Den 7:e november 2022 började jag jobba som barnmorska för Läkare i Världen i Stockholm. Jag ska kartlägga barriärer till vård för de allra mest utsatta människorna i regionen; papperslösa, asylsökande, EU-medborgare och tredjelandsmedborgare.
En ljus tanke i angiveri-prats-mörkret
Jag tänker på barnmorskorna jag ringer till när någon gravid kvinna kommer till oss på Läkare i världen och säger att de nekats subventionerad vård. Alla ni vet kanske inte att vi i Sverige har en lag som ger papperslösa personer rätt till ”vård som inte kan anstå”? Graviditet (mödravård) räknas in i det här begreppet, som jag tycker är ganska torftigt. Min dröm är större än så: Jag har en dröm att alla människor ska få den vård de behöver. Det tänker jag, är en mänsklig rättighet och verkligen något vi i samhället borde lägga kraft på att skapa fundament för, både resursmässigt och i vår idévärld om vad och hur vi vill att samhället ska vara.
Förutom att det skulle ge de behövande vad de behöver skulle det också ge oss barnmorskor möjligheten att arbeta utifrån vår etiska kod, det skulle lätta bördan av att, som nu, behöva sätta sig in i rättsfrågor om personers olika juridiska status. I en sådan ordning skulle ni heller inte bli uppringda av mig.
För övrigt är det bästa med min dröm att epidemiologisk forskning visar att jämlika samhällen är bättre för alla, inte bara för de utsatta utan även för de som redan har det bra. Genom att skapa ett solidariskt och jämlikt samhälle så skapar vi alltså bättre villkor och hälsa för alla. Och det är fullt möjligt att välja den vägen framåt. Vi i Sverige har ett val, till skillnad från de flesta personer jag möter i jobbet på Läkare i världen. Vi har ett val. En ljus tanke i angiveri-prats-mörkret.
