Födas och att föda – ett samtal med Emilia Bergmark-Jiménez, Birth Rights Sweden, Svenska Barnmorskeförbundet och Unn Harsem.
Den 21 januari anordnade Svenska Barnmorskeförbundet tillsammans med Birth Rights Sweden och Fotografiska en kväll med utgångspunkt från utställningen Födas och att föda.
Fotografen Emilia Bergmark-Jiménez bjöd på en guidad tur och beskrev hur projektet började som ett reklamjobb men utvecklades till något helt annat. I nästan fem år följde hon ett stort antal familjer i Sverige och närvarade vid deras förlossningar. Alla med sina egna unika förutsättningar och förlopp.
I slutet av förra året var vi några från Svenska Barnmorskeförbundets kansli som fick se utställningen och prata med fotografen. Jag kände ett starkt behov av att reflektera och prata mer om det vi just sett. För barnmorskor och alla som jobbar med mödravård och födslar var det stor igenkänning kring de situationer som bilderna visar. Vi konstaterade att det finns så lite samtal som pågår om det existentiella i födandet. Storheten i att kvinnor gör detta för oss alla och för vårt samhälle. Ändå pratas det mest om risker, medicinska utfall, brist på barnmorskor, pengar och långa avstånd till sjukhus. Jag var inte ensam om att svepas med, ur tankarna från flera personers upplevelse föddes sedan idén att sätta ihop en panel och föra ett samtal i anslutning till utställningen. I centrum för samtalet stod Emilia Bergmark-Jiménez fantastiska utställning.
Födas och att föda – ett samtal
Det var stor uppslutning för att vara en gråmulen tisdagskväll i januari. I publiken på Fotografiska fanns representanter för professionerna, politiker, influencers, doulor och andra intresserade.
Fotografen själv, Emilia Bergmark-Jiménez deltog i panelsamtalet tillsammans med, Lisa-Marie Larisch från Birth Rights Sweden, Eva Nordlund ordförande Svenska Barnmorskeförbundet och regionrådet Unn Harsem (C) Uppsala. Samtalet modererades av Clara Berglund, debattör, jämställdhetsexpert och tidigare generalsekreterare för Sveriges Kvinnoorganisationer.
Frågeställningar vi bar med oss i samtalet:
Varför behöver vi prata om födandet som en existentiell erfarenhet?
Hur föder vi, och vad säger det om vårt samhälle?
Hur ser vårt samhälle på födandet och hur påverkar det kulturen kring födandet?
Vad har mänskliga rättigheter med barnafödande att göra?
Samtalet utvecklades till en väv av tankar och om födandets komplexitet, så som det faktiskt är kring det speciella tillstånd det innebär att vara gravid och föda barn. Det är varken ett sjukt eller friskt tillstånd. Det är något annat och det behövs så mycket mer än medicinska interventioner och riskbedömningar.
Det behövs andra interventioner som exempelvis kontinuitet, stöd, trygghet och att kunna välja den födelseplats som ger störst trygghet. Vi talade om samtycke och berörde den diskussion som pågår om obstetriskt våld. Vi talade om vårdorganisationerna som blir till maktstrukturer och som hindrar en utveckling och där olika perspektiv och forskning ges olika tyngd. Det försvårar utvecklingen av en individualiserad vård som ger varje kvinna och familj det just dom behöver. Vi talade om hur utbrett risktänkandet är och den intressanta utveckling som pågår i Uppsala där politiker tar ansvar och ser till att alla perspektiv finns med när ny vård planeras, till exempel hemfödslar, inom regionens regi under ordnade och säkra former.
Slutligen kan jag konstatera att många inom professionerna vill gott men att det måste till en övergripande diskussion där kvinnors – och deras familjers – rättigheter stärks och där samtycke också kan innebära att den gravida ges möjlighet att besluta över kalkylerade risker. Oavsett riktlinjer och rekommendationerna från professionernas sida. Det menar jag är ett ansvar, även för politiker och myndigheter att säkra, och i slutänden en fråga om jämställdhet och kvinnans rätt att bestämma över sin kropp och själ och för barnets bästa.
Ett varmt tack till alla som kom och medverkade i Födas och att föda – samtal och mingel på Fotografiska den 21 januari 2025.
Utställningen Födas och att föda vandrar nu vidare och kommer säkert väcka uppmärksamhet.
Eva Nordlund, ordförande Svenska Barnmorskeförbundet
___________________________________________________________
___________________________________________________________