I en svensk tidskrift med fokus på kvinnor fick jag se att de gjorde ”reklam” för en ny emoj, där en manlig figur flask-matar ett barn med en text kopplat till jämställdhet.
Jag jobbar sedan länge med att stärka kvinnors och barns rätt att få amma/bli ammade om mor och barn vill. WHO och Unicef rekommenderar att barn helammas i sex månader och därefter delammas upp till två år eller längre. Det räddar hundratusentals kvinnors och barns liv eftersom det minskar risken för bland annat bröstcancer, diabetes och fetma, vilket The Lancet publicerat flera studier kring (Rollins et al 2106; Victoria et al 2016) härförleden. Det gäller i både låg- och höginkomstländer. Om detta med rätten att få amma/bli ammad står det också i Barnkonventionen som blev lag 2020, i Patientlagen (2014:821), i Socialstyrelsens författning om amning (2008:33) samt i WHO/UNICEF 10 STEG för att främja amning (WHO, 2020) som Sverige skrivit på, Innocenti-deklarationen (WHO/Unicef, 1999).
Inom hälso- och sjukvård finns det många brister med att stödja just kvinnor och barns hälsa (Rollins et al 2106; Victoria et al 2016). Vi vet också sedan länge att detta gäller även i samhället i stort och att det har skrivits och pratats mycket om ämnet amningsstöd och förlossningsvård (Socialstyrelsen, 2017). De allra flesta kvinnor vill amma sina barn. På BB uppger 97 procent att det var deras intention när de var gravida och majoriteten önskade helamma i sex månader (enkätundersökning). Betydligt färre lyckas och en av de största anledningarna är bristande stöd.
Den senaste tiden finns också ett tryck från samhället att en förutsättning för att leva jämställt är att partner ska få ’tillgång’ till barnet – i alla lägen. Vems rätt pratar vi om här? Vilket rätt väger tyngst; förälderns eller barnets? Stor vikt har lagts på att även partner ska ha möjlighet att ge barnet mat och därmed flaskmata. Det finns i samhället en uppfattning om att mat är en viktig orsak till att ett barn knyter an till en vuxen. Detta är fel. Det är istället att spendera mycket tid hud-mot-hud med sina barn, det som kallas Skinship (Ranson, G 2015).
Problemet är vad som finns i flaskan! Antingen bröstmjölksersättning eller urpumpad bröstmjölk (vilket då en kvinna spenderat stor tid och möda med att få ut) för att en annan person ska kunna ge i nappflaska. Att stimulera sitt bröst utan barnet vid bröstet är en konstgjord väg att få ut mjölken och kräver mycket tid. Är det ersättning i flaskan så gynnar vi en av vår tids störst växande industrier som påverkar både kvinnor, barn och miljön negativt. Barnmatsindustrin omsätter hundratals miljarder kronor per år på en av världens största marknader. Inom svensk hälso- och sjukvården vet vi att ersättning endast ska ges på medicinsk indikation eller då kvinnan gör ett informerat val och väljer bort amning. Ett problem är dock vad hon baserar sitt informerade val på? Personalens bristande information, omgivningens press och bristande egen kunskap?
Att publicera en emoj med en pappa och en bäbis som matas med flaska kan tyckas trivialt, men vi som arbetar i vården är skyldiga att följa den Internationella barnmatskoden (WHO-koden, 2020) för etisk marknadsföring av ersättningsprodukter inklusive nappar och nappflaskor. Dessutom visar forskning att barnet ammas mer av kvinnan i familjer med jämställda föräldrar där båda tar ut mer föräldraledighet med barnet (Grandahl et al, 2020). Är det så att samhällets syn – det vill säga alla andras syn – på jämställdhet är att vi ska dela allt 50/50, medan många föräldrar i själva föräldra-’görandet’ är mycket mer kloka och anpassar sitt beteende efter sina förmågor när de ser vad som är är värdefullt för deras barn? Vi hoppas det!
Föräldrar får inte utsättas för råd som är utformade för att passa vare sig ouppdaterad personal eller barnmatsindustrins vinstintressen. Detta är ett ansvar för Socialstyrelsen och Livsmedelsverket samt viktigt för arbetsgivare att följa upp, likväl som att arbetsgivaren ska erbjuda personalen utbildning (ingår i de 10 stegen). All sjukvårdspersonal måste ta sitt ansvar och aldrig ta emot stöd från barnmatsindustrin. Det måste till mycket politisk vilja att pressa industrin att följa såväl koden som WHO:s amningsrekommendationer. Sveriges kommuner och regioner och chefer på olika nivåer måste säkerställa att sjukvårdspersonal inte har otillåten kontakt med barnmatsrepresentanter och att personalen har rätt kunskaper för att möjliggöra amning. Konsumentverket måste följa upp brott mot WHO-koden och se till att de får påföljder.
Jag önskar ödmjukast att vi tillsammans – alla ni där ute med fantastisk kunskap och engagemang – jobbar för barns, kvinnors och mänskliga rättigheter.
Vi behöver inte stödja producenterna av modersmjölksersättning eller tillgången till det eftersom det finns i närmaste butik. Och om det blir en bristvara under en pandemi är det ju ännu viktigare att både vi och en eventuell partner stödjer kvinnor till amning. Män och kvinnor behöver inte konkurrera om amning. För återigen: en partner kan få ett barn att knyta an och bli likvärdig förälder på andra sätt.
___________________________________________________________
Referenser:
Ranson, G 2015 Fathering, Masculinity and the embodiment of care. Palgrave Macmillian. ISBN 978-1-137-45589-5
Grandahl, M., Stern, J., & Funkquist, E. L. (2020). Longer shared parental leave is associated with longer duration of breastfeeding: a cross-sectional study among Swedish mothers and their partners. BMC pediatrics, 20(1), 1-10.
Patientlagen 2014:821 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientlag-2014821_sfs-2014-821
Rollins, N. C., Bhandari, N., Hajeebhoy, N., Horton, S., Lutter, C. K., Martines, J. C., … & Victora, C. G. (2016). Breastfeeding 2: why invest, and what it will take to improve breastfeeding practices. Lancet, 387(10017), 491-504.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om information som avser uppfödning genom amning eller med modersmjölksersättning (2008:33)
Socialstyrelsen, 2017 https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/press/kartlaggning-visar-brister-i-varden-av-kvinnor-efter-forlossning/
Victora, C. G., Bahl, R., Barros, A. J., França, G. V., Horton, S., Krasevec, J., … & Group, T. L. B. S. (2016). Breastfeeding in the 21st century: epidemiology, mechanisms, and lifelong effect. The Lancet, 387(10017), 475-490.
WHO/UNICEF, The Innocenti declarationhttps://healthydocuments.org/children/healthydocuments-doc33.pdf (hämtad 2020-05-08)
WHO, 10 steps https://www.who.int/activities/promoting-baby-friendly-hospitals/ten-steps-to-successful-breastfeeding (hämtad 2020-05-08)
WHO- koden https://www.who.int/nutrition/publications/code_english.pdf (hämtad 2020-05-08
___________________________________________________________
Artikeln är tidigare publicerad i Jordemodern nr 4 Juni 2020
___________________________________________________________