Regeringen har gett Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram och presentera en samlad bild av ungdomsmottagningarnas organisering utifrån målgrupper och deras behov, den geografiska tillgången till ungdomsmottagningar och ungdomsmottagningarnas samverkansaktörer. Det är en fråga som Svenska Barnmorskeförbundet drivit under en lång tid tillsammans med FSUM och Akademikerförbundet SSR. Anna Cagnell, styrelseledamot i Svenska Barnmorskeförbundet och chef för fyra ungdomsmottagningar i Stockholm, och Lilo Lindqvist, barnmorska på ungdomsmottagning i Göteborg och ordförande för FSUM, berättar mer i en intervju.
Lilo Lindqvist, hur ser du och FSUM på det här regeringsuppdraget?
— Vi i FSUM har drivit denna fråga i många, många år, så vi är oerhört glada och förväntansfulla på detta uppdrag. Äntligen har regeringen förstått att det inte är rimligt att beroende på vart du bor ser det olika ut med vilken hjälp och stöd en ungdom kan få på en ungdomsmottagning.
Ungdomsmottagningar i Sverige saknar ett nationellt uppdrag och är inte en lagstadgad verksamhet. Vilka professioner som arbetar på en ungdomsmottagning kan skilja sig över landet. I vissa delar finns tillgång till exempelvis gynekolog och i andra delar saknas det.
Anna Cagnell, vad hoppas du som representant för Svenska Barnmorskeförbundet att utredningen ska leda till?
— Idag är ungdomsmottagningar i Sverige en frivillig verksamhetsform vilket innebär att det är skillnader när det gäller tillgänglighet, jämlikhet och kompetens över landet. Jag hoppas att utredningen skall leda till utformandet av nationella riktlinjer för Ungdomsmottagningar i Sverige och att detta leder till att varje region och kommun behöver tillse att det finns tillgänglig och jämlik vård med rätt kompetens för unga när det gäller sexuell, reproduktiv och psykisk hälsa och att rättighetsperspektivet är ett ledord som tydliggörs, säger Anna Cagnell.
— Jag håller med Anna. Sveriges ungdomsmottagningar har stora utmaningar i att bedriva jämlik vård. Vi är olika organiserade över landet, har olika åldersgränser, uppdragsbeskrivningar och samverkansavtal. I vissa delar av Sverige har ungdomar tillgång till digitala mottagningar och i andra delar inte säger Lilo Lindqvist.
Tillgängligheten för ungdomsmottagningarna skiljer stort i landet, både geografiskt och digitalt. Unga boende i Norrlands inland kan ha så långt som tre timmar resväg för att ta sig till närmsta ungdomsmottagning och det kan även saknas digitala möjligheter att komma i kontakt med en ungdomsmottagning.
— Vi vet även att många ungdomar vill komma på fysiska besök. Som jämförelse har Region Stockholm 31 ungdomsmottagningar spridda över länet varav en onlinemottagning. Det är även så att det skiljer sig i vilken medicinsk kompetens en ungdom möts av på våra ungdomsmottagningar beroende på var i Sverige ungdomsmottagningen finns, säger Anna Cagnell.
Så hur tänker du att utredningen kan påverka barnmorskors arbete och förutsättningar på ungdomsmottagningarna?
— Jag hoppas att utredningen mynnar ut i ett nytt uppdrag som i sin tur utformar och tar fram nationella riktlinjer för ungdomsmottagningar. Det skulle innebära att det tydliggörs vad barnmorskor som jobbar på en ungdomsmottagning idag gör och förväntas göra. Även att arbetsgivaren behöver säkerställa att rätt kompetens och tid finns för att kunna ge vård och behandling på ett patientsäkert sätt, med hög kvalitet och rätt kompetens och att vården kan kvalitetssäkras och följas upp på ett bättre sätt nationellt, fortsätter Anna Cagnell.
En av hörnstenarna i arbetet på en ungdomsmottagning är det utåtriktade arbetet för att nå ungdomar med information om verksamhet. Anna Cagnell hoppas att det synliggörs i utredningen för att det är en viktig del att nå ”nya” ungdomar om deras möjlighet och rättighet till att komma i kontakt med ungdomsmottagning. Men kompetensfrågan på ungdomsmottagnar är en ytterligare fråga som bör lyftas. Anna Cagnell nämner att Svenska Barnmorskeförbundet under lång tid drivit frågan om en förlängd barnmorskeutbildning på masternivå och att det kan innebära en ökad kompetens inom SRHR.
— Jag hoppas även att det blir tydligt att barnmorskor som jobbar med unga och SRHR behöver utökad kompetens i sin grundutbildning till barnmorska för att vara bättre rustade när dom kommer ut i arbetslivet där ungdomsmottagning kan vara deras första anställning som barnmorska. Idag är barnmorskeutbildningen väldigt komprimerad och stort fokus ligger på obstetrik. Jag önskar att det preventiva och viktiga arbetet som barnmorskan gör när det gäller unga och SRHR vård fick mer utrymme under utbildningen. Kort och gott att ungdomsmottagningar blir en robust, tillgänglig och jämlikare verksamhet med tydliga riktlinjer och resurser för att kunna fortsätta främja hälsa och förebygga ohälsa utifrån ett SRHR perspektiv till fler unga som behöver oss oavsett bostadsort.
Som ordförande för FSUM och även barnmorska på ungdomsmottagning i Göteborg, hoppas Lilo Lindqvist att utredningen tydligt visar hur ojämlikt det är för Sveriges ungdomar och att det resulterar i ett förslag på hur ungdomsmottagningen kan förstärkas och hur vi ska organiseras på bästa sätt.
— Allt för att ungdomar i Sverige ska få bättre tillgänglighet och bättre hjälp när det gäller SRHR och psykisk hälsa. Jag hoppas att ungdomsmottagningen kommer kunna få ett nationellt uppdrag samt i bästa av världar bli en lagstadgad verksamhet, säger Lilo Lindqvist.