Coronapandemin påverkar barnmorskor och förlossningsvården på många olika sätt. Chefen har en särskild roll och funktion när alla medarbetare kontinuerligt behöver uppdaterad information samtidigt som verksamheten är hårt belastad och ingen vet hur länge det varar.
Jordemodern samtalar med barnmorskan Susanne Albertsson som är Tf verksamhetschef för Omvårdnad, Graviditet och Förlossning på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm.
Vad innebär ditt jobb?
Jag är verksamhetschef inom omvårdnadsområde graviditet/förlossning vilket innebär att jag är chef över elva förstalinjechefer. Här kallas de omvårdnadschefer och det motsvarar chefsbarnmorskor. På Karolinska i Solna är det fyra stycken, i Huddinge sex stycken och så har vi en omvårdnadschef för fostermedicin/ultraljud i öppenvården.
Hur påverkar corona-pandemin ditt arbete och arbetet på din arbetsplats?
Mitt arbete i just den här situationen är framför allt att sortera all information som kommer och att nå ut med den på bästa sätt till mina förstalinjechefer och till medarbetarna. De första veckorna har det kommit nya riktlinjer nästan dagligen men nu har det landat lite och läget känns mer stabilt. Samtidigt är förlossningsvården fortfarande lite outforskad så det gäller att vara snabbt på bollen med informationsmöten och att möta personalen i deras oro på en gång.
En annan sak som har förändrats i mitt jobb är att det är färre, nästan inga, möten alls och de vi har handlar bara om covid-19. Jag har också mycket mer infomöten där jag och cheferna möter medarbetarna. Det är ett måste.
Vilka svårigheter har du stött på?
Svårigheten har varit att kommunicera det här på ett bra sätt. När det kommer nya riktlinjer ifrågasätts de förstås av medarbetarna, och det kommer annan information från bland annat media, så det gäller både för mig och förstalinjecheferna att finnas tillgängliga och kunna svara på frågor. Det är också viktigt att möta medarbetarnas oro. För mig som chef i bakgrunden är ett stort jobb också att stötta mina chefer att möta medarbetarnas oro. Eftersom vi inte vet så mycket om viruset och utvecklingen och det är en långvarig situation, så svänger det mycket. Det är en utmaning och medarbetarna är också i olika faser i sin oro och där måste vi vara med och stötta.
Vad är nyckelfaktorer för att skapa trygghet i den här situationen?
Hög chefsnärvaro och tillgänglighet är väldigt viktigt. Medarbetarna ska alltid veta vem av förstalinjecheferna som är operativt ansvarig. Den som är operativ ringer in vid skiftbyten på helgerna för att kolla av hur läget.
Vi har pulsmöten varannan dag, i skiftbytet vid halv tre, med den senaste informationen. Då finns det möjlighet för medarbetarna att ställa frågor och få svar. Vi har minst ett nattmöte per vecka och den operativa chefen jobbar minst en kväll per vecka så att de finns tillgängliga för nattpersonalen.
Skickar ut dagliga informationsmejl till alla medarbetare med senaste nytt, information om läget och eventuella nya riktlinjer.
Andra faktorer
Jag samlar våra chefer till möten ett par gånger i veckan. Jag själv kallas också till informationsmöten med sjukhusdirektören och andra chefer ett par gånger varje vecka.
Jag får mest respons från mina förstalinjechefer, vi träffas varje vecka, vilket vi gjorde sedan tidigare, och nu har vi även länkmöte varje vecka.
Bemanningsfrågan framåt
Problemet hos oss är inte att kvinnorna är sjuka utan det är bemanningen och fler i personalen är sjukskrivna nu efter påsk. Vi har en ökning med covid-positiva kvinnor, vilket vi ser nu efter att vi har testat alla sedan nästan tre veckor. Det innebär att smittan finns mer i samhället och det är nog förklaringen till att fler blir sjuka.
Vi arbetar med olika scenarion och har gjort bemanningsplaner utifrån att 10, 20, 30 40 eller 50 procent av personalen är sjuka och hur vi ska hantera det. Vi har också startat ett samarbete med alla vårdchefer i Stockholm, vi går ju mot sommaren som alltid är en utmaning. Vi jobbar med olika tänkbara lösningar utifrån hur många som kommer vara frånvarande. Ett förslag kan vara att arbeta längre pass med en tätare bemanning än att jobba ordinarie pass med minibemanning, som jag tror sliter mer under en längre period.
Vilka frågor och situationer har kommit upp och hur har ni löst dem?
Det som har uppkommit är oro runt skyddsutrustning. Vi har bestämt att man får följa de riktlinjer som vi har på Karolinska. Alla litar inte på det och vi har medarbetare i från alla yrkeskategorier som har kommit i egna varianter och där har vi som chefer ett ansvar för att vår personal följer de riktlinjer som vi har här. Man använder den skyddsutrustning vi rekommenderar. Vi har inte varit utan, men vi sitter inte på några stora lager så det gäller att arbeta medvetet och utifrån de riktlinjer vi har.
Du som är chef ute i landet:
Vi sitter nu på en erfarenhet här, som vi gärna delar med oss av, så jag kan gärna svara på frågor, det är bara att höra av sig till mig (susanne.albertsson@sll.se).
Till sist:
Jag tycker att man ska ta med sig att de flesta har normala graviditeter och föder barn på helt normalt sätt oavsett covid-19. Vi får anpassa oss på bästa sätt till situationen nu och vi kommer att bli mer och mer vana vid att jobba med covid-19 närvarande. Vi vänjer oss och kommer att fixa det. Det som är positivt är att de friska kvinnorna med normala födslar väljer att gå hem i rätt tid, därför har vårdtiderna blivit kortare.
___________________________________________________________
Tipslista till chefer:
- Hålla fast vid riktlinjer och beslut som tas.
- Pulsmöten varannan dag.
- Minst ett möte per vecka där all personal nås.
- Dagliga informationsmejl med senaste nytt.
- Hög chefsnärvaro/tillgänglighet.
___________________________________________________________
