Maja Larsson är skribent och redaktör och skriver framför allt om vård, samhällsbyggnad och ekonomi. Nu har hon skrivit en bok om svenskt barnafödande under 150 år.
Boken heter Kläda blodig skjorta. Svenskt barnafödande under 150 år och är nominerad till Augustpriset för årets fackbok 2022. Det Maja Larsson berättar om är allmänbildande. Barnafödandets historia är allas vår historia.
Hallå där Maja Larsson: Grattis till boken och nominering!
Din bok är vad jag vet den första att beskriva svenskt barnafödande över tid på det sätt du gjort med (verkliga) vittnesmål hämtat från publicerade texter. Hur kom du på idén?
Tack! En dag för fyra år sedan började jag fundera på hur det var att föda barn förr, och sedan kunde jag inte släppa tanken. Jag har velat förstå hur det varit att föda barn i olika tider, men också försökt beskriva hur dagens vård har vuxit fram, för att kanske kunna ge ett nytt perspektiv till dagens debatt. Verkliga berättelser kändes helt avgörande för att boken skulle bli intressant att läsa.
Din bok är inte någon (arg) debattbok, inte heller en lärobok eller akademisk avhandling men den berättar en tidigare inte sammanställd historia. När du skrev, vem såg du framför dig som läsare?
Jag tänkte mig nog en läsare som liknar mig själv – en samhällsintresserad person, kanske med egen erfarenhet av barnafödande, eller med intresse för kvinno- eller vårdhistoria. Jag förstod såklart att vårdpersonal, främst barnmorskor, skulle vara intresserade – och är fortfarande nervös för mottagandet i barnmorskekåren. Jag har fått den här frågan många gånger, även av vänner och familj, och alltid undrat om män som skriver om krigshistoria också får frågor om vem målgruppen är. Jag vill ju gärna påstå att det finns något allmänintressant i historien om hur det har varit att föda barn i vårt land.
Du har använt dig av Jordemodern som källa till din bok. Hur kom du i kontakt med Jordemodern? Och hur många tidningar/årgångar har du läst? Är det något du läst som fastnat, kanske för alltid?
Håll i hatten – jag har åtminstone bläddrat i vartenda nummer som kommit ut sedan 1888. Det slog mig, när jag letat länge efter berättelser från 1800-talet, att det kanske kunde finnas något i Jordemodern, så jag beställde fram gamla nummer på Biomedicinska biblioteket i Göteborg och började läsa. Vilken guldgruva! Jordemodern kom att bli själva ryggraden i källmaterialet – boken hade inte kunnat bli till utan den. Det är många berättelser som kommer stanna hos mig, men framför allt de där barnmorskorna nästan kämpar ihjäl sig för att komma fram till sina patienter. Genom snö, över is, på skogs- och landsväg – och oftast för en riktig skitlön.
Hur sammanfattar du barnafödandets historia i Sverige?
Min bok börjar 1870, när det finns en barnmorska i så gott som varje kommun i Sverige. Jag ser det som startskottet för den moderna förlossningsvården. Barnmorskan kommer med vetenskap, renlighet och livräddande behandlingar – som under det tidiga 1900-talet börjar ges på sjukhus i stället. 1912 blir Stockholm den första staden i världen där en majoritet av kvinnorna föder på sjukhus. Därefter följer en tid där staten bekostar kvinnokliniker, vården blir kostnadsfri, och alla patienter behandlas precis lika. Alla ska ligga ned, alla ska få lavemang, alla stannar flera dagar på sjukhus med barnen i en sal intill. På 1970-talet får föderskor rätt till smärtlindring, men mot slutet av decenniet är det en dåtida feministisk syn som tar överhand. Den handlar om att resa sig upp, föda i alternativa positioner, amma fritt, ha barnen hos sig på BB och föda mer ”naturligt”. På 1990-talet ökar användningen av medicinsk smärtlindring, liksom interventionerna. Samtidigt börjar förlossningsberättelser spridas i stor utsträckning, en trend som har fortsatt. Min uppfattning är att förlossningsvården i och med det har trätt in i en mer individualistisk tid, där de som föder förväntar sig att själva kunna ha önskemål och planera för en förlossning som inte bara ska vara medicinskt säker, utan också en fin upplevelse.
Vad har påverkat utvecklingen?
Utan att bli för långrandig skulle jag vilja påstå att det hela tiden har handlat om ett samspel mellan barnmorskor, läkare, myndigheter, politik, enskilda aktivister och, förstås, olika samhällsströmningar och kulturella faktorer. Det har nog varit den starkaste insikten under skrivandet – att det är lätt att tro att någon har suttit och bestämt hur allt ska vara, medan barnafödandet i själva verket är en sorts spegel av sin samtid.
På bokens omslag skriver du att barnafödandets historia handlar om vård – men också politik, pengar, kultur och en ständig strävan bort från det gamla.
Nu berättar kvinnor öppet om sina förlossningsupplevelser och barnmorskor forskar och presenterar vetenskapliga resultat. Debatten om förlossningsvården har varit intensiv under många år och politiken pratar om förlossningsvården, barnmorskor och kvinnors hälsa. Att Sverige har utbildade barnmorskor och mödra- och förlossningsvård för alla är från början ett politiskt beslut. Är det något du vill säga till politiken idag?
Det är en spännande tid vi lever i. Förlossningsvården har aldrig fått såhär stor uppmärksamhet tidigare. Jag tycker mig se ett stort förtroende för barnmorskans kompetens och samtidigt har vi den här individualistiska, upplevelseorienterade synen på förlossningen. Jag är själv spänd på vad berättelserna, uppmärksamheten och debatten ska mynna ut i. Men att ge råd till politiken – det lämnar jag åt professionerna.
Vågar du dig på en framtidsspaning?
Privat, men landstingsfinansierad vård har vi redan – både BMM (barnmorskemottagning) och förlossningsvård på sjukhus. Nu ser vi hur barnmorskor driver verksamheter inom hemförlossning. Jag gissar att det inom tio år kommer att finnas privat, småskalig förlossningsvård i åtminstone någon av våra storstäder där kvinnor betalar ur egen ficka för att föda på en pytteliten, barnmorskeledd enhet.
Med tanke på att kvinnor i dag är beredda att betala för såväl hembarnmorska som doula, förlossningspool och förlossningsfotograf så kan jag tänka mig att det finns de som är redo att betala för även ett sådant här alternativ. Det fanns dessutom för åttio år sedan.
Du som läst Jordemodern från start fram till nutid. Är det något du vill säga till Jordemoderns (nutida) läsare?
Att ni ska vara oerhört stolta över denna tidskrift. Så proffsig, genomtänkt och viktig, redan från start. Sedan vill jag också verkligen uppmuntra dagens barnmorskor att sträcka på ryggen och våga vara stolta över det som funkar bra. Min känsla är att förlossningsvården allt för ofta får gå i försvar – men jag vet ju att många är stolta över den kvinnosjukvård vi har i Sverige, och som hur man än mäter tillhör världens bästa.
En sista fråga: Har du någon ny bok på gång? Vad ska den handla om?
Funderingar finns. Jag skulle gärna vilja skriva om det närbesläktade ämnet föräldraskap, men jag är också sugen på att berätta om den bortglömda professionen stenhuggare, som figurerar på flera ställen i Kläda blodig skjorta. Vi får se!
___________________________________________________________
Kläda blodig skjorta
Svenskt barnafödande under 150 år
Av Maja Larsson
ISBN 9789127171886
Natur & Kultur 2022
___________________________________________________________
Jordemodern (1888 – ) är Svenska Barnmorskeförbundets tidskrift och medlemstidning.
___________________________________________________________