Följ barnmorskan och doktoranden Louise Lundborgs dagbok där hon beskriver sin resa in i forskarvärlden.
JUNI 2020
Äntligen kan jag skriva att min första studie har blivit antagen för publicering. Den kommer finnas att hitta i PLOS one senare i höst och jag ska skriva mer utförligt i senare blogginlägg om vår forskning på partogrammet. Just nu jobbar jag på de sista revisionerna av texten. Det hör nästan till att man måste göra vissa korrigeringar eller tillägg med några extra analyser. Som jag beskrivit tidigare så är det svårt med disponering av tid. Just nu tar dessa revisioner all min tid, samtidigt som jag jobbar heltid på förlossningen, en omöjlig ekvation som måste lösas.
Tanken med att ha en doktorand-blogg är ju total transparens kring livet som doktorand, så även om jag älskar att forska så måste jag även sanningsenligt belysa både fördelar och nackdelar med att vara doktorand. Min tjänst på Karolinska har varit en delad tjänst där en stor del av min forskningstid har skett under terminerna, men under sommarmånaderna jobbar jag heltid kliniskt. Det finns fördelar med detta, då det inneburit att jag fått behålla min sjukhus lön när jag forskat, då sjukhuset fakturerar mitt forskningsprojekt för den tid jag forskar. Nackdelen är då istället att jag periodvis har haft extremt mycket att göra, och det är bristen på barnmorskor inom förlossningsvården som har företräde framför min forskning. Jag vet att detta delas med majoriteten av de barnmorskor (och läkare) jag känner som forskar och är något som jag verkligen vill belysa är en baksida med att doktorera.
Nu har det blivit i princip noll forskning för många.
Majoriteten av de barnmorskor som doktorerar eller forskar har under denna vår ej fått ta ut någon som helst forskningstid från kliniken, vilket innebär att de ej kunnat forska alls, samtidigt som man på vissa ställen valt att bevilja läkare möjlighet att ta ut forskningstid. Detta är inte nytt, men nu har det blivit i princip noll forskning för många. Muntligen får jag ofta höra att det är viktigt att vi barnmorskor forskar, men när det gäller möjlighet att ta ut tiden för det så prioriteras detta ned till fördel för bemanningsfrågor. Dessutom så blir man förfördelad i samband med lönerevisioner då man kanske inte kunnat vara lika engagerad i extra projekt, eller ta extra pass på sin arbetsplats.
Inom läkarkåren så får man per automatik tillägg på lönen när man disputerar, för oss skulle jag säga att det är tvärtom, jag har en sämre löneutveckling på grund av att jag doktorerar. Här behöver första linjens barnmorskechefer ta ett större ansvar att skapa möjlighet för kollegor som väljer att driva forskning inom vårt område, låta detta få ta tid samt ej förfördela vid lönerevision, visa att det är viktigt inte bara genom att säga ”det behövs verkligen” och sen ändå ge sämre löneutveckling och ej lyssna på behovet att få ta ut sin forskningstid. Detta är något som vårt fack SRAT/Svenska Barnmorskeförbundet förhoppningsvis kan påverka på sikt, men då krävs förmodligen att fler doktorerande barnmorskor engagerar sig fackligt, vilket är tidsmässigt svårt att hinna med när man periodvis redan är överbelastad med mycket forskning på sin fritid. I mitt fall kommer jag från och med i höst vara anställd på Karolinska Institutet på den institution där jag arbetar, vilket innebär att jag i runda slängar går ned 13 000 kronor i lön och nu hamnar på samma grundlön som jag hade för 13 år sedan när jag blev färdig barnmorska, fördelen blir att jag inte behöver anpassa mig till bristen av barnmorskor i förlossningsvården när jag planerar min forskningstid. För mig har detta nu blivit lösningen för att kunna fortsätta forska trots att covid-19 har dundrat in i våra liv, men jag vet att för vissa forskande barnmorskor finns ingen lösning i sikte och risken är att de ej kan fortsätta med sina forskningsprojekt på grund av Covid-19 situationen vilket är bedrövligt och mycket oroande för vår professions utveckling över tid om detta sker. I denna artikel i DN uppmärksammas andra ekonomiska konsekvenser av covid 19 på framtida forskning.
Forskningsresultat om Covid-19 och gravida i Sverige kommer det dröja innan vi får svar på, lyckligtvis har vi hittills inte sett några förödande konsekvenser i någon stor utsträckning men självklart har det på individnivå fått konsekvenser.
Att vi har tillgång till forskare som snabbt kan analysera fall och sammanställa råd för gravida och födande när en pandemi slår till, att slippa separera mor, barn och partner efter en förlossning med en covid positiv kvinna var en glädjande nyhet.
Ibland kan man tycka att forskning består av extremt långsamma loopar, men att kunna ställa om arbetet och implementera ett nytt arbetssätt utifrån nuläge har just i denna pandemi gått väldigt snabbt. För er som vill läsa mer om detta så hittar ni senaste riktlinjerna på denna länk. På www.infpreg.se finns också samlad och uppdaterad information om Covid-19 och graviditet.
Tänk om vi skulle kunna individualisera…
För gravida kvinnor pågår just nu ett spännande forskningsprojekt, IMPACT studien som vissa av er säkert är engagerade i. Syftet med den här studien är att utveckla effektiva screening-test som skall kunna användas i tidig graviditet, för att i framtiden kunna bedöma om kvinnan har hög eller låg risk för havandeskapsförgiftning. Därigenom skulle varje enskild kvinna kunna få en skräddarsydd övervakning och uppföljning på mödravården under graviditeten samt påbörja förebyggande behandling i de fall med hög risk. Tänk om vi skulle kunna individualisera kvinnors vård mer, och förebygga men samtidigt även undvika onödigt mycket extra undersökningar för de som är friska. Bevara det friska normalt.
Ett sista tips är professor Ulla Waldenströms blogg Bevisad nytta – Tänka evidens.
Om man är trött och tvivlar på varför vi ibland gör så mycket extra uppgifter för forskning och vad det egentligen leder till, så förklarar Ulla varför evidens är viktigt!
