Följ barnmorskan och doktoranden Louise Lundborgs dagbok där hon beskriver sin resa in i forskarvärlden.
Februari 2021
Det är “Application time” i forskarvärlden just nu. Efter att ha varit doktorand nu i flera år har jag börjat känna igen mönstret. Allt mer eller mindre stannar upp och fokus hamnar på alla ansökningar för forskningsmedel som skall skickas in. Den som ansöker om forskningsmedel är någon som har disputerat och har en forskningsidé som man vill ha pengar för att utforska. Pengarna ska primärt täcka lönekostnader för den som ska forska, men även saker som datorer/admin kostnader och i vissa fall även för att betala analyser av biologiskt material etc. Det är otroligt hård konkurrens om pengarna så det gäller att ansökan som skrivs är välformulerad men också att man ingår i ett team med möjlighet till mycket samarbete och expertis. Många har idéer, men i ansökan måste man även tydligt redogöra för alla delar att genomförandet inklusive vilka analysmetoder man ska använda. De flesta ansökningarna tar det lång tid att få svar på och det sker många gånger i flera omröstningar. Vanligast att söka från är Vetenskapsrådet eller Forte, man kan gå in på hemsidorna och även se vilka som beviljats pengar. Att göra en RCT, klinisk studie är både svårt och väldigt kostsamt och vägen dit är lång. Jag skriver inga egna ansökningar eftersom jag ännu inte har disputerat, däremot så har jag börjat tänka och skissa i huvudet på olika studier jag vill göra framöver, det är oundvikligt när man är engagerad i forskning, man ser alla frågor som ännu inte är besvarade.
I november medverkade jag på en introduktion av WHOs Labour care guide som är ett fortsättningsarbete av WHOs uppdaterade rekommendation av Intrapartum Care från 2018. I denna nya guide har man arbetat med att förändra dokumentation under förlossning. Det är ett otroligt stort förändringsarbete som påbörjats, mest fokus ligger på att lyfta vården som ges till kvinnor i resurssvaga länder men det kommer även påverka oss i Sverige över tid. Här finns mer information om detta arbete, som alla kommer känna till om några år, och det lanseras internationellt.
Mina nästa två studier som jag gjort är i manusfasen, så snart vi är överens om manuset så kommer vi skicka in dessa två och hoppas på publikation, tack och lov så känns dessa bitar inte fullt så stressande som det gjorde med första studien. Förra veckan skickade jag in ett manus ihop med två fantastiskt duktiga barnmorskor som jag var bihandledare till. Detta sidoprojekt för min del blev en studie baserat på deras magisteruppsats, jag minns känslan från när jag slet min magisteruppsats och hoppas verkligen de får sin studie publicerad som är ett viktigt bidrag till forskningen om kvinnlig könsstympning i en svensk sjukvårdskontext.
Viss forskning når mycket uppmärksamhet för det angår många, annan forskning som är kanske minst lika viktig når en mindre publik men är likväl otroligt viktig i sammanhanget sexuell och reproduktiv hälsa. Jag skriver väldigt lite om den forskning som pågår utanför mitt eget område eftersom man blir väldigt nördig som doktorand. Online världen har dock möjliggjort att man har tillgång till väldigt mycket bra föreläsningar och hjälp att hålla sig uppdaterad på ett sätt som tidigare inte var lika möjligt, jag uppskattar verkligen att Svenska Barnmorskeförbundet har lagt upp föreläsningarna från webbinariet Framtidens förlossningsvård (november 2020) på sin facebooksida (du hittar dem under fliken Video nere till vänster). Där kan ni bland annat se en presentation av mig om förlossningsprogress.
Många diskussionsgrupper och youtube kanaler och filmade förlossningar kan vara värdefulla men ibland tenderar det att bli ”tyckande” snarare än fakta. Men debatt är spännande, ni som kan, passa på att ta del av samtalet den 18 februari med Helena Kopp Kallner och Jenny Koos om hormonella och alternativa metoder. Det är Stockholms lokalförening som arrangerar och bjuder in barnmorskor i Stockholm till mötet.
Det kan vara klokt att falla tillbaka på fakta och barnmorskans plats i kvinnohistorien ibland för att förstå vårt yrkesmässiga ansvar. Tips på bra läsning: Barnmorskan och läkaren: kompetens och konflikt i svensk förlossningsvård 1870-1920 av Lisa Öberg och Ulla Waldenströms bok Föda barn från naturligt till högteknologiskt. Jag har haft möjlighet att lära mig mitt yrke av många äldre barnmorskor i klinik, man får aldrig glömma den gamla kunskapen, beprövad erfarenhet, inte alltid dokumenterad i forskning. Det är fantastiskt att söka nya svar, men glöm inte all den samlade erfarenhet och kunskap som finns i en arbetsgrupp, oavsett yrkeskategori. Förra veckan fick jag jobba ihop med en av de undersköterskor som jag arbetat ihop med sedan 2006. Kontinuitet = check, inte för kvinnan såklart för hon har ju inte följt oss sen dess, men jag är övertygad om att kontinuitet i olika former är värdefullt för födande kvinnor. Extra roligt då är att Karolinska Universitetssjukhuset fortsätter att bygga ut sitt kontinuitets tänk och numera även erbjuder hemförlossning organiserat som en del i den tanken. Mer om hemförlossning, fördelar och nackdelar och kunskapsläget finns även att lyssna på från Framtidens förlossningsvård. Valfrihet både i hur vi ska arbeta och utifrån vad kvinnor vill är ett viktigt fundament för en god och säker vård och kvinnohälsa. Det visar även forskningen!
