Har svenska kvinnor tillgång till rätt kompetens och professionellt stöd när det gäller amning och vårdkrävande komplikationer som kan uppstå under amningsperioden?
Saknas något, vad? Kan Sverige bli bättre? Vad ska vi göra? Vem ska göra vad i amningsvården? Hur ska den organiseras? Hur mycket görs på helt ideell basis av till exempel Amningshjälpen?
Hur står det till med kompetensen och det professionella amningsstödet i Sverige?
Barnmorskan Karolina Nilsson är också barnsjuksköterska och laktationskonsult. Vad tänker och tycker hon om den vård som erbjuds kvinnor när det kommer till att amma sitt barn. Hur står det egentligen till med kompetensen och det professionella amningsstödet i Sverige?
Hallå där Karolina Nilsson, du är IBCLC, vad är det?
IBCLC står för International Board Lactation Consultant och är en internationell certifiering i amningsrådgivning. Det är IBLCE (International Board of Lactation Consultant Examiners) som utfärdar certifieringen som måste förnyas vart femte år, vilket borgar för att kunskapsnivån hålls uppe.
Hur många har den utbildningen i Sverige?
Certifieringen är en färskvara och efter fem år måste man certifieras igen. Just nu är vi bara 22, men för några år sedan var vi markant fler. i Sverige har specialisering inom amning sällan efterfrågats av beställare inom hälso-och sjukvårdsstyrning, utan kommit från gräsrötter inom vården som sett behoven. Många eldsjälar har därför bekostat sin certifiering själva och det är rimligt att tro att många därför väljer att avstå från att re-certifiera sig. Själv har jag numera en arbetsgivare som stöttat mig.
Hur många av de certifierade är barnmorskor?
De flesta tror jag, samt en del barnsjuksköterskor och jag vet att det finns eller har funnits nutritionister och barnläkare med certifiering.
Var jobbar en IBCLC?
Vi jobbar på amningsmottagningar och olika typer av BB-vård, men ibland inom mödrahälsovård på barnmorskemottagningar, BVC och inom neonatalvård, men vi är som sagt inte så många.
Har ni något nätverk?
Ja i Sverige finns SwediLact – IBCLCs, men det är svaga nätverk via Facebook. Det finns en aktiv grupp i Danmark, en europeisk och en internationell.
Vilken är den viktigaste frågan när det gäller amning i Sverige idag?
Oj, det är svårt att ge ett kort svar på det!
Att ammande kvinnor har rätt till kompetent och individanpassat stöd och verkligen ska få det oavsett när under amningsperioden de behöver stöd. Att amningsfrågorna lyfts och att grundkunskaperna ökas bland vårdpersonal överlag och bland dem som arbetar med kvinnor, barn och familjer i synnerhet.
Det bör också självklart finnas amningsspecialister inom olika delar av vården, som både kan fungera som konsulter men också ta hand om vården kring de mest komplicerade amningarna. I dag får många kvinnor en uppmuntrande och högst välmenande klapp på axeln och hejarop att de ska kämpa vidare, men sällan ett individualiserat och kompetent stöd för att hantera situationen. Två vanliga orsaker till att kvinnor lägger ned amningen innan de tänkt, är smärtsam amning på grund av sår och eller mastit. Smärtsamma amningar kan vara oerhört plågsamt och kan ha stor inverkan på många delar av tillvaron och påverka både relationen till barnet och det psykiska välmåendet överlag. Ofta finns det mycket man kan göra för att förbättra situationen, men tyvärr sätter organisationen och bristande kunskap hos vårdpersonal käppar i hjulet.
Socialstyrelsens samsovningsråd komplicerar amning och kanske också anknytning. Min övertygelse är att de späder på psykisk ohälsa hos nyblivna mammor som slits mellan att svara på barnets signaler om att vara nära och rädslan för att orsaka SIDS. Att som i England kunna prata om säker samsovning med nyblivna föräldrar tror jag hade fått nyblivna föräldrar att må bättre. I dag vågar många kvinnor inte ligga ner på sidan och amma vilket i längden ofta leder till utmattning. Unicef i England har ett mycket fint informationsmaterial både till föräldrar men också handledning till personal.
Det borde också lyftas att barnmatsindustrin fortfarande har stor påverkan på vårdpersonal i Sverige. Amningsinformation på nätet och även broschyrer som delas ut på vårdinrättningar i Sverige kommer inte sällan från barnmatsföretag. Dessa uppger sig förvisso följa WHO-koden, men har givetvis en vinning i att så få som möjligt ammar. På BVC:er runt om i landet bjuder barnmatsföretag personalen på lunch och det pratas modersmjölksersättning och annan barnmat. Det delas ut post-it lappar, reflexer och kylskåpsmagneter med barnmatsfabrikanters logga. Det är också vanligt med föreläsningsdagar arrangerade av barnmatsföretag. Till föräldrar skickar företag matscheman som är icke-amningsvänliga och grötprover så snart barnet närmar sig sex månader. Ofta innehåller dessa också ”sluta-amma-på-natten-råd”. Givetvis måste personal som arbetar med spädbarn och familjer ha kunskap om olika modersmjölksersättningar för att kunna stötta och ge råd till dem som behöver det, men det borde finnas en mer oberoende instans som har ansvar för att föra ut informationen.
Vad kan du generellt säga om kompetens- och kunskapsläget när det gäller amning och barnmorskor (inom MHV/förlossning/BB) och barnsjuksköterskor (inom BHV)?
Att den behöver stärkas i alla led. Personalomsättningen på svenska BB är ett bekymmer. Numera är det inte helt ovanligt att grundutbildade nyutexaminerade sjuksköterskor arbetar på BB.
Amningsförberedande kurser i barnmorskemottagningarnas regi borde vara en självklarhet inför ett barns födelse. Ödmjuka resonemang med blivande föräldrar kring jämställdhet och amning är viktigt, liksom information om att jämställdhet inte per automatik innebär flaskmatning på natten. Vi i vården bör lägga mycket fokus på hur man kan förebygga och förhindra amningskomplikationer och var kvinnan/föräldrarna vid problem kan söka stöd.
Hur skulle ”amningsvården” se ut om vi utgår från kvinnors behov och ”rätt” till professionellt och kompetent stöd, vård och behandling (hälso- och sjukvård) under postnatalperioden? Under hela amningsperioden?
Lättillgängligt och kompetent stöd under hela amningsperioden borde vara en rättighet. Fortfarande hamnar många mellan stolarna mellan BB och BVC. Amningsmottagningarna vid sjukhusen har ofta en tidsgräns för hur länge de har ”ansvaret” för amningsstödet och andra vårdinstanser har inte hela kompetensen.
Amningskompetensen måste stärkas i alla led.
Grundläggande kunskaper måste finnas inom basvården men det också finnas tillgång till lättillgängligt specialistkompetent stöd. Alla barnmorske- och BVC-mottagningar borde ha en amningsspecialist kopplad till sig och det borde dessutom vara självklart att kvinnor som läggs in på kvinnokliniker för till exempel svår mastit eller barn som läggs in för ”failure to thrive” på barnkliniken till följd av amningsproblem får träffa en amningsspecialist. Detsamma gäller de familjer vars barn vårdas på neonatalavdelning. Det är viktigt med stöd utan att kvinnor blir ifrågasatta för om de ammar utanför normen. Det vill säga längre eller kortare period än den vanligaste.
Utanför BB-vården har den svenska vården svårt att klara av situationer med två patienter samtidigt. På BVC är barnet patient och inom kvinnovården är kvinnan patient. Vems är journalen? Det är ett problem som behöver lösas. I amningen kan man inte koppla loss mamma och barn eftersom den ena påverkar den andra. Exempelvis kan mammas blödningsmängd i samband med förlossningen, eventuella bröstoperationer eller hormonella preventivmedel vara en del i amningspusslet – lika mycket som barnets gestationsålder eller munanatomi.
Inte sällan bollas en kvinna med bröstkomplikationer runt i sjukvårdssystemet och det finns stor risk att hon får motstridiga råd. Inte sällan krävs både läkemedel och amningsvägledning, för att lösa svårare amningskomplikationer. Båda kan vara lika viktiga. En önskedröm är att man som amningsspecialiserad barnmorska kunde ha förskrivningsrätt på de läkemedel som är vanliga inom specialiteten och det vore toppen om Svenska Barnmorskeförbundet kunde vara med och driva frågan.
Hur ser det ut i din region?
Vissa större sjukhus har amningsmottagningar, men neddragningar har gjorts under de senaste åren. Min arbetsplats Mama Mia Barnmorskemottagning och BVC i Malmö har fått projektpengar från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) för ett Amningsprojekt under ett år. Projektet innefattar amningsmottagning och extra amningsförberedande under graviditeten.
Hur ser det ut i resten av Sverige?
AMSAK:s mottagning i Stockholm drivs med projektpengar. Många amningsmottagningar på sjukhus runtom i Sverige nedmonteras och om det kompenseras med lika kompetent stöd i primärvården så är det givetvis bra. Det viktiga är att det finns kompetens.
Vad vill du säga till de politiker som fattar beslut?
Amning är komplext och påverkas av så många faktorer.
- Se till så att amningsvård blir så kallad beställd vård och inte bara blir avhängigt chefers goda vilja. Lyssna på dem som kan området. Sluta att om och om igen starta och lägga ned amningsmottagningar. Projektpengar tar slut, men amningsproblem behöver alltid lösas. Pengar sparas i det långa loppet.
- Läs the Lancets Breastfeeding series.
- Vissa menar att vårdpersonalens generella amningskunskap skulle missgynnas om några specialiserar sig. Andra har uttryckt oro för att tappa i kompetens om det är enkelt för annan vårdpersonal att lotsa vidare mor-barn-par med problem till specialister. Erfarenheter talar dock för motsatsen. På enheter där det finns mycket kunskap och en levande diskussion om amning och amningskomplikationer, upprätthålls nyfikenhet vilket i sin tur ökar kunskapsnivån.
- Inrätta ett Nationellt kompetenscenter för amning, liknande det som finns i Norge och Danmark. Ett sådant förslag ska upp i riksdag/regering i maj 2019.
- Utred Socialstyrelsens samsovningsråd igen!
Hur blir en IBCLC och krävs det några förkunskaper?
Du behöver ha hälso-sjukvårdsutbildning från högskola/universitet med extra högskolepoäng i amning. Dessutom krävs ett visst antal timmar amningsrådgivning för att få skriva provet.
Kanske är inte certifieringen en rimlig väg för svenska förhållanden, men amningskompetens och amningsspecialitet behövs och IBCLC är ett sätt att garantera den.
___________________________________________________________
Namn: Karolina Nilsson
Yrkestitel: Barnmorska, Barnsjuksköterska och IBCLC
Arbetsplats: Mama Mia, Malmö
___________________________________________________________
Har svenska kvinnor tillgång till rätt kompetens och professionellt stöd när det gäller amning och de problem och vårdkrävande komplikationer som kan uppstå under amningsperioden? Saknas något, vad?
Karolina Nilsson tipsar om en artikel i Sydsvenskan från 2016.
Babyfriendly hospital www.unicef.org
IBLCE
International Board of Lactation Consultant Examiners
Apply for the IBCLC Exam! Barnmorskan Ann Tiits verksam på Mama Mia Söder i Stockholm är svensk koordinator.
iblce.org
Mer om amning, laktationskonsulter och IBCL
Sverige SWEdiLACT Facebookgrupp
Danmark
Europa
Internationellt
___________________________________________________________