Svenska Barnmorskeförbundets årskrönika 2018.
Året inleds i rasande tempo under Svenska Barnmorskeförbundets planeringsdagar i januari. Arbete, arbete, arbete. Och som vanligt när barnmorskor är i farten blir arbetsställningarna ofta okonventionella, allt för att passa den unika kvinnan. Trots de glädjerika bilderna ska ingen tvivla på att Svenska Barnmorskeförbundets styrelse har ett fokus lika skarpt som en suturnål. Utredningen om frågan att bilda ett eget fackförbund inleds med stormsteg, samtidigt som årets första vinterstorm härjar utanför mötesrummet på den Uppländska landsbygden.
Att lyfta den enskilda barnmorskans arbete är en av prioriteringarna för året. Kåren består av så mycket mer än förlossnings- och mödravårdsbarnmorskor därför ger sig BARNMORSKAN.SE ut i Sverige för att skildra mångfalden yrket bär. Först ut är Maj Rydström som arbetar på ungdomsmottagning i Sollentuna. Sedan kommer turen till Maria Hedström, chefbarnmorska på Södertälje sjukhus. Deras berättelser ger en första inblick i det enorma engagemang och yrkesstolthet som finns bland landets barnmorskor.
De svenska barnmorskorna nöjer sig inte med att verka nationellt, de har forskning och erfarenheter att dela med världen och ett intresse av att ta med sig andras erfarenheter hem. Barnmorskan och professor Christine Rubertsson presenterar delar av sitt arbete under den Feministiska amningskonferensen BFIC, i North Carolina, USA, där även undertecknad finns på plats för att ställa ut De osynliga brösten, en fotoutställning om amning och bröst.
Vid FN:s kvinnokonferens i New York är två svenska barnmorskor, undertecknad (Elisabeth Ubbe) och Louise Lundborg (då var projektledare för Amel-projektet på Södersjukhuset) på plats för att ge ett seminarium om Kvinnlig könsstympning. Möten mellan människor och länder ger hopp i ett systerskap som förenar.
Louise Lundborg lämnar sedemera Amelprojektet för att bli doktorand och glädjer läsekretsen genom att frikostigt beskriva sin nya tillvaro. Glädjeämnen, överraskningar och utmaningar löper sida vid sida i hennes doktoranddagbok som får ett varmt mottagande bland barnmorskor i hela landet.
I porträtten beger vi oss till ö-barnmorskan Karin Bramford, som berättar om sitt arbete på Gotland där barnmorskor till fullo måste behärska yrkeskonsten liksom ha förmåga att lösa akuta situationer som uppstår. Det går ju inte att skicka en patient till fastlandet i helikopter när förlossningen kommit till aktiv fas konstaterar Bramford och tillägger att hon har ett jättespännande arbete som aldrig blir tråkigt, jo jo, barnmorskor går minsann inte av för hackor.
Sedan hittar vi Marjo-Riitta Wahlberg, i Norrbotten, en stolt och lycklig barnmorska som arbetar på Björkskatans hälsocentral i Luleå med både mödra- och barnhälsovård. Ett krävande arbete, men också väldigt givande beskriver hon men konstaterar att fler kollegor och en slant till i lönekuvertet inte skulle skada.
Därefter berättar antropologen Barbara Welles om kärleken till barnmorskan och om hur hon ser på barnmorskekonsten. I återblicken över hennes tid som lärare vid barnmorskeutbildningen på KI (Karolinska Institutet i Stockholm) ryms hennes starka övertygelse om hur viktigt det är att alltid ställa nya, bättre frågor för att saker ska utvecklas.
Strax stundar den stora nationella konferensen Reproduktiv hälsa, som detta år går av stapeln på Münchenbryggeriet i Stockholm. Där samlas 600 barnmorskor under intensiva dagar med förkovran, nätverkande och förstås Barnmorskekören, som fyller stora auditoriets rymd med sin skönsång.
En av barnmorskorna på plats, Jill De Boer Jaleby, från Gävle, beskriver stämningen på konferensen:
– I år är det speciellt, ett paradigmskifte och ett historiskt skede där vi barnmorskor går in i något starkare. Att få vara med om det här är ett ”wake up”, nästan lite halleluja!
Och det är fackföreningsutredningen som får henne att känna så. Hon menar att ett eget fackförbund bland annat kommer göra att ny barnmorskekunskap, sådan som delas frikostigt under de årliga konferenserna, kommer kunna förankras starkare ute i organisationerna.
Under konferensen manifesteras även solidaritet med Irlands kamp för rätten till abort, i samarbete med RFSU som förstås är på plats under konferensen.
Raskt övergår dagen till kväll och på väg till Solliden där middag och festligheter ska ta vid möter några av Barnmorskorna på Skansen upp. De äldre möter de yngre och sida vid sida stegar de gemensamt mot allsången. Det blir en härlig kväll som kommer leva länge i det kollektiva minnet hos alla närvarande.
Ändå är inte allt idel ädel solsken över Svenska Barnmorskeförbundet denna vår och försommar. Utredningsarbetet väcker starka känslor, både ris och ros delas flitigt i sociala medier och styrelsen har en grannlaga uppgift att se till den samlade kårens önskemål och intressen. I juni gör en av veteranerna i Barnmorskeförbundet, Anna Nordfjell, en analys av hur relationen mellan Svenska Barnmorskeförbundet och nuvarande Vårdförbundet sett ut genom åren, på vilka punkter synen på yrket skiljer sig åt och varför dessa skillnader är avgörande. Ska kåren gå mot att barnmorskan blir mer av en vidareutbildad sjuksköterska eller mot att vårda, värna och försvara sin unika kompetens och autonomi?
Sandra Rubio, nästa barnmorska i porträttserien, arbetar med aborter och ger röst åt denna viktiga fråga och funktion för barnmorskor. Hennes berättelse är särskilt viktig i tider då kvinnors rättigheter riskerar att urholkas till följd av högervindar och politisk instabilitet. Med en egen erfarenhet av att komma som politisk flykting från ett land där abort är förbjudet utnyttjar hon sin, inte överallt självklara, yttrandefrihet för att berätta varför hon försvarar kvinnans rätt till sin egen kropp. Styrkan, modet och klarheten hon ger uttryck för är en prydnad för kåren.
Förbundsstyrelsen beger sig till flera storpolitiska sammanhang, först till Järvaveckan i Stockholm och sedan till den politiska häxkitteln Almedalen. Där deltar de i debatter, minglar, bor i beduintält, samtalar med barnmorskor, såväl meningsfränder samt motståndare och bjuder på heta stolen, där ordförande Mia Ahlberg skarpsynt och bestämt grillar Hans Karlsson från Sveriges Kommuner och Landsting. En autograf blir det också tillfälle att skriva för ledamot Marianne Weichselbraun, innan veckan tar slut och sommarvilan inträder.
I oktober blir det Monica Christiansons, barnmorska, forskare och lärare, tur att få berätta om sitt barnmorskeliv. I sitt tjänsterum i Umeå beskriver hon sitt arbete med att bland annat avslöja myten om mödomshinnan, något hon gjorde tillsammans med kollegan Carola Eriksson, också hon disputerad barnmorska. Efter Christianson är det dags för en barnmorska i södra Sverige, Anna Palmstierna i Skåne, som berättar om sitt livsviktiga arbete som dysplasibarnmorska.
Det tycks inte finnas någon hejd för dessa superkompetenta barnmorskor och deras insatser för kvinnorna, barnen och familjerna här i Sverige.
Så gryr slutligen den 14:e november och medlemmarna ska fatta sitt beslut i fackförbundsfrågan. Ombuden samlas och går till val. Med överväldigande majoritet fattas det historiska beslutet att Svenska Barnmorskeförbundet blir en fackförening. Det är ett faktum att Svenska Barnmorskeförbundet nu tar steget att driva sina egna frågor, både professionsfrågorna och fackfrågorna. Detta i samarbete med fackförbundet SRAT. Svenska Barnmorskeförbundet blir en självständig facklig professionsförening, en del av SRAT från och med 1 januari 2019. Glädjen är stor i styrelsen men också insikten om att det är nu det stora arbetet börjar.
Att kunskapen, engagemanget och motorn finns inom kåren visar detta år tydligt. Och att barnmorskor inte väjer för utmaningar personifieras i årets två sista porträtt. Mirella van der Heijde som arbetar med IVF (reproduktionsmedicin) och som på ett mycket ödmjukt sätt beskriver detta alldeles speciella verksamhetsområde. Och så barnmorskan Berit Höglund, som forskar om kvinnor med kognitiva nedsättningar. Hennes budskap får även bli nyårsbudskap till alla er barnmorskor där ute:
Tänk brett. Tänk klokt. Ge alla en chans och ett respektfullt bemötande, det handlar om jämlik vård.
Gott Nytt 2019 önskar BARNMORSKAN.SE