Följ barnmorskan och doktoranden Louise Lundborgs dagbok där hon beskriver en resa från klinisk barnmorska och projektledare in i forskningsvärlden.
Juni
Sommaren i förlossningsvården är ju alltid en stor prövning för all inblandad personal. I år har jag tidig semester och kommer tillbaka till mitt kliniska arbete redan 15 juli. Jag har därför fortsatt arbeta som vanligt med både forskning och klinik fram till semestern, för att istället efter semestern jobba heltid kliniskt.
När man är i klinisk vardag så är man ju här och nu, uppslukad av det som händer just nu på ett förlossningsrum, och tid och rum liksom försvinner. På samma sätt kan man ju också verkligen njuta av att lämna över en familj eller födande och känna att man lämnar ifrån sig och kan vara ledig.
Som forskare fungerar det inte så, utan istället så lämnar man över till nästa barnmorska, åker hem och slår på datorn och fortsätter att jobba och forska. Just nu har jag en deadline som gör att jag behövde bli klar med ändringar i mitt manus innan midsommar, för att sedan kunna vidarebefordra det till nästa handledare, som i sin tur ska läsa det på sin semester (eller på ett lugnt pass på förlossningen), skicka tillbaka till mig, jag ska ändra, och sen vidare tillbaka…
Därför har jag firat jag min midsommarafton med datorn i år, självklart obetalt, jag har ju semester. Så när folk frågat mig om jag ska jobba midsommar, har jag svårt att svara, men så här är det, jag jobbar inte kliniskt, men jag har en deadline som gör att jag ändå jobbar…
Att forska är att vara totalt uppslukad av sitt ämne dygnet runt, men samtidigt kan jag faktiskt också själv bestämma att jag jobbat klart för idag, även om det är 15 minuter kvar av min arbetsdag. Eller bestämma att denna förmiddag så kommer jag att gå på en disputation och det ingår i mitt arbete.
Förra veckan var jag på en fantastisk disputation, det var Hanna Ulfsdottirs avhandlingsarbete som handlar om vattenförlossningar ”To give birth in water”.
Så viktig forskning om något som födande kvinnor i Sverige varit ”bestulna” på under lång tid på grund av oklart evidensläge och mycket felaktiga antaganden.
Återigen, vi barnmorskor måste också forska, för ingen förlossningsläkare eller barnläkare i världen kommer forska på det som rör ”barnmorskans kompetensområde”. Däremot kan vi samverka mellan professionerna och hjälpas åt att handleda varandras forskning och hitta samarbeten som lyfter våra gemensamma mål inom reproduktiv hälsa. Det jag hoppas att någon barnmorska kan forska mer på och utvärdera är grad 1 och grad 2 bristningar som också verkligen tillhör barnmorskans ansvarsområde, och är mycket mindre beforskat än sfinkterskador.
900 pass saknas det barnmorskor på i sommar inom Stockholms läns landsting läste jag nyligen. Det är en skrämmande siffra, som ibland gör att jag känner att jag skiter i att forska, jag behövs hos de födande, jag måste hjälpa bemanningen lösa luckorna. Men vad händer om vi slutar utvärdera det vi gör och bara kör på i gamla hjulspår? Vi trampar på med samma gamla partogram som vi haft sen 50 talet…
I sommar så hittar ni mig både på Karolinska Huddinge och som barnmorska i Min Barnmorska, caseload projektet. Det ska bli väldigt roligt att återigen ha lite mödravård som jag inte jobbat med på ett tag. Förhoppningsvis lyckas jag både hinna lära känna några familjer och sedan få vara med när de föder, kontinuitet är kärnan i arbetssättet.
Jag pratade häromdagen med en av kollegorna inom Min Barnmorska, hon sa ”Jag har världens bästa jobb” och då hade hon sovit endast några få timmar efter att ha stöttat upp en kollega vid en tvillingförlossning.
Att jobba nära familjerna, lära känna dem, och sedan få ha ett litet tight team runt de födande och inom arbetsgruppen är något som jag är övertygad om ger oss en bättre arbetsmiljö på lång sikt. Jag upplever inte heller att jag är ringrostig när jag är på jobbet för att jag ”förlöser mindre”. Den erfarenhet jag har med mig efter alla år på förlossningen i kombination med lite mindre kliniskt jobb och forskning har gjort mig till en bättre barnmorska tycker jag. Och jag träffar helt säkert många födande kvinnor under sommarmånaderna när födslarna duggar lika tätt som extrapassen.
Trevlig sommar!
I höst kommer jag förhoppningsvis kunna skriva att min första studie blivit antagen för publicering.
