Från forskning om barnlängtan och moderskap på egen hand till respektfull mödravård i Tanzania – om att knyta ihop sitt yrkesliv och forskning.
I år är det 50 år sedan jag som 15-åring följde med mina föräldrar och syskon för att bo och gå i skola i Tanzania. Det är också i år jag går i pension efter ett långt och innehållsrikt arbetsliv. Så jag vill passa på att sammanfatta delar av mitt yrkesliv och forskning och ge en tillbakablick på hur och var mitt internationella intresse började.
Jag avslutade grundskolan på svenska skolan i Dar es Salaam i Tanzania 1975. Gick sedan första året på gymnasiet på internat i Sigtuna. Efter gymnasiet och några år som sjukvårdsbiträde och studier på kulturvetarlinjen fortsatte jag att utbilda mig på Röda Korsets sjuksköterskeskola i Stockholm 1983-1985.
Anledningen var att jag ville tillbaka ut i världen och arbeta kliniskt. Men först blev det barnmorskeutbildning 1987-1988. Mitt första arbete som nyexaminerad barnmorska var som Jordmor i Tromsö i Nordnorge – mitt bästa och mest givande kliniska arbete. Så fantastiskt att få bistå dessa starka kvinnor som födde barn utan smärtlindring och i upprätta förlossningsställningar.
Därefter blev det anställning på förlossningsavdelningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Då, i början på 1990-talet, födde kvinnor barn genom att släppa på kontrollen. Akupunktur och andra icke-farmakologiska läkemedel användes i första hand. Pallar och bollar och knästående förlossningsställning var vanligt.
Under några år arbetade jag som barnmorska på Reproduktionscentrum (RPC) där mitt intresse för att börja forska inleddes. Där mötte jag de barnlösa kvinnorna med sin barnlängtan och hoppfullhet att få genomgå assisterad befruktning (IVF). Jag såg också den mentala påverkan när IVF-behandlingen misslyckades. Närmare en av tre barnlösa par får inte barn efter tre IVF-försök och förblir fortsatt barnlösa. Detta kom att bli mitt forskningsområde som påbörjades år 2005.
Barnmorskeprogrammet Uppsala universitet
Jag var med och startade det första Barnmorskeprogrammet på Uppsala universitet. Ett otroligt roligt och stimulerande arbete!
Allt skulle tas fram; förutom utbildningsplan och kursplaner, nya studiehandledningar, föreläsningar och seminarier. Vi tog emot de första 19 barnmorskestudenterna i januari 2007 och nu är det snart 17 år sedan de första examinerades. I samband med starten av Barnmorskeprogrammet startade jag en fristående kurs; ”Handledarutbildning för barnmorskor”. Den har nationellt intag med kurs både på plats och digitalt. Det blev över 15 år som kursansvarig och kursen har varit uppskattad. Mycket på grund av deltagarnas möte och utbyte på plats med barnmorskor från hela landet.
Doktorandutbildning och disputation
Samtidigt som jag arbetade halvtid som adjunkt i det nystartade Barnmorskeprogrammet gick jag min doktorandutbildning. Dessa år är de mest givande och samtidigt de mest arbetsamma i mitt arbetsliv. I november 2009 disputerade jag med en avhandling om förekomst och riskfaktorer för ångest- och depressionsdiagnoser hos kvinnor och män som genomgår assisterad befruktning. En av delstudierna i avhandlingen var en intervjustudie med kvinnor och män som var fortsatt barnlösa tre år efter avslutad IVF, som publicerades 2010.
Röda Korset och Läkare utan gränser
Efter min disputation var jag åter på Röda Korsets högskola (RKH) nu som lektor. Var med och startade upp och undervisade i den första fristående kursen ”Läkare utan gränser” som gavs i samarbete med läkaren Johan von Schreeb på Karolinska Institutet (KI). Johan hade haft Hans Rosling som handledare och han ställde upp utan arvode vid första kursstarten 2013. Vi hade den praktiska träningen av katastrofsituationer på Södersjukhuset. Den nya MSF-kursen presenterades på en konferens i Tokyo 2014. Där var jag även inbjuden att sitta i en expertpanel som var helt på japanska med simultantolkning.
Master in Midwifery
I min anställning som lektor på RKH ingick lärar- och studentutbyte med ett lärosäte, KCMUC, i Moshi, Tanzania. Med start 2011 samarbetade jag med dåvarande rektor Marycelina Msuya med att ta fram en ny utbildningsplan för en Master in Midwifery. Utbildningen lade vi upp utifrån International Confederation of Midwives (ICM) globala standards. Vi startade Masterutbildningen 2015 och det hann bli två utbildningar innan den pausades på grund av att det saknades lärare med PhD.
Jag deltog i undervisning och examination och föreläste om barnmorskans arbetsområden; som stora blödningar (PPH), mödradödlighet (MMR), partogram vid förlossning samt behovet av respektfull mödravård. I samband med den första kursstarten 2015 träffade jag Carolyn Lissu som var masterstudent. Jag var bihandledare till i hennes masteruppsats, en registerstudie om förlossningsutfall på sjukhuset KCMC under en 15-årsperiod. Studien publicerade vi som vetenskaplig artikel 2021 (1).
Tillbaka i Tanzania
Så det var först efter drygt 35 år som jag var tillbaka i Tanzania, inte som barnmorska i kliniskt arbete utan i undervisning av barnmorskor. Jag presenterade den nya Masterutbildningen på Global Maternal Health konferensen i Arusha i Tanzania 2013. Då var mödradödligheten i Tanzania drygt 500/100 000, det vill säga 100 gånger så hög som i Sverige. Under konferensen pratade jag med en tanzanisk läkare som arbetade politiskt. När jag frågade vad som drev honom i hans arbete för att minska mödradödligheten svarade han att hans syster dött i samband med barnafödande. Jag undrade redan då varför inte fler svenska barnmorskor engagerar sig och arbetar politiskt inom till exempel regionerna. Det är så vi inom professionen kan bidra och göra skillnad för en bättre mödravård även i Sverige.
Respektfull mödravård
Ett av ämnena på konferensen 2013 handlade om Respektfull mödravård, det vill säga Respectful Maternity Care (RMC) eller Obstetric violence som då var ett okänt begrepp i Sverige, se ICM:s dokument länk från 2024 (2). Jag hade sett och upplevt detta på de förlossningsavdelningar jag besökt i Tanzania där både samtycke och smärtlindring saknades och där kvinnan inte hade sin partner vid sin sida. Så det blev ett nytt forskningsområde men det var inte förrän Carolyn avslutat sin masterutbildning 2017 som vi påbörjade en forskningsplan om RMC för att hon skulle kunna söka PhD och därefter kunna undervisa på Masterutbildningen i Midwifery på KCMUC.
Docent i Reproduktiv hälsa och internationell koordinator
År 2015 var jag tillbaka på Uppsala universitet, nu som universitetslektor med en förenad befattning som barnmorska inom Kvinnosjukvård. Fyra år senare blev jag antagen som docent i Reproduktiv hälsa på Uppsala universitet. Jag fick ett uppdrag som internationell koordinator (20 procent) så mitt lärar- och studentutbyte med lärosätena i Tanzania kunde fortsätta. Bland annat genom att handleda våra barnmorskestudenter på plats i Tanzania. Där får kvinnorna ta med allt material, navelklämma, tygstycken och handskar, som ska användas i samband med barnafödandet som sker på ”löpande band” på de stora sjukhusen. Nu är det ändrat så att studenterna får vara på en mindre förlossningsenhet istället.
Assisterad befruktning
Min fortsatta forskning blev efter den nya lagen som kom 2016, om assisterad befruktning genom donatorbehandling för ensamstående kvinnor. Jag började en enkätstudie 2017 och därefter en intervjustudie 2018 för att få mer djupgående svar. Båda studierna är publicerade och har presenterats tidigare i Jordemodern. Take-home-message från dessa studier är; Att få barn är viktigare, på grund av den ”biologiska klockan”, än att vänta på rätt partner.
Moderskap på egen hand
Moderskap på egen hand motiverades av den starka barnlängtan och att inte avvika från den sociala normen som barnlös. I intervjustudien framkom att det saknades informationsmaterial för ensamstående kvinnor. Jag inledde därför ett samarbete med ett läkemedelsbolag om en ny informationsbroschyr för ensamstående som var klar att distribuera till IVF-klinikerna 2022. Hösten 2024 fick jag en inbjudan från Statens medicinsk-etiska råd (SMER) att delta med ett kort föredrag om dessa studier på deras Etikdag om Assisterad befruktning. Det blev ett bra tillfälle att både nå ut med mina forskningsresultat till andra än forskare och samtidigt knyta ihop min forskning inom detta område. Året innan blev jag uppringd av lokaltidningen Upsala Nya tidning (UNT) som ville intervjua mig för ett reportage om barnlöshet. Så först efter 13 år uppmärksammade lokalpressen min intervjustudie av fortsatt barnlösa par efter IVF från min avhandling. Jag har följt upp mina doktorandstudier genom att samma par som deltog i de kvantitativa delstudierna också deltog i en ny enkätstudie med syfte att beskriva ångest- och depressionsdiagnoser och behandlingsutfall fem år efter assisterad befruktning; som levande födda barn, spontan graviditet och/eller adoption. Däremot har inte de kvinnor och män som var fortsatt barnlösa efter IVF i intervjustudien följts upp, något som kom upp i tidningsartikeln.
Lärarautbyte med Tanzania
Hösten 2022 kunde jag göra en ny resa till Tanzania efter två års uppehåll under pandemin. Jag hade då varit på lärarutbyte till Tanzania varje år sedan 2011. Nya rektorn, Dickson Mkoka, på lärosätet MUHAS i Dar es Salaam berättade om sin disputation på KI.
Forskningsplan om Respektfull mödravård
Eftersom det har blivit svårare att anställa PhD-studenter från låginkomstländer hittade masterstudenten Carolyn Lissu en annan möjlighet via ett universitet i Kapstaden (UCT) i Sydafrika. Hon sökte och i januari 2023 blev hon antagen på UCT på den forskningsplan vi skrivit tillsammans om Respektfull mödravård. Sedan dess har hon skrivit på en så kallad Proposal (på cirka 70 sidor!) som först ska godkännas på ett seminarium innan den planerade intervjustudien med barnmorskor kan påbörjas i Tanzania. Så det är lite omvänd ordning än vår doktorandutbildning. Nu har hon sin huvudhandledare på UCT och jag är hennes bihandledare. I slutet av februari 2025 sågs vi på plats på UCT i Kapstaden för fortsatt handledning. Jag höll då ett föredrag om vår svenska doktorandutbildning och min egen forskning.
Den forskning jag nu har kvar är som bihandledare till en doktorand som gjorde sin halvtidskontroll i höstas. Att den sexuella hälsan hos kvinnor som genomgår IVF kan vara påverkad av ”ägglossningssex” såg jag redan hos kvinnorna i min intervjustudie från 2010. Men då var den reproduktiva hälsan, det vill säga barnlösheten och den mentala påverkan, i fokus. Nu har vi haft möjlighet att följa upp hur barnlösa kvinnor och män som ska påbörja IVF-behandling beskriver hur utebliven graviditet påverkar den sexuella hälsan genom den intervjustudie som publicerades 2024 (3).
Forskningsprojekt om kulturdoula
Ett nyligen avslutat forskningsprojekt har varit om Kulturdoula, som påbörjades 2021 som tilltänkt doktorandprojekt, med syfte att studera kulturdoulans stöd och information till migrantkvinnor i samband med graviditet och tiden efter att barnet var fött. Kvinnans perspektiv har studerats via individuella intervjuer med kvinnlig tolk på kvinnans modersmål. Ett andra syfte var att beskriva kulturdoulans funktion ur barnmorskan på barnmorskemottagningens perspektiv via intervjuer enskilt eller i grupp. Resultatet av intervjustudien med barnmorskor presenterades på den första barnmorskekonferensen i Dubai i november 2024. Konferensen tog upp den globala bristen på barnmorskor och behovet av barnmorskeledd vård. Där var även föredrag om Respectful Maternity Care (RMC) och om barnmorskeutbildning med direktintag. Så långt som till direktutbildning har vi ännu inte kommit i Sverige. Studierna om kulturdoula har presenterats tidigare i år i Jordemodern och den första studien är accepterad i Midwifery (4).
Mycket har hänt under mina år som barnmorska
I januari 2025 deltog jag i ett panelsamtal i samband med utställningen ”Födas och att föda” på Fotografiska i Stockholm. Nu pratar vissa kvinnor, men långt ifrån alla, om obstetriskt våld i Sverige, det vill säga om vård utan samtycke och avsaknad av ett respektfullt bemötande inom vården. En del kvinnor vill därför hellre föda sina barn hemma. Mycket har hänt under mina snart 37 år som barnmorska. Från att föda barn genom att släppa på kontrollen och föda med egen ”urkraft” till att vilja ha och ta kontroll över födandet och var det ska ske. Så det finns mycket kvar att arbeta med i Barnmorskeprogrammen framöver för att nya barnmorskor ska kunna bemöta födande kvinnor på ett värdigt sätt och ge respektfull vård inom den svenska sjukvården.
Cirkeln börjar slutas….från min forskning om barnlängtan och moderskap på egen hand via internationellt utbyte till fortsatt forskning om respektfull mödravård i Tanzania – där mitt internationella intresse hade sin början.
Det har varit den röda tråden i min undervisning och forskning!
Helena Volgsten
Barnmorska, docent Reproduktiv hälsa
Uppsala universitet
helena.volgsten@uu.se
___________________________________________________________
Referenser
- Proportion, Characteristics and Maternal Outcome of women referred for childbirth to a tertiary hospital in northern Tanzania – A descriptive retrospective study based on a hospital birth registry. Lissu CA, Volgsten H, Mazuguni F, Maro E. Sex Reprod Healthc. 2021 Jul 10;29:100646
- Obstetric Violence, Mistreatment, and Violence Against Women in Reproductive Health Services
- Reproductive sex ending in failure affects sexual health – A qualitative study of men and women attending a fertility clinic. Lindgren L, Iliadis SI, Volgsten H. Sex Reprod Healthc. 2024 Sep;41:100984. doi: 10.1016/j.srhc.2024.100984.
- Migrant women with cultural doula support during pregnancy and after childbirth as a complement to midwifery care in Sweden – An interview study https://doi.org/10.1016/j.midw.2025.104420
___________________________________________________________
Barnmorska berätta: Från forskning om barnlängtan och moderskap på egen hand till respektfull mödravård i Tanzania – om att knyta ihop sitt yrkesliv och forskning,
av Helena Volgsten är tidigare publicerad med fler privata bilder i Jordemodern nr 3 maj 2025.
___________________________________________________________