Den 1 januari 2019 blev Svenska Barnmorskeförbundet en självständig facklig professionsförening och en del av SRAT.
Barnmorskorna har välkomnats till Saco-familjen av Saco:s ordförande Göran Arrius, SRAT:s övriga yrkesföreningar samt AkademikerAlliansens förhandlingsdelegation. Men inte alla är glada och nöjda. En del är bekymrade för vad som komma ska.
Inför beslutet har det talats mycket om splittring och det var också splittring och konkurrens som lyftes fram av Vårdförbundet när resultatet blev offentligt.
Barnmorskors yrkesidentitet är stark och en del har uttryckt ”sorg” över att nu inte längre ”bara” kunna vara medlemmar i barnmorskornas professionsorganisation Svenska Barnmorskeförbundet. Från och med januari 2019 innebär medlemskapet även att vara med i ett fackförbund – SRAT. En del barnmorskor vill gärna ha Jordemodern eftersom tidningen är starkt kopplad till barnmorskeidentiteten. Andra tycker att det känns både konstigt och oroligt att det ska byggas ett fack för barnmorskor – ett arbete som har börjat med en riktig rivstart.
Konkurrens eller samarbete?
Media har skrivit om konkurrens om medlemmar och om att fackförbunden inte kommer att samarbeta. Något som förstärktes när Vårdförbundets vice ordförande Ann Johansson i en intervju i Arbetaren sa att det inte är aktuellt med något samarbete. Vårdförbundet och Svenska Barnmorskeförbundet är som tidigare två olika organisationer med den skillnaden att båda från årsskiftet är fackliga organisationer och konkurrerar om medlemmarna (barnmorskorna).
Hösten 2018 har frågan diskuterats mycket i sociala medier (Facebook). I samband med detta har det även framförts att det borde bildas en helt ny och fristående professionsorganisation för barnmorskor. Detta påpekande har framförts som ett argument till att det är en dålig idé att Svenska Barnmorskeförbundet med sitt vetenskapliga råd också är ett fackförbund.
Vårdförbundet har under året lyft fram det barnmorskenätverk som bildats – kanske som ett alternativ till samarbete med Svenska Barnmorskeförbundet?
Den norska modellen med en yrkesförening för barnmorskor inom fackförbundet för sjuksköterskor har också nämnts som modell för framtiden.
I Norge finns två fackförbund som organiserar barnmorskor; Norsk Sykepleierforbund som är organiserat med ”faggrupper” för olika specialiteter och inriktningar, däribland NSF Jordmorforbundet för barnmorskor, och Den Norska Jordemorforeningen som bara organiserar barnmorskor. Den senare är den barnmorskeorganisation som ingår i NJF (Nordiskt Jordemorförbund).
Svenska Barnmorskeförbundet är nu en självständig facklig professionsförening inom SRAT som står för den fackliga expertisen. Den fackliga strukturen och organisationen gör att Svenska Barnmorskeförbundet fortsatt har en egen styrelse, råd och lokalföreningar som arbetar med barnmorskans professions- och kompetensfrågor enligt i stort sett samma ändamålsparagraf (stadga) som tidigare. Skillnaden är att Svenska Barnmorskeförbundet nu blir remissinstans till SRAT i frågor som rör medlemmarna (barnmorskor). Svenska Barnmorskeförbundet ska lämna underlag och upplysningar till SRAT i förhandlingsfrågor samt efter delegation från SRAT svara för förhandlingsfrågor. Det handlar om att hålla medlemmar informerade och delaktiga även i fackliga frågor.
Hur ser barnmorskeförbundets framtid ut som facklig självständig professionsförening i SRAT?
Svenska Barnmorskeförbundets ordförande Mia Ahlberg har varit tydlig. Hon är övertygad om att nyckeln in i framtiden är att barnmorskor företräder barnmorskor. Något som är särskilt viktigt när det handlar om professions-, kompetens- och utbildningsfrågor och när det gäller den vård som rör reproduktiv, perinatal och sexuell hälsa.
Med den nya organisationen kopplas professionen ihop med fackliga frågor och det blir barnmorskor som företräder barnmorskor. Den barnmorskepolitik som Svenska Barnmorskeförbundet kommer att driva beslutas även i fortsättningen av Svenska Barnmorskeförbundet.
Kommer Svenska Barnmorskeförbundet/SRAT att tillsammans flytta fram barnmorskeprofessionen? Ja, det är själva grundidén med den organisation som SRAT har. Hur det kommer att gå för barnmorskan i den närmaste framtiden kan ingen säga just nu. Som så ofta när det ska till förändring, handlar det om det egna engagemanget och uthållighet.
Anna Nordfjell kommenterar förbundsstämmans beslut
Barnmorskan Anna Nordfjell har tidigare varit ordförande i Svenska Barnmorskeförbundet. Hon har också en facklig bakgrund. Anna har följt fackförbundsutredningen och blivit intervjuad. På förbundsstämman fanns hon på plats som medlem.
” Det finns en vilja att se till kårens bästa. Efter förbundsstämman är jag stolt över Svenska Barnmorskeförbundet. Jag har också den största respekt för det imponerande arbete som gjorts inom framför allt lokalföreningarna för att säkra ett väl förankrat beslut om att förbundet även ska axla arbete med fackliga frågor.
Alla medlemmar har haft möjlighet att ta ställning och göra sin röst hörd på olika sätt.
Jag har sett inlägg på sociala medier som har ifrågasatt den demokratiska processen. Ett ifrågasättande som inte varit underbyggt av fakta. Barnmorskekåren kan vara trygg i förbundsledningens lyhördhet och ambition att medlemmarnas vilja ska vara rådande. Så blev också beslutet fastställt med en betydande majoritet.
I den föregående diskussionen präglades diskussionen om fördelar respektive nackdelar av ansvaret för förbundets och hela kårens framtid. Ingen raljerande ton eller kränkande påstående om dem som hade en annan uppfattning.
De ombud som på förbundsstämman röstade mot förslaget visade ett stort ansvarstagande för förbundet genom att delta i ett enhälligt beslut av den nya stadgan, som beskriver Svenska Barnmorskeförbundet som en medlemsorganisation inom SRAT. Viljan att se till förbundets och kårens bästa värmde stämmolokalen.
Nu börjar en ny fas i arbetet.
Vi står inför många utmaningar, men på ett sätt är arbetet lättare för nu är målet fastställt; att bygga en stark professionsorganisation som även kan driva fackliga villkorsfrågor på bästa sätt.
I sitt hälsningsanförande lyfte SRAT:s förbundsordförande Anitha Wijkström fram hur SRAT:s professionsorganisationer är de viktigaste och hur SRAT finns i bakgrunden för att ge nödvändigt stöd i form av facklig kompetens i förhandlingar och andra frågor. Att många medlemmar inte kände till SRAT utan enbart den egna professionsföreningen såg hon inte som ett problem. Att ge stöd i det fördolda är SRAT:s organisationsmodell. En modell som kommer att stärka och hjälpa Svenska Barnmorskeförbundet att nå sina uppsatta mål.
Min önskan och fasta förhoppning är nu att landets barnmorskor väljer att bli medlemmar i det nygamla professionsförbundet Svenska Barnmorskeförbundet/SRAT.”
Kerstin Belfrage kommenterar förbundsstämmans beslut
Barnmorskan Kerstin Belfrage har tidigare uttryckt kritik mot bristfällig konsekvensutredning och påtalat att den nya fackliga organisationen kommer att kräva ett mycket större fackligt engagemang bland barnmorskor. Ett engagemang som hon aldrig sett under sina verksamma år som anställd på Vårdförbundet. Viktiga frågor för henne har varit barnmorskans profession, kompetens och på senare år utbildningspolitiken. Hon har bland annat fört fram att fackförbund och professionsorganisation måste samarbeta och komma överens när det gäller strategier och organisationspolitik.
” Först av allt vill jag uttrycka min besvikelse över det fattade beslutet. Då jag sedan några år är pensionerad känner jag inte heller något behov av att kvarstå som medlem i Svenska Barnmorskeförbundet.
Jag har tidigare framfört en viss kritik mot det underlag som presenterades inför det beslut som fattades. Förbundsledningen anser tydligen att underlaget är tillfredsställande men det saknar totalt en beskrivning av fördelar respektive nackdelar med att kvarstå inom ramen för Vårdförbundet – och motsvarande fördelar respektive nackdelar att byta facklig tillhörighet till SRAT.
Jag har också funderat över hur Svenska Barnmorskeförbundet/SRAT kommer att lösa problematiken med studenterna som ju är legitimerade sjuksköterskor och kanske arbetar som sådana vid studieuppehåll, och kanske också delvis under studietiden till barnmorska. Individen får inte vara medlem i två fackliga organisationer. Även om det pågår ett arbete med att kanske få till stånd en direktutbildning till barnmorska kommer ju inte det att ske i en handvändning och för närvarande finns i Sverige 5000-6000 barnmorskor med dubbelkompetens (leg. sjuksköterska/leg. barnmorska). Många barnmorskor har också pläderat för det positiva med att kunna arbeta inom båda funktionerna. Ska de som väljer den lösningen byta facklig tillhörighet var gång det sker?
När nu Svenska Barnmorskeförbundet har valt och öppnat upp för barnmorskor att lämna Vårdförbundet blir det självklart konkurrens om medlemmarna. Det finns uppenbarligen medlemmar som vill och har för avsikt att kvarstå med sitt medlemskap i Vårdförbundet, samtidigt som andra kommer att lämna och då ha sitt medlemskap i Svenska Barnmorskeförbundet/SRAT.
Den situation som nu har uppstått är nästan likvärdig den i vårt grannland Norge. Utbildningspolitiken är viktig för framtiden, men liksom i Norge kan de två organisationerna ha delad uppfattning om hur det ska se ut i framtiden. Något som innebär att det kan ta lång tid att förändra på det sätt som vården kräver.
Jag ser även en risk att Svenska Barnmorskeförbundet kan tappa den starka ställning de haft vad avser vårdfrågor. Barnmorskeförbundet kommer nu att betraktas som facklig organisation och därmed mötas med kommentarer som exempelvis att de talar i egen sak och inte utifrån ett vårdperspektiv. Det var bland annat det som var avsikten i samband med den bodelning mellan Vårdförbundet och professionsorganisationerna (SBF Svenska Barnmorskeförbundet, SSF Svensk sjuksköterskeförening, IBL Biomedicinska analytiker) som genomfördes tidigt år 2000.
Vårdförbundet kunde då driva de fackliga frågorna mer renodlat medan de professionella organisationerna kunde ta debatten för barnmorskans del och lyfta fram god och säker vård i den reproduktiva och perinatala hälsan. Barnmorskeförbundet kunde då fokusera på kunskap och utveckling med forskningen som bas, något som nu kan ifrågasättas från arbetsgivarhåll.
Det har även hävdats att det inte har funnits några barnmorskor i Vårdförbundets styrelse, vilket jag med bestämdhet måste dementera. Några som har varit aktiva i Vårdförbundet nationellt är: Randi Eriksson, Marika Nordström, Carola Norell, Ingrid Frisk och Ulrika Nilsson – förutom de två som för närvarande (invalda 2018) sitter i styrelsen. Marika och Ingrid har dessutom varit vice ordförande under sin tid i styrelsen. Under årens lopp har det också funnits ett stort antal barnmorskor i Vårdförbundet lokala styrelser plus alla förtroendevalda på arbetsplatserna. En barnmorska har också varit anställd på kansliet sedan Vårdförbundet bildades.
Jag tror på att fackliga organisationer har en framtid. Den absolut viktigaste frågan för barnmorskans del är nu att skaffa kunskap om det fackliga arbetet och det kommer att kräva ett avsevärt mycket större engagemang än vad kåren visat genom åren.”
Facket erbjuder mandat att tala i egna frågor
Fundamentet för en facklig organisation är att människor står upp för sina gemensamma yrkesfrågor och villkor och skapar en organisation kring hur dessa ska drivas och övervakas. En viktig egenskap för en sådan organisation är att den kommer nära den enskilda medlemmen och bjuder in till engagemang. Ett fundamentalt värde är att en yrkesgrupp har mandat att tala och bli en tydlig röst i sina egna frågor.
SRAT sätter dessa ursprungliga värden högt och önskade inför årsskiftet barnmorskor gott nytt år och all lycka framöver i den nya organisationen inom SRAT och Saco.
För Svenska Barnmorskeförbundet blir det fackliga arbetet något nytt.
Och det nya börjar nu.