Barnmorskan Eva Nordlund, ordförande Svenska Barnmorskeförbundet

Framtidens förlossningsvård – mångfald och kontinuitet

Framtidens förlossningsvård – mångfald och kontinuitet. Hur går vi vidare? Vad blir barnmorskans roll i framtiden och hur ska vi hantera det? Vad vill vi och hur ser hälso- och sjukvården och samhället på vår profession?

Redan i början av 1900-talet förstod barnmorskor vikten av att verka inom ett eget kompetensområde, att bli den exklusiva yrkesgrupp som hanterar den normala graviditeten och födseln och vård under postnatalperioden. Professionaliseringen var ett mål. Starka barnmorskor och Svenska Barnmorskeförbundet arbetade med professions- och fackliga villkorsfrågor och drev tillsammans utvecklingen framåt. Idag är vi stolta över att mer än 170 barnmorskor är disputerade och docenter och professorer. Barnmorskor blev legitimerade redan 1907. Legitimation är en garanti för ansvaret och kunskapen hos barnmorskor och det innebär ett särskilt samhällsansvar.

En profession vilar också alltid i en egen etisk kod, i vårt fall den internationella etiska koden som är gemensam för alla barnmorskor i världen. Det kan tyckas självklart att en barnmorska har den status som vi har idag men det ligger flera hundra års arbete bakom och det finns många kämpande barnmorskor före oss som arbetat för att vi ska kunna vara den barnmorska vi är idag. Glöm aldrig det!

Barnmorskor har ett högt anseende i samhället och en tydlig roll. Det är lätt att känna sig bekräftad i sitt arbete av dom vi möter och det gör det svårt att hantera den smärtsamma kritik som just nu cirkulerar i sociala medier. Det handlar om klumpiga kommentarer från barnmorskor och vårdpersonal och olika typer av obstetriska övergrepp där det informerade valet verkar ha satts på undantag. I den särskilda miljö som dagens förlossningsvård utgör kan det vara svårt att minnas att kvinnor precis alltid har rätt att bestämma över sin kropp och sina tankar. Det är en mänsklig rättighet, alltid!

Men de allra flesta barnmorskor har ett gott uppsåt och en önskan att göra ett bra jobb även om vi inte får slappna av och luta oss tillbaka utan istället driva utvecklingen vidare inom yrket och minnas vem som är vår uppdragsgivare, kvinnorna och deras familjer.

Det professionella ansvaret innebär också att arbeta utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet och att ge god vård. I vår kompetensbeskrivning tydliggörs vad en barnmorska i Sverige ska kunna. Till skyldigheterna hör att vara uppdaterade och ta ansvar för vår kompetensutveckling tillsammans med arbetsgivaren.

Det går så där när förutsättningarna och arbetsbelastningen stundtals är riktiga hopplösa och när risken finns att hamna i en normalisering som gör att det till slut kan framstå som acceptabelt och rätt att förlossningsvården ser ut som den gör. Ensidig, likriktad och utan alternativ för de olika kvinnor som ska föda och med bemanningsmål som gör det svårt för barnmorskor att hinna arbeta som vi borde. Det behövs tid för att ge kvinnor det de har rätt till, både praktisk skicklighet hos barnmorskan men även det andra, relationen, närvaron och den tysta kunskapen som innebär att se, höra och rentav lukta sig till när något börjar avvika från det normala. Vad gör det med barnmorskor som aldrig har fått uppleva känslan av att faktiskt vara ålagda att stanna hos en kvinna under födseln, i lugn och ro och ge kontinuerligt stöd utan att det knackar på dörren med en uppmaning om att hjälpa till med något annat, någon annanstans? Jag menar att väldigt få barnmorskor har fått uppleva det i sin yrkesroll. Att vara på en förlossningsavdelning där verksamheten är utformad så att barnmorskan alltid SKA ge kontinuerligt stöd under födsel som en del i den goda vården för att förbättra utfallen och inte bara när det finns tid över; det innebär något helt annat.

Men kan vi nöja oss med det? Nej, säger jag. Det är vårt ansvar som yrkeskår att ta ställning för de vi tar hand om och även för vårt eget yrkesutövande. Det yrkesutövande som ska vila på vetenskap, all vetenskap även barnmorskeforskning och beprövad erfarenhet.

Det krävs mod och att vi inte ger oss för en oförståelse hos omgivningen för vad graviditet och barnafödande faktiskt innebär. En i de allra flesta fall, helt normal företeelse där kvinnan framför allt behöver ha en utbildad barnmorska vid sin sida, som ger stöd och trygghet. Följden blir förbättrade medicinska utfall, en bättre förlossningsupplevelse och betydelse för anknytningen till barnet och för hela familjen. Kristallklart och dessutom billigt med barnmorskestöd men varför är det så svårt att förändra?

Det kan kräva en förändring av oss barnmorskor både i hur vi ser på oss själva som kår och på de kvinnor och familjer vi tar hand om. Är vi beredda att tänka utifrån vad kvinnor önskar? Om de får ett verkligt informerat val och vågar släppa tanken fri och faktiskt ställa krav. Är vi barnmorskor där då? Kan vi tänka oss att ändra arbetstider eller rotera mellan öppenvård och slutenvård, att vara mindre erfaren igen för att bredda kompetensen? För att vi ska kunna möta upp en efterfrågan från kvinnor om kontinuitet och olika alternativ. Kvinnor är olika sinsemellan och vill olika utifrån det. Barnmorskor likaså. Därför behövs en mångfald för att skapa hållbarhet i förlossningsvården och för att inte hamna i situationer där kvinnor riskerar att kränkas för att de inte passar in i den svenska snäva modellen för hur kvinnor ska föda barn.

Jag tror också att det är dags för Svenska Barnmorskeförbundet att arbeta vidare med våra mål, särskilt målet om en födande, en barnmorska för att göra det rimligt att uppnå. Behöver vi skapa delmål?

Nu har det handlat om barnmorskor och kvinnorna. Om nu barnmorskans ansvar är att utöva yrket väl, vem tar ansvar för det större sammanhanget? Det finns en stat. Det finns myndigheter och det finns regioner. Tillsammans ansvarar de för att det skapas en jämlik vård som utgår från individens rätt att vara informerad och besluta kring sin egen vård. Vem ser till att besluten som fattas i hälso- och sjukvården gör det utifrån att förlossningsvården ska bygga på vetenskap, respekt och ett personcentrerat förhållningssätt? Det börjar bli allvar nu. Kvinnor som vårdar kvinnor och som befinner sig i ett land där det finns en feministisk regering. Varför väger barnmorskors och kvinnors röster så lätt när det kommer till att organisera en differentierad evidensbaserad förlossningsvård? Som dessutom kan vara kostnadseffektiv om inställningen till födandet är att det är en helt normal händelse ända till den inte är det och då finns barnmorskan där som ser, hör och förstår när det avviker. Det är att ge vård på rätt nivå.

Jag vill nu göra ett medskick.

  1. Kvinnor har rätt att bestämma över sin tanke och sin kropp och är kloka nog att förstå och ta ställning till vad som är rätt för just henne. För det krävs att det ges möjlighet till informerade val. Alltid och överallt inom kvinnovården.
  2. Att ge barnmorskor möjlighet att arbeta inom olika verksamheter till exempel på en traditionell förlossningsavdelning eller på en barnmorskeledd enhet med normala födslar eller inom caseloadverksamhet med kontinuitet av barnmorska eller med hemfödslar. Det är utveckling! Och det lockar tillbaka barnmorskor till yrket för vi är olika och vill olika.
  3. Det är inte acceptabelt att svensk förlossningsvård inte utvecklas vidare på fler sätt än genom alltmer medikalisering. Även om vi ser exempel här idag som skulle kunna förändra det. Kvinnor är värda mer.
  4. Det är inte rimligt att lämna till regionerna (SKR) och läkarprofessionen att besluta om vad som är god vård i samband med barnafödande. I teamet kring den födande behövs alla perspektiv. Det måste genomsyra alla nivåer där förlossningsvård ska organiseras. Nu är det 2020-talet. Kvinnor kan tänka och fatta egna beslut.
  5. Svenska Barnmorskeförbundet kräver en statlig utredning kring förlossningsvården för att få en bred och opartisk genomgång om hur vi ska ha det här i Sverige. Vad behöver kvinnor och vad behöver den svenska barnmorskan?

Vi ska vara stolta över det vi uppnått men det är inte färdigt ännu. Nu är det dags att utveckla förlossningsvården, tillsammans och att skapa framtidens förlossningsvård med mångfald och kontinuitet. Det behövs ett omtag och en statlig styrning.
___________________________________________________________

Eva Nordlund
Framtidens förlossningsvård – mångfald och kontinuitet. Hur går vi vidare?
Svenska Barnmorskeförbundet webbinarium 17 november 2020

___________________________________________________________