Den åttonde utbildningskonferensen inom European Midwives Association (EMA) ägde rum den 24–25 oktober 2025 på Malta, under temat ”Dynamic Midwifery: Keeping Abreast of Change Through the Career Cycle”. Konferensen, som arrangeras vartannat eller vart tredje år med fokus på barnmorskeutbildning, hölls denna gång i samarbete med Malta Union of Midwives and Nurses (MUMN).
Drygt 300 adjunkter, lektorer, kliniska lärare/handledare, forskare, doktorander och barnmorskestudenter samt representanter från de nationella yrkes- och professionsförbunden samlades för att förkovra sig och diskutera framtidens möjligheter och utmaningar inom våra barnmorskeutbildningar i Europa. Både genom de många föreläsningarna och samtal med kollegor blev det tydligt att vi möter likande situationer och utmaningar oberoende om vi befinner oss på universitet och professionshögskolor i Norden, i Öst-, Väst- eller Sydeuropa.
Barnmorskeutbildningen beskrevs som oerhört krävande då den berör studenterna akademiskt, professionellt, personligt och privat. Den handlar inte bara om ”catching babies”! Barnmorskeutbildningen står inför flera utmaningar, bland annat när det gäller att säkerställa att studenterna får den erfarenhet och de kunskaper som krävs för att utveckla de centrala kompetenserna inom normal graviditet, födsel och eftervård – områden som utgör kärnan i barnmorskans profession. Detta dels beroende på den sjunkande nativiteten, dels den ökande medikaliseringen till följd av ökande andel induktioner och kejsarsnitt.
Andra utmaningar är artificiell intelligens som studenterna sannolikt har bättre kunskap om än lärarna, men som utmanar den akademiska delen av barnmorskeutbildningen när studenterna ska skriva sina bachelor- eller mastersuppsatser. Hur säkerställer vi att studenterna får de nödvändiga kunskaperna för att kunna tolka evidens, äga kunskapen och därmed ge och utveckla evidensbaserad stöd och vård? Men med kreativitet och digitala möjligheter kan barnmorskeutbildningen anpassas för att möta morgondagens behov och förutsättningar.
Vid professionshögskolan i Köpenhamn stärks barnmorskestudenternas trygghet och självständighet genom realistiska simuleringar i slutet av utbildningen. I utbildningsmiljöer som efterliknar hemmiljö får studenterna träna på klinisk självständighet och beslutsfattande i obstetriskt kritiska situationer, med målet att förbereda dem för att självständigt kunna bistå hemfödslar. Simuleringen har fokus på att kunna hantera skulderdystoci, PPH eller NeoHLR.
En föreläsning, också den från Danmark, beskrev hur man har implementerat en workshop om AI tidigt i utbildningen för att barnmorskestudenterna ska kunna använda AI på ett rättssäkert och tryggt sätt samt för att uppmärksamma hur viktigt det är med korrekt promptning, källkritik och referenshantering när man skriver inlämningsuppgifter och uppsatser. Föreläsarna kunde inte visa på en kausalitet mellan workshopen och studenternas förståelse av AI inom barnmorskeutbildningen, men de bedömde att den gjorde skillnad, samt att den även legitimerade och uppmuntrade studenterna att använda sig av AI på ett förnuftigt och anpassat sätt.
En annan föreläsning lyfte ett helt annat behov, nämligen att utbilda studenterna i ”spiritual care”, vilket beskrevs som att inte vara av religiös natur men som adresserar det inom barnmorskeriet som inte kan tillskrivas anatomi, fysiologi eller medicin, men som stärker studenternas möjligheter att tillägna sig de holistiska dimensionerna för att främja kvinnors hälsa och välbefinnande. Genom att inkludera exempelvis konst som avbildar reproduktiv, perinatal och sexuell hälsa in i utbildningsmaterialet ökar barnmorskestudenters förståelse och kompetens för yrkesutövandet som inte kan uttryckas i ord eller siffror.
Jacqui Williams presentation med titeln ”Midwifery Education in the UK: what next?” fokuserade på utvecklingen av barnmorskeutbildningen i Storbritannien efter Brexit och de nya riktlinjer och standarder från 2023 som nu implementeras av Nursing and Midwifery Council (NMC). Hon belyste vikten av studentcentrerad utbildning och att barnmorskans unika roll måste stärkas genom hela utbildnings- och karriärscykeln.
På konferensen presenterades även studier om barnmorskors möjligheter att göra forskarkarriär. Doktorandstudier bland barnmorskor i Europa är ett växande område som både speglar och driver på barnmorskans professionalisering och där är Sverige helt klart ett föregångsland.
En explorativ enkätstudie ledd av Joeri Vermeulen från Erasmus Brussels University undersökte barnmorskors förväntningar och erfarenheter av doktorandstudier i 23 europeiska länder. Resultaten visade att barnmorskor drivs av forskningsintresse och vilja att utveckla professionen. Stöd från familj, kollegor och institutioner är avgörande för att lyckas med doktorandstudierna. Vermeulen framhöll behovet av bättre samverkan mellan akademi och praktik.
En av de svenska doktoranderna, barnmorskan Frida Temple, presenterade en studie som ingår i hennes doktorandarbete som hon genomför i Demokratiska republiken Kongo. Tillsammans med sina handledare identifierar hon vilka mekanismer som påverkar hur en personcentrerad vårdmodell kan utvecklas inom ett barnmorskeutbildningsprogram samt hur man kan stärka det simuleringsbaserade lärandet, både i utbildningens campusmiljö och ute i den kliniska praktiken.
Avslutningsvis måste Anna af Ugglas, generalsekreterare för ICM, keynote lyftas. ICM representerar 137 barnmorskeförbund från 117 länder och inkluderar fler än 1 000 000 barnmorskor (2024). Anna presenterade bland annat de globala standarderna för barnmorskeutbildning. Hon diskuterade olika utmaningar som barnmorskeutbildningen står inför. Barnmorskan erhåller unika kompetenser som skiljer sig distinkt från obstetrik och sjuksköterskeprofessionen och att det saknas ytterligare 1 000 000 barnmorskor globalt. Många länder har få utbildningsmöjligheter för barnmorskor, stora klasser där utbildning finns, begränsad möjlighet till klinisk praktik, brist på möjligheter att träna på barnmorskekontinuitetsmodeller (gäller även Sverige), kejsarsnittsepidemin med reduktion av fysiologiska födslar till följd, innebär en begränsning att utbilda barnmorskor utifrån ICMs globala kompetenser. Vi behöver bli än mer innovativa med digitala lösningar och simuleringsbaserad inlärning. ICM har nyligen publicerat en skrift om ”post nursing programs” och under 2026 kommer det en skrift gällande direktutbildning, vilket är viktigt för Svenska Barnmorskeförbundets mål att säkerställa att man även i Sverige ska kunna söka sig till en direktutbildning till barnmorska. Avslutningsvis uppmanade Anna oss alla att skriva på underskriftinsamlingen One Million More Midwives som kommer att överlämnas till världsledare vid ICM 34th ICM Triennial Congress in Lisbon juni 2026. Skriv på och dela med ALLA du känner.
Ovanstående utgör endast ett axplock av de drygt sextio parallella sessioner, workshops och keynotes som presenterades på konferensen. Flera av dessa modererades med värme och trygghet av Svenska Barnmorskeförbundets styrelseledamot Malin Bogren, som sedan våren 2025 även ingår i EMA’s styrelse. Nästa EMA-konferens kommer att hållas i Wien 2028. Mer info kommer så småningom. Stay tuned!
Vid pennan
Styrelseledamot i Svenska Barnmorskeförbundet,
ordförande för Utbildningsrådet
och ordförande för Nordisk jordmorförbund (NJF)
Li Thies-Lagergren