Jag kommer ihåg det som om det var igår. Första dagen som legitimerad barnmorska när jag öppnade dörren till förlossningsavdelningen i Jönköping.
Hjärtat bultade när jag kom ut i korridoren. Var det fullt med patienter? Vem skulle bli min första patient? Skulle jag verkligen klara detta? Men jag kommer även ihåg en känsla jag fick: Här vill jag stanna för resten av mitt liv. Jag hade helt enkelt blivit förälskad i barnmorskeyrkets alla delar, mödravård, gynekologi, sexologi, preventivt arbete och förlossning.
Här vill jag stanna för resten av mitt liv.
Mitt förhållande till denna nya värld var i början magiskt. Jag var fast, det fanns liksom inget sätt att värja sig mot denna livgivande kraft som ”barnmorskeriet” stod för. Åren gick och jag fortsatte älska mitt yrke. Men ju längre tiden gick, desto mer insåg jag att det inte skulle hålla. Min kropp orkade inte. På grund av min reumatiska sjukdom, morbus dercum, insåg jag sakta men säkert att jag skulle bli tvungen att avsluta mina arbetsuppgifter på kvinnokliniken.
Genom åren hade jag anat att det kanske inte skulle fungera att arbeta vidare. Jag hade därför försökt vidareutveckla min fascination för samtalskonst och sexologi. Jag tänkte att det kunde bli ett bra komplement till mina barnmorskeuppgifter. Men för tio år sedan – hösten 2009 – kom den avgörande dagen då min kropp helt enkelt sa nej.
Den orkade varken gå eller springa i korridorerna som barnmorska. Än mindre ta hand om patienter. Jag var så ledsen och sorgen var redan stor i mitt liv. Jag hade tidigare fått säga nej till möjligheten att få egna barn på grund av min sjukdom. Nu skulle jag inte ens få stå med vid sidan om när andra fick barn. Smärtan var stor. Tårarna sköljde över mig men jag förstod att jag var tvungen att lämna och gå vidare.
Ibland blir det inte som vi tänkt oss.
Jag trodde att min förlösande tid var förbi. Så blev det inte. Idag arbetar jag på en egen samtalsmottagning i Huskvarna. Jag är leg barnmorska, leg psykoterapeut med familjeinriktning, auktoriserad specialist i klinisk sexologi, auktoriserad specialist i sexologiskt hälso- och utbildningsarbete samt handledare i sexologi.
Jag möter människor i samtal och föreläser kring lust och relationer i olika sammanhang. Min bilreparatör hade hört mig föreläsa om kvinnans biologi och sexualitet. När jag servade bilen utbrast han högt och tydligt: ”Det var ju häftigt, det kunde ingen människa tro att klitoris var så jävla stor.” Alla stannade upp och jag tänkte: Underbart, så förlösande!
Jag har insett att jag faktiskt har fortsatt att förlösa. Men på andra sätt.
De människor jag möter har varit med om sexuella trauman, utsatt andra för trauman, genomgår livskriser eller har relationsproblem. De längtar efter lust och njutning, men lider av smärta och ångest. Mitt i detta får jag bistå dem i arbetet för att utvecklas och kunna njuta av livet.
Allt kanske inte blir som de tänkt sig. Men ibland kan det bli bättre.
Jag är övertygad om att min barnmorskeutbildning och barnmorskeprofession hjälper mig att bli en bättre sexolog och psykoterapeut. Lust, sexualitet, graviditet, barnafödande, moderskap, föräldraskap och kroppslighet. Alla dessa delar möter jag varje dag i olika terapier.
Människor får möjlighet att gråta över förluster och sorger, över att livet inte blev som de ville. Vi andas, processar, väntar in nästa värk. Vi väntar på förändring. Sakta formas nytt hopp, ny längtan och livet får lite mer lust. Lite mer lek.
I en barnterapi sa en åttaårig pojke för ett tag sen: ”Hanna, jag ska bli som du när jag blir stor. Då får jag leka på jobbet.”
Han visste inte hur rätt han hade. I vårt prestationsinriktade samhälle förlorar vi så lätt kontakten med leken. De gjorde jag när jag trodde att barnmorskans arbete bara kunde genomföras på en klinik.
Nu vet jag bättre.
Barnmorskeyrket banade väg för psykoterapeutens viktigaste funktion: Att härbärgera. Det innebär att ta emot patientens onyanserade ångest, oro, rädsla och ilska samt att kunna ge tillbaka en mer mogen känsla. Att personifiera trygghet. Härbärgera har jag fått göra genom hela mitt yrkesliv.
Härbärgera har jag fått göra genom hela mitt yrkesliv. Jag fick tidigt lära mig det av andra barnmorskor, som härbärgerade min oro och vånda den där första tiden. De bar mig, stöttade mig och lät mig födas in i en anrik barnmorsketradition.
Jag fick tidigt lära mig det av andra barnmorskor, som härbärgerade min oro och vånda den där första tiden. De bar mig, stöttade mig och lät mig födas in i en anrik barnmorsketradition. Tillblivelse, födande, liv och död är dynamiska processer som är starkt sammanlänkade med barnmorskans kärnområde; sexologi. Utan dem finns inget att barnmorska om.
Idag vill jag visa för mig själv och andra att livet som barnmorska innehåller många olika nyanser. Idag vet jag att hur sjuk min kropp än blir, så kommer jag alltid vara barnmorska.
Alltid.
___________________________________________________________
Flera universitet ger utbildningar i psykoterapi med olika inriktningar som KBT, PDT eller systemterapeutisk inriktning både på grundläggande och avancerad nivå. Det finns även godkända privata utbildningar som erbjuder kurser för psykoterapeutisk kompetens.
I dagsläget finns det endast en sammanhållande sexologiutbildning i Sverige, ett mastersprogram vid Malmö universitet som ses som en forskningsförberedande utbildning och ligger under socialt arbete.
På SfS hemsida (Svensk förening för Sexologi) går det att läsa om vilka i Sverige som har en sexologisk auktorisation. Det går även att se vem som erbjuder sexologisk handledning.
___________________________________________________________