekymrar mig.
Trots att Södra BB och BB Sophia stängt och att inga nya hembarnmorskor fått del i hemfödselavtalet de senaste åren, menar Ella Bohlin att valfriheten inte har minskat.
– Jag tycker att man ska se till de processer som är igång med exempelvis caseload som startar på Huddinge sjukhus och planen på en ny förlossningsavdelning på St. Göran, säger hon.
I praktiken finns dock varken fullt utbyggd caseload eller en ny förlossningsavdelning ännu. Och under de två år som gått sedan stängningarna har ett antal tusen kvinnor i Stockholm haft färre alternativ när det gäller förlossningsplats.
___________________________________________________________
FAKTA
Mellan 2007-2015 har IVÄ (Enheten för individuella vårdärenden)i Stockholm tagit emot mellan 33-59 ansökningar per år. Under 2016 ökade antalet ansökningar till 81. 2017 inkom 76 ansökningar.
SLL betalar 22000 kronor till hembarnmorskorna per födsel. Summan ska täcka två barnmorskor inklusive jourtid, PKU-provtagning samt barnläkararvode.
22 barnmorskor i Stockholm är godkända för landstingsavtal för hemfödslar, cirka 10 av dem är aktiva.
Två landsting ger för närvarande bidrag för hemförlossning, Västerbotten och Stockholm. I Västerbotten kan även förstföderskor beviljas bidrag.
Caseload Midwifery på Huddinge: En liten grupp barnmorskor kommer följa den blivande mamman från första besök på mödravården genom graviditeten och till förlossning och BB. Vårdformen har visat sig positiv för mamma och barn och minska förlossningsrädsla.
___________________________________________________________
Enkäten
Hälso- och sjukvårdsförvaltningens enkät om hemförlossning skickades ut till Svenska Barnmorskeförbundet, Stockholms Barnmorskesällskap, Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi, de anestesiologer som arbetar med obstetrik i Stockholm samt till verksamhetscheferna på kvinnoklinikerna.
___________________________________________________________
Kriterierna för landstingsfinansierad hemfödsel i Stockholm
(finns en mer detaljspecifik lista):
Omföderska.
Normal graviditet enligt basprogrammet.
Tidigare förlossning som har varit vaginal och okomplicerad.
Graviditet som är enkelbörd i huvudbjudning, fullgången graviditet och spontan värkstart.
Inga medicinska riskfaktorer.
Transport till sjukhus ska kunna ske inom 40 minuter.
Barnläkarkontroll ska utföras senast 72 timmar efter födseln.
Diskussion med obstetriker om risksituationen och påskriven blankett.
___________________________________________________________
Forskaren och barnmorskan Helena Lindgrens avhandling Hemförlossningar i Sverige 1992-2005 tar upp kvinnors motiv till att vilja föda hemma:
Att få välja vilken barnmorska som ska vara med på förlossningen
Få slippa sjukhusrutiner och förflyttning när förlossningen har startat
Många ser födseln som en fysiologisk process som störs mindre om den får ske med människor de själva valt och på en plats där de känner sig trygga
Tillit till den egna förmågan att föda barn och en önskan om att inte bli störd.
___________________________________________________________