100 years of progress. I år är det hundra år sedan föregångaren till International Confederation of Midwives (ICM) grundades i Belgien 1922. Idag representerar ICM mer än 140 barnmorskeorganisationer i fler än 120 länder som tillsammans utgör över en miljon barnmorskor i hela världen.
»We could not be prouder to stand for midwives and their associations as they stand for the rights, dignity, and health of women and newborns everywhere. We see this milestone as an opportunity to acknowledge where we have come from as an organisation while simultaneously exploring the next hundred years of ICM and what it would mean for global health if midwives received the enabling environment they deserve.« International Confederation of Midwives #IDM2022
Svenska Barnmorskeförbundet och International Midwives Union
Svenska Barnmorskeförbundets gemensamma historia med ICM går tillbaka till början av 30-talet då förbundet sökte inträde i International Midwives Union inför 1934 års internationella kongress i London. Svenska Barnmorskeförbundets delegater på plats i London var förbundssekreteraren fröken Elsa Leander och föreståndaren vid Barnmorskeläroanstalten i Stockholm fröken Ellen Erup. I Jordemodern nummer 9 1934 publicerades ett referat från kongressen.
Namnet Ellen Erup ska senare komma att få mycket stor betydelse i både Svenska Barnmorskeförbundet och den internationella barnmorskeorganisationen som 1954 får det namn vi känner idag – International Confederation of Midwives.
Den tog alltså mer än ett decennium innan den svenska barnmorskeorganisationen sökte inträde i den internationella sammanslutningen för barnmorskor. Men vi vet att det fanns en inbjudan om inträde vilket diskuterades på ett styrelsemöte där frågan försköts till ett senare tillfälle som drog ut på tiden när kongressen i Wien redan hade passerat.
En betydelsefull barnmorska på en internationell arena
1944 väljs Ellen Erup till ordförande för Svenska Barnmorskeförbundet och får under 40-talet fördjupade kontakter med International Confederation of Midwives.
1949 initierar Svenska Barnmorskeförbundet och dess ordförande Ellen Erup att representanter från olika länder ska träffas för att diskutera möjligheten att återuppta det internationella samarbetet som legat nere under krigsåren. Konferensen hölls i London under ordförandeskap av den engelska barnmorskeorganisationen och Miss E Pye. Då meddelades att handlingar om barnmorskornas internationella samarbete som förvarats i generalsekretariatet i Gent hade förkommit under kriget. Frågan ställs nu om det ska bildas ett nytt internationellt förbund eller återknyta till det gamla. Miss Pye ansåg att det skulle ”strykas över och börja något helt nytt” medan Svenska Barnmorskeförbundets ordförande Ellen Erup ansåg att de skulle bygga vidare på det som fanns. De samlade delegaterna röstade enligt Ellen Erups förslag och att namnet skulle ändras till International Federation of Midwives Organisations.
1951 publicerar WHO en rapport där det framgår att Sverige har världens lägsta barnadödlighet. En triumf för barnmorskorna i landet.
Den 4–11 september 1954 vid kongressen i London – cirka tjugo år efter inträdet i den internationella barnmorskeorganisationen – väljs Svenska Barnmorskeförbundets ordförande Ellen Erup till första vice president som också å det svenska förbundets vägnar bjuder in till nästa internationella kongress som ska komma att ske i Stockholm 1957.
Den 23–28 juni 1957 i Stockholm står Svenska Barnmorskeförbundet som arrangör av den elfte internationella barnmorskekongressen. De tillresta gästerna består av deltagande från 35 länder med 850 deltagare varav 300 från Sverige. Samtidigt som det svenska förbundet håller denna storslagna kongress pågår en närmast katastrofal barnmorskebrist i Sverige och som en följd av detta tvingas många av våra svenska barnmorskor att lämna återbud till den stora händelsen på hemmaplan.
Kongressens tema var Barnmorskorna och moderskapsvården som enligt den bevakande pressen belystes ”sakkunnigt och allsidigt”. Högtidstalet hölls av WHO-representanten professor J H de Haas från Holland.
I år 2022 är det 65 år sedan kongressen ägde rum – men icke desto mindre var det ett imponerande arrangemang. I konserthussalen där kongressen ägde rum installerades en omfattande simultantolkningsanläggning. Vid varje fåtölj kopplades en lur liknande gammaldags radiolurar som via en kontakt kunde ställas in till fyra lägen: engelska, franska, spanska eller svenska. I entrén fanns rader av hyllor där varje deltagare hade sitt eget fack för material. Dessutom fanns resebyrå, bank, tidningskiosk och postkontor där all utgående post stämplades med Svenska Barnmorskeförbundets emblem.
Kongressen ärades med ett telegram från H M Drottning Louise
– kongressens beskyddarinna – som svar på det telegram som avsändes till Drottningen i samband med öppningsceremonin i Stockholms konserthus den 23 juni. En annan kunglighet – H K H Hertiginnan av Västerbotten Prinsessan Sibylla – hedrade kongressens högtidliga öppnande med sin närvaro.
Grand finale i Gyllene salen
Bilden från banketten 1957 ger oss en glimt av när hundratals högtidsklädda barnmorskor sammanstrålar i kongressens festliga grand finale i Gyllene salen i Stockholms stadshus.
Kongressen som blir en stor framgång för Svenska Barnmorskeförbundet – och ICM – ansågs vara både innehållsmässigt och organisatoriskt föredömlig. På kongressens agenda stod att välja en ny president och valet föll, troligen inte helt oväntat, på första vice presidenten Ellen Erup för kommande 3-årsperiod.
Text: Anette Rising
Källa: Jordemodern nr 9 1934, Jordemodern nr 8 1957, Jubileumsskrift Svenska Barnmorskeförbundet 1886-1986, Svenska Barnmorskeförbundets jubileumsbok 300 år i livets tjänst (2011), Kvinnobiografiskt lexikon.
Fler lästips om barnmorskans historia och Svenska Barnmorskeförbundet hittar du på Barnmorskan Historia barnmorskeforbundet.se