Den 7:e november 2022 började jag jobba som barnmorska för Läkare i Världen i Stockholm. Jag ska kartlägga barriärer till vård för de allra mest utsatta människorna i regionen; papperslösa, asylsökande, EU-medborgare och tredjelandsmedborgare.
Nytt år. Nya erfarenheter. Eftersom jag är ny på jobbet försöker jag undvika att tycka mycket eller att dra för snabba slutsatser. Ändå kan jag inte låta bli att notera att några av de få riktigt ljusa ljuspunkter jag mött under hösten nu har släckts. Det är två verksamheter som riktar sig mot kvinnor specifikt, som fått ändrade villkor.
I praktiken har den ena försämrats kraftigt och för den andra är det ännu oklart hur det kommer att bli. Jag håller tummarna för att riktade kvinnoverksamheter i de här grupperna: EU-medborgare utan sjukförsäkring, papperslösa och tredjelandsmedborgare ska få fortsätta och helst utvecklas, behoven är ju enorma.
Det känns futtigt att tumhållning i praktiken är en av de få saker jag kan göra i frågan.
För övrigt fick jag en oväntad insikt av en personal på ett av de ställen där jag träffar projektets målgrupper, hen sa: “Det är ju också en barriär, att verksamheterna ofta bygger på projekt som tar slut och när de gör det försvinner kunnig personal och deras kompetens.”
