Barnmorskorna Eva Nordlund, Li Thies-Lagergren och Mia Barimani, styrelsen Svenska Barnmorskeförbundet
Svenska Barnmorskeförbundets policydokument

Hur ska Sverige ha det postpandemi?

Regeringen har tillsatt en utredning för att se över målen för barnmorskeexamen. Det är bra. Barnmorskeutbildningen måste ge de kunskaper som krävs och förbereda studenterna för en yrkesroll som legitimerad barnmorska. Men vi behöver också utreda framtidens mödra- och förlossningsvård. För att skapa en patientsäker, resurseffektiv och evidensbaserad mödra- och förlossningsvård krävs nationell styrning och nationella riktlinjer för reproduktiv hälso- och sjukvård. Med legitimerade barnmorskor och en organisation som svarar mot kvinnors behov kommer fler barnmorskor att stanna kvar i yrket.

Den statliga budgetsatsningen kring förlossningsvård och kvinnors hälsa initierades 2015 och regleras genom överenskommelser mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Syftet är bland annat att förbättra förlossningsvården samt säkra kompetensförsörjningen. Stora utmaningar återstår.

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys konstaterade i sin slutrapport – Förlösande för kvinnohälsan? (2020) – att regeringens satsning inte täcker hela problembilden. De menade också att vårdkedjan kring graviditet, förlossning och vården efter förlossning till viss del har blivit mer kunskapsbaserad och säker, men att utmaningar kring tillgänglighet, jämlikhet och personcentrering kvarstår.

Svenska Barnmorskeförbundet går längre och menar att en nationell översyn är nödvändig för att säkra att framtidens förlossningsvård är grundad i forskning, kvinnocentrerad och kostnadseffektiv och inte skapar ojämlikhet på grund av regionala skillnader. Därför är det positivt att regeringen givit Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram nationella riktlinjer för förlossningsvården. 

Vi ser med oro på arbetsgivarnas försök att ersätta barnmorskans kompetens med annan vårdpersonal, vilket sänker kvaliteten på den vård som kvinnor har rätt till. Argumentet är bristen på barnmorskor.

Men barnmorskeyrket är attraktivt. Det finns en brist och vi känner till väntade pensionsavgångar med det är ohållbara arbetsvillkor tillsammans med en ensidig, allt mer fragmentiserad och medikaliserad graviditets- och förlossningsvård som gör att barnmorskor ger upp och lämnar yrket.

I mödra- och förlossningsvården är målet en frisk mor och ett friskt barn, samt en positiv upplevelse av graviditet, förlossning och tiden efter förlossningen. Målen ska uppnås utan onödiga ingrepp. I den pågående omställningen mot en god och nära vård för hela befolkningen menar Svenska Barnmorskeförbundet att mödra- och förlossningsvård bör vara ett eget spår med egen budget och styrdokument för vårdkedjan graviditet, förlossning och postnatalperioden för att motverka fragmentisering.

Vi vill se ett vårdutbud där kvinnor kan välja olika vårdformer med relationskapande kontinuitet genom hela vårdkedjan som till exempel caseload midwifery, team midwifery eller hemförlossningar. I dessa vårdmodeller möter den gravida en, två eller en mindre grupp av kända barnmorskor under graviditet, förlossning och efter förlossningen. Det gemensamma är en hög grad av barnmorskekontinuitet, småskalighet och en strävan efter ett evidensbaserat bruk av medicinska interventioner med tydligt fokus på att stimulera spontan vaginal förlossning och en positiv upplevelse. Flera av dessa vårdformer kan med fördel organiseras för gravida med komplicerad graviditet och förlossning eller för kvinnor med särskilda behov. Medicinska utfall visar bland annat på effekter som färre epiduralbedövningar och instrumentella förlossningar med sugklocka och tång, fler spontana förlossningar, färre prematura förlossningar, färre sena missfall och nöjdare kvinnor tillsammans med en sannolikt kostnadseffektiv vård. Fler kvinnor ammar också 6-8 veckor efter förlossningen.

Med så tydliga positiva utfall är det anmärkningsvärt att det inte finns fler val för gravida kvinnor i den svenska förlossningsvården trots hälso- och sjukvårdens vägledande princip om vård på rätt nivå. En princip som syftar till att dels maximera vården för patienten, dels använda samhällets resurser effektivt.

Svenska Barnmorskeförbundet förespråkar kontinuitet genom hela vårdkedjan men vill särskilt poängtera att vården efter förlossning måste utvecklas och bli mer tillgänglig. Det framgår av de kartläggningar som tidigare gjorts av både Socialstyrelsen och Myndigheten för vård och omsorgsanalys. Vården efter förlossning är komplex och ska planeras och utföras av barnmorskor, det vill säga den profession som kan erbjuda en helhetssyn och har utbildning inom kompetensområdet reproduktiv, perinatal och sexuell hälsa.

Kvinnor behöver få individuellt anpassat stöd för sin fysiska och psykiska hälsa så länge som krävs och inte begränsat till dagarna efter förlossningen som ofta är fallet i dag. Vården ska utgå från kvinnans behov, vara kontinuerlig och sammanhängande. Det gäller oavsett om det handlar om uppföljning av förlossningsbristningar, preventivmedel, sexuell hälsa, anknytning till barnet eller psykisk ohälsa.

Kontinuitet skapar relationer och ökar tryggheten för kvinnor oavsett var i vården de befinner sig. Särskilt väsentlig är kontinuiteten av barnmorska för en gravid och födande kvinna. Kontinuerligt barnmorskestöd under förlossningen påverkar alltså direkt de medicinska utfallen och kvinnans upplevelse som är väsentlig för resten av hennes liv. Det påverkar även anknytningen till barnet, möjlighet att amma om hon vill och familjens och partnerns möjlighet att vara delaktig.

Förlossningsvården påverkar folkhälsan långsiktigt, vilket kan ha stor betydelse för såväl enskilda kvinnor som för samhället i stort. Detta måste beaktas när vården planeras och organiseras.

Svenska Barnmorskeförbundet anser att:

  • Vård i samband med graviditet och barnafödande bör erbjuda valmöjligheter och vi stödjer utveckling och fortsatt utvärdering av vårdformer med barnmorskekontinuitet.
  • Mödrahälsovården bör få ett utökat uppdrag att följa kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa efter graviditet och förlossning. Ett sådant uppdrag skulle kunna bidra till ökad trygghet och kontinuitet i vårdkedjan.
  • Gemensamma nationella styrdokument för graviditet, förlossning och vården efter förlossning måste upprättas.
  • Det är legitimerade barnmorskor som ska ha tillträde till och rätt att utöva barnmorskeyrket inom mödra- och förlossningsvården.

Eva Nordlund, ordförande Svenska Barnmorskeförbundet
eva.nordlund@barnmorskeforbundet.se

Mia Barimani, styrelseledamot Svenska Barnmorskeförbundet
mia.barimani@barnmorskeforbundet.se

Li Thies-Lagergren, styrelseledamot Svenska Barnmorskeförbundet
li.thies-lagergren@barnmorskeforbundet.se

___________________________________________________________

Erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården (HSLF-FS 2016:64)
HSLF-FS 2020:48 Gäller från och med: 2021-01-01
7 kap. Utövande av yrkesverksamhet
Barnmorskor

___________________________________________________________

Svenska Barnmorskeförbundets policydokument:
Vårdformer, Hemförlossning, Amning, Vård efter förlossning

___________________________________________________________