Midwife (barnmorska) står för ”with woman”. Det är inte bara en fysisk placering utan även en filosofisk, ideologisk hållning och ett politisk ställningstagande.
Artikeln är ett referat av mitt föredrag på den nordiska barnmorskekonferensen 2019 Reykjavik, Island. Utifrån titeln Decolonizing Midwifery reflekterar jag kritiskt över vad som påverkat utveckling av barnmorskeyrket och begränsar möjligheter att vara ”with woman”.
I Sverige och i många andra välfärdsstater rapporteras om ökande oro, rädsla och ångest hos kvinnor i samband med graviditet och förlossning, trots allt mer medicinsk övervakning. En berättigad fråga är: varför?
Både i låg- och höginkomstländer förekommer och ökar ”obstetrical abuse” (Miller&Lalonde 2015). Det innefattar allt från subtil ”vänlig” övertalning (för att hjälpa dig) till mer befallande (med våld separera ben, ignorera, bestraffa och forcera). Dessa olika former kan förstärka varandra och leda till traumatiska upplevelser med långvariga konsekvenser ”vad ditt medvetande glömmer minns din kropp och kan senare bli reaktiverat som konvulsioner” (min översättning) (Levine 2009).
Globalt sker en ökning av våld med respektlöshet och exploatering av ”de andra”.
En grupp dit kvinnor traditionellt räknas precis som minoriteter, fattiga, migranter/flyktingar. Deras liv och kroppar marginaliseras, kategoriseras och modifieras i det sen-moderna patriarkala samhället. Våld ses allt mer i forskning som en integrerad del av civilisationers framväxt i ett globalt samhälle där kapitalism och neoliberalism ses som en förutsättning för tillväxt av en västerländsk teknologisk vetenskap och en global ekonomi. Våld är också kopplat till brist på respekt och praktiskt bruk av mänskliga rättigheter och värderingar, speciellt för ”de andra” inklusive kvinnor (Valencia 2018).
Detta sker trots de sista århundradens kamp för mänskliga rättigheter och feminism(er)s framväxt med fokus på ökad jämlikhet i lagar och rättigheter. Ett ökande antal kvinnor deltar i hög procent i arbetslivet och har ledande positioner och akademisk utbildning. Många yrken med kvinnliga förtecken inom välfärd och omsorg (som sjuksköterska/barnmorska) har inkluderats i akademien och bidrar i forskningssamhället. Men med vilka förbehåll? Kvinnor har inkluderats i akademin men accepteras först helt om de finner sig i och anpassar sig till det patriarkala systemet och dess villkor.
I tillägg förekommer upprop, rapporter och protester av barnmorskor och vårdpersonal om ohållbara arbetsvillkor och förhållanden, som innebär att de måste åsidosätta sina intentioner och strävan att ge stöd, god vård och omsorg till kvinnor. Något som etiskt och moraliskt ingår i deras yrkesutövning. Hur kan det bli så fel? Hur kan vi närma oss och förstå – vad är det som sker?
”There is no such thing as a single-issue struggle because we do not live single-issue lives” (Audre Lourde 2007)
Moderna samhällets och vetenskapens grund och framväxt
Kapitalismens framväxt från ett feodalt samhälle tog framförallt fart under ”the long 16th century” med folkmord (genocides) och kunskaps-förintelse (epistemicides) (Grosfoguel 2013, Dussel 2011) av morisk och judisk befolkning i Al Andalus och med bokbål i Cordoba (cirka 500 000) och Granada (250 000). Därefter följde Columbus ”upptäckt av Amerika” med efterföljande erövring, kolonialisering, massaker av befolkningen, plundring av silver och guld, och bokbål av ”codices”. Även slavhandeln räknas som folkmord. Många dog under transport och i människo-ovärdiga förhållande som slavar.
Parallellt förekom en ökande förföljelse av (framförallt) kvinnor i Europa (Federici 2004). Kvinnor anklagades för häxeri, torterades och brändes på bål – deras kunskap var förkroppsligad. I Malleus Mallificarum betonas ”no one does more harm to the catholic church than midwives” (Ehrenreich&English 2010). Det uppskattas att flera hundra tusen, framförallt kvinnor, brändes på bål. Det var också ett budskap till alla kvinnor att underordna sig, bli underdåniga och lyda under manlig dominans i ett allt mer våldspräglat, patriarkalt och kapitalistiskt samhälle (Federici 2004).
Vilken kunskap ses och räknas som kunskap?
Vilken epistemologisk tillnärmning är giltig?
Utvecklingen av det moderna samhället är grunden till den moderna vetenskapen. Den har gett oss en enorm ekonomisk tillväxt tack vare teknologisk utveckling – speciellt för välbeställda människor i världen. Filosofin som ligger till grund för utvecklingen av modern vetenskap är en människosyn som skiljer människa från världen. Den betonar en tydlig åtskillnad mellan den som har kunskapen ”the knower” och kunskapen ”the known” (Polanyi 2013). Att kunna hantera smärta, lidande och död är till exempel en personliga utmaning för alla människor som av medicinsk praxis har transformerats till ett tekniskt problem (läkemedel eller behandling). Därmed tas människors möjlighet att hantera dessa livsbetingelser autonomt ifrån dem. Det leder till ohälsa som rädsla, (panik)ångest och depression (Illich 2003). En rationell, objektiv och reduktionistisk tillnärmning innebär en strävan efter entydiga definitioner och det mätbara blir uteslutande det kunskapsskapande. Det medför i sin tur att metodologi blir en teknik för analyser med strikta förenklade kategoriseringar (antingen-eller-förhållanden) där mångfalden av upplevelser och erfarenheter blir förbisedda. Därmed förbises också att livet är komplext och med en inbyggd komplementaritet (=motsägande förhållanden kan förkomma samtidigt), en balanserande stabilitet med samtidiga förändringar.
Modern vetenskaplig forskning dissekerar och förklarar händelser i världen, kausala förklaringar och förståelse (kunskap om verktyg). Till skillnad från analog förståelse (kunskap om undringar), där vi inte kan förklara eller förändra utan att förstöra (Løgstrup 1997). Løgstrup (1997) skriver att vi behöver båda sätten att förstå, men att en analog förståelse alltid är primär. En analog förståelse är en omedelbar, sinnlig, för-vetenskaplig, för-språklig – en daglig (kroppslig) förståelse. ”Vi har redan förstått när vi går in och förklarar orsakssammanhang” (Løgstrup 1997).
Vårt evolutionära ursprung – en framväxt under miljoner av år för att optimera överlevnad
I reproduktiv framgång innefattas kvinnors och barns överlevnad vid födsel, långsiktigt välbefinnande med lyckad amning och anknytning mellan mor och barn (Buckley 2015). Det är en intuitiv (analog) kunskap som evolutionen har lagt till rätta för en så optimal överlevnad som möjligt under miljontals år. Om och hur vi förstår och tar till vara på denna kunskap kan däremot ifrågasättas. Att vara gravid och föda barn är ingen medicinsk händelse utan hör till livets skeden och är innefattat i en sociokulturell sfär.
Denna sfär innefattar skärningspunkter mellan ras, klass, sexualitet och genus (intersektionellt perspektiv) som vilar på en politisk maktbas, en hegemoni. Tre ideologier är gällande; det patriarkala med det patri-linjära och heterosexuella, det kapitalistiska med kommersialisering av barn/födelse sett som ”egen egendom” och det tekniska – en neutral (objektiv) mekanisk syn på människan (Katz-Rothman 2000). I en modern patriarkalisk kultur förnekas det kontinuum som kvinnor upplever, och vi kränker kontinuumet genom att agera som om det inte var där och vi förstör det som fanns där (Katz-Rothman 2000, s 63).
Vad står kontinuum för?
Kontinuum är ett livgivande evolutionärt och inter-generationellt perspektiv där vår art som människa har formats av och i upplevelser och erfarenheter med de omgivningar vi är innefattade i och beroende av. De motsvarar förväntningar och trender i livet och utformar lämpligt beteende i interaktion med andra människor i dessa miljöer (Katz-Rothman 2000; Liedloff 1986, p 38). Förväntningar som avses är exempelvis att våra kroppar/lungor förväntar sig ren luft/syre att andas in, vår hud och olika grad av pigmentering förväntar sig solbestrålning eller kyla beroende på var på jordklotet vi lever. Vårt evolutionära ursprung och arv för att främja överlevnad och reproduktiv framgång har sin grund i instinkter och intuition (Buckley 2015).
Barnmorskors yrkeskunskap har i ökande grad in- och underordnats i standardiserade förfaranden för den friska majoriteten av kvinnor i fertil ålder med okomplicerade graviditeter. Konsekvenser av detta är kaskader av interventioner (den ena leder till en annan) som stör hormonell fysiologi (med fyra interrelaterade hormonsystem) som medför extra risk för mamman och hennes barn (Buckley 2015). Enligt Buckleys rapport har den forskning som görs om interventioner och effekter av perinatala läkemedel ett kortsiktigt fokus. Komplikationer inträffar även inom den moderna obstetriska medicinen. En grupp som ofta behöver medicinsk specialistvård är kvinnor med olika sjukdomstillstånd. Men trots allt har det flesta kvinnor god hälsa med förmåga att föda sitt barn.
”With woman”
Hur hanteras då dessa komplexa livgivande krafter och dilemma/situationer? Att med sinnlig och kroppslig närvaro vara till stöd för gravida och födande kvinnor där rutiner och program begränsar möjligheter att vara ”with woman” innebär dagliga etiska dilemman för barnmorskor som verkar i dagens hälsosystem och strukturer. Är barnmorskors kunskap i sen-moderniteten underordnad maktstrukturer, system och en konventionell interventionell obstetrisk medicin?
Internationellt handlar det också om hur myndigheter, obstetriker och internationella hjälporganisationer i många länder förhåller sig till de traditionella barnmorskornas inter-generationellt överförda kunskap. Denna kroppsliga kunskap är mycket begränsat satt på pränt och vanligen överses och/eller förbjuds den (Sieglin 2004). Kruske och Barcley (2004) hävdar att traditionella barnmorskors kunskap inte respekteras, inte ens som ett värdefullt komplement till hälsosystem i rurala otillgängliga byar utan infrastruktur. Vi kan ifrågasätta hur olik kunskap värdesätts och erkänns och hur den leder till olika former av ”obstetric abuse” i de maktstrukturer som finns i obstetriska hälsosystem.
Hur kan hälsosystem läggas till rätta för att ta hänsyn till den (kroppsliga/sensuella) interaktion som är en livgivande kraft mellan barnmorska och födelsekvinnan och hennes baby? Den interaktion som står för en komplexitet, en balans, en pendel som livet innebär.
___________________________________________________________
I ”Decolonizing Midwifery ” och ”With woman” perspektiv ingår
* en medvetenhet om inflytande av maktstrukturer och att olika former av våld i samhälle och hälsosystem inverkar på våra kroppar och vardagsliv – där ett intersektionellt perspektiv kan vara till hjälp
* en medvetenhet om allas vår personliga utmaning att kunna hantera smärta, lidande och död – kroppsligt och autonomt
* en medvetenhet om att språk kan objektifiera och dehumanisera kvinnor
* att barnmorskor normaliserar det unika i varje graviditet och födsel, genom att lyssna in med en ovillkorlig respekt för kvinnor
* att se dialogens möjlighet och nödvändighet i möten med ”de andra” och i det kontinuum kvinnor lever i – intergenerationellt – från cellnivå till nyfött barn och vidare upp genom ungdomstiden
* att annan kunskap blir stöd och komplement i denna kontext och utifrån dessa relationer.
_________________________________________________________
Förnuftets och rationalitetens röst är stark och påstridig vilket gör det svårare för barnmorskor att identifiera och lyssna till den stilla, svagare kulturellt devalverade inre rösten och än mer att våga följa den. En barnmorska uttryckte det så här ”Jag måste ge upp kontrollen – om och om igen vid nästan varje födsel måste jag lära om mig, tillsammans med kvinnan som föder” (Davis-Floyd & Davis 1997).
Denna inre röst förmedlar en analog primär, omedelbar, sinnlig, kroppslig, för-språklig och för-vetenskaplig vardagsdaglig förståelse. En dimension av kunskap som kan träda fram i möten mellan kvinnor.
___________________________________________________________
Artikeln är tidigare publicerad i Jordemodern nr 1 Mars 2021.
Referenser – se Jordemodern och eller kontakta författaren.
___________________________________________________________
