Ett nytt fokus, barn- och ungdomars reproduktiva och sexuella hälsa tar nu form i Svenska Barnmorskeförbundet. En pusselbit som saknades enligt Anna Cagnell, nyvald ledamot i förbundsstyrelsen och för närvarande chef för fyra ungdomsmottagningar inom Region Stockholm.
– Det känns hedrande att få möjligheten att vara en ordinarie medlem i styrelsen och lite läskigt! Jag har ju varit adjungerad i två år, men innan dess var styrelsearbete en helt ny upplevelse för mig.
Anna är mitt uppe i förberedelserna inför sin sons studentfirande och ska göra tabbouleh-sallad när intervjun är klar, berättar hon när vi ses över zoom. Redan under tiden hon har varit adjungerad har hon förstått att det faktiskt går att påverka, vad professionsutveckling innebär – och kräver – av barnmorskor. Det tog ett tag att komma till insikten, reflekterar hon under samtalet. Att hon brinner mest för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är ingen hemlighet, men hennes starka drivkraft att påverka framtiden för barnmorskor som arbetar inom öppenvård är det som verkligen får henne att engagera sig.
– Jag jobbar nu som chef på fyra ungdomsmottagningar, men är i grund och botten en kliniker i hjärtat. Så, för mig är det väldigt viktiga frågor hur vi barnmorskor jobbar mot och för ungdomar och vad vi har för resurser, vilka frågor som är viktiga för oss. Att utvecklas i mitt ledarskap har varit och är väldigt kul och utvecklande och jag har fått lära mig mycket om mig själv genom detta.
På min något förutfattade fråga kring vilken roll barnmorskor har i ungas reproduktiva och sexuella hälsa, svarar Anna med ödmjukhet och påpekar utmaningarna kring att nå unga i dag. Hon tror att det finns många unga som, av olika anledningar, inte kan eller vill komma till en ungdomsmottagning. Hon menar att det är viktigt att hitta nya sätt att nå de unga och betonar vikten av att bedriva forskning inom barn och ungdomars reproduktiva och sexuella hälsa och rättigheter samt att kartlägga hur det ser ut runt om i landet.
– Jag skulle önska att vi hade en bättre uppföljning som stödjer att vårt arbete är viktigt och varför vi måste finnas tillgängliga, med rätt kompetens och resurser över hela landet.
Frågan om rätt kompetens och tillgänglighet berör och är högaktuell nu. Det pågår forskning kopplad till Umeå universitet som undersöker varför det är svårt att nå unga killar och ett projekt av RFSL (som har fått medel från Jämställdhetsmyndigheten) som handlar om att förbättra vården för KSK- grupperna (kvinnor som har sex med kvinnor), en grupp som det saknas kunskap och kompetens kring, menar Anna. Hon tillägger att det kan finnas olika anledningar till att ungdomar är frånvarande på ungdomsmottagningarna men när barnmorskor väl träffar dem finns det stor potential att hjälpa eller stärka dem. Att främja det trygga, normalisera och problematisera där det behövs, räknar hon upp- allt i ett andetag. Anna är glasklar med att frågorna inom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är mycket mer än bara mens och sex. Att möta unga individer som ständigt förändras, både i kropp och själ, i en lika föränderlig tid är en stor utmaning som barnmorskorna axlar runt om i landet, menar hon. Något som verkligen spelar in tycker Anna är de resurser barnmorskorna får i sitt arbete för att bemöta det större behovet som inte alla gånger syns eller pratas om.
– Det är ju inte bara den sexuella hälsan, det är ju också livet. Hur känns det i kroppen, puberteten, hur har du det hemma? Hur är det i skolan?
Det ser olika ut vad barnmorskorna som jobbar på ungdomsmottagningen har för kompetens, förklarar Anna. Det ser även olika ut för ungdomsmottagningarna runt om i landet och vissa kanske är öppna bara några timmar i veckan vilket är avgörande för den erfarenhet och kompetens som barnmorskor får, tänker Anna högt. Problematiken med ungdomsmottagningarna är, enligt henne, att det inte finns lagstadgad rätt att de ska finnas, och det är något Anna vill förändra.
– I glesbygd- vart vänder de sig? Jag tror att, dels skulle det vara intressant att se hur det ser ut i landet för barnmorskor som jobbar på ungdomsmottagningen. Alltså, hur har vi det och vad behöver vi? Det är det vi jobbar för och efterfrågar att det ska bli liksom en översyn av det.
Mot slutet av samtalet ser det ut som att Anna har glömt bort förberedelserna som väntar på henne. Det är mycket hon vill prata om. Unga som är våldsutsatta, de som hamnar i utanförskap men även de som mår bra. För att påverka och förändra måste man inte alltid vara den som står på frontlinjen tillägger hon och berättar att hon själv inte alltid varit engagerad under alla sina år som barnmorska, ”gått in och ut” som medlem. Det var först när hon förstod vad en organisation, som arbetar för att stärka barnmorskans profession genom kunskap och forskning, innebär som hon bestämde sig för att stanna och vara delaktig. Därför vill hon hälsa alla barnmorskor, även de som känner sig skeptiska till föreningsarbete, välkomna att ta del av det historiska förbättringsarbetet som har pågått sedan 1886, då Svenska Barnmorskeförbundet grundades.
– Det är ett sätt att kunna samla sig starkare tillsammans och det krävs lite. Det går inte bara att luta sig tillbaka hela tiden. Jag tänker så här, man kan börja med att bli medlem och gå på lokalföreningsträff och bara lyssna. Bara där tror jag man får en förståelse för vad mycket som händer. Och så kanske det ena leder till det andra.
