Socialstyrelsen uppskattar att omkring 68 000 kvinnor och flickor kan ha varit utsatta för könsstympning. Det här är viktigt att känna till för alla som jobbar i hälso- och sjukvården.
Regeringen gav i april 2021 uppdrag till ett flertal myndigheter att genom enskilda och gemensamma insatser arbeta för att förebygga och bekämpa könsstympning av flickor och kvinnor (A2021/01029). Nu presenterar Socialstyrelsen en ny uppskattning av det antal flickor och kvinnor bosatta i Sverige som kan ha varit utsatta för könsstympning. Socialstyrelsen har också gjort en uppskattning av hur många flickor som kan vara utsatta för risk att könsstympas. Dessa nya uppgifter finns publicerade i ett faktablad som är tänkt som ett stöd i hälso- och sjukvårdens arbete.
Barnmorskan Louise Lundborg är vice ordförande i Svenska Barnmorskeförbundet och har tidigare arbetat som projektledare på Amelmottagningen på Södersjukhuset, då Sveriges enda specialistmottagning för könsstympade kvinnor. Hon har deltagit som sakkunnig forskare i den del av regeringsuppdraget som Jämställdhetsmyndigheten ansvarat för.
Hallå där Louise Lundborg: Finns det fortfarande bara en specialistmottagning för könsstympade kvinnor i hela Sverige?
Nej, det finns även en mottagning i Angered. Det är dock viktigt att förstå att båda dessa mottagningar ej är tillräckligt, för att nå fram med jämlik vård till de kvinnor som behöver hjälp med konsekvenserna av sin könsstympning så är en fysisk placering av rätt vård viktigt. För en kvinna i behov av bedömning av dessa specialister så är en resa från kanske Skellefteå helt otänkbar och inget som erbjuds inom sjukvårdens regi.
På vilket sätt har du deltagit i regeringsuppdraget?
Socialstyrelsens rapport är en del i det utredande arbetet kring kartläggning kring könsstympning i svensk kontext som regeringen påbörjade 2021. Regeringen gav i uppdrag till ett flertal myndigheter att genom enskilda och gemensamma insatser arbeta för att förebygga och bekämpa könsstympning av flickor och kvinnor (A2021/01029). Jämställdhetsmyndigheten, Länsstyrelsen i Östergötlands län (Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck) som numera går under namnet Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck (NCH), Socialstyrelsen, Migrationsverket, Rättsmedicinalverket, Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) fick både gemensamma samt enskilda uppgifter att genomföra inom ramen för regeringsuppdraget. Även länsstyrelserna, Skolverket har bidragit till genomförandet och synpunkter ska inom vissa delar ha inhämtats från Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Brottsförebyggande rådet, Myndigheten för delaktighet, Domstolsverket, Sveriges kommuner och regioner samt Enheten för konsulära och civilrättsliga ärenden på Utrikesdepartementet.
I den del av uppdraget som Jämställdhetsmyndigheten fick har jag deltagit som sakkunnig forskare och representant från Svenska Barnmorskeförbundet.
I min roll har jag lyft frågan om jämlik vård och strukturell rasism inom sjukvården när kvinnor med en migrationsbakgrund ej får tillgång till den basvård som man som kvinna med gynekologiska problem ( i detta fall relaterat till en könsstympning) har behov av. Jämställdhetsmyndigheten har i sin kommande rapport sett att behovet av stöd till kvantitativ och kvalitativ forskning inom området är påtaglig.
Frågan gällande könsstympning har en låg prioritering inom medicinsk forskning och står inför omfattande konkurrens med andra medicinska områden. För att komma till bukt med detta beskrivs riktade forskningsmedel i samverkan mellan nationella myndigheter och akademin kunna vara en potentiell väg framåt. Glädjande nog har man i rapporten även uppmärksammat Mödrahälsovården, Barnhälsovården, Elevhälsan och ungdomsmottagningarna, vilka omnämns som relevanta aktörer och arenor för inhämtande av olika slags data. Dock beskrivs en rad utmaningar där bristen på nationell organisering gällande ungdomsmottagningarna är en. Jämställdhetsmyndigheten har tidigare lyft bristen på nationell organisering som ett utvecklingsområde för ungdomsmottagningarna.
Rapporten beskriver även det som Svenska Barnmorskeförbundet har åberopat, att det finns behov av fler specialiserade lågtröskelverksamheter inom hälso- och sjukvården, likt Amel- och Vulvamottagningen, med kunskap och erfarenhet av bemötande och vård till flickor och kvinnor som utsatts för könsstympning. Dessa specialiserade lågtröskelverksamheter behöver finnas på fler platser för att inkludera norra och södra delarna av landet.
Vidare så anser man att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att ta fram nationella medicinska riktlinjer. Det finns behov av att dra lärdom från dessa specialiserade mottagningar och deras kunskap och erfarenheter vid utformningen av dessa nationella medicinska riktlinjer. Detta behövs även vid utformningen av utbildningsinsatser till ungdomsmottagningarna samt andra vårdgivare.
Vad ska barnmorskor göra av och med dessa nya uppgifter om alla kvinnor och flickor som kan ha varit utsatta för könsstympning? Och de som riskerar att könsstympas?
Fortsätta att aktivt fråga kvinnor vi möter om eventuell tidigare könsstympning, för vi har ett ansvar att erbjuda jämlik vård till denna patientgrupp. Vi kan skriva remisser till specialistmottagning och vi måste även göra en bedömning i tidig graviditet om behovet av vård inför förlossning. Ingen kvinna i vårt land ska behöva komma in till förlossningen utan att en bedömning är gjord under graviditeten.
Det finns mycket vi kan göra även innan vi får nationella medicinska riktlinjer.
De behövs även fler insatser för att nå målgruppen kvinnor över 40 år, som lever med konsekvenserna av könsstympning. Vi möter dem på barnmorskemottagningarna och kan bidra här genom att ta samtalet. Det kan vara ett sätt att bidra till att även äldre kvinnor nås av information om tillgängliga vård- och stödåtgärder, att fler vågar öppna upp och prata om sina problem och att fler som har behov av det söker vård.
Utbildningsmaterial och informationsfilmer finns redan nu på både Hedersförtryck samt Socialstyrelsens hemsidor, det viktiga är att vi som barnmorskor använder det material och den kunskap som finns att tillgå och tar ansvar i mötet med enskilda kvinnor, särskilt nu när det är uppenbart att många fler är drabbade och fler är i riskzonen. Det preventiva arbetet börjar i mötet med kvinnorna på våra mottagningar.
___________________________________________________________
Nyhet Socialstyrelsen 12 juni 2023
Läs mer om Uppskattning av antalet kvinnor och flickor i Sverige 2021 som kanha varit utsatta eller riskerar att utsättas för könsstympning
Socialstyrelsens Faktablad
Mer om kvinnlig könsstympning på Socialstyrelsens hemsida
Till hösten publicerar Socialstyrelsen ett samtalsstöd för hälso- och sjukvården.
___________________________________________________________