Barbara Welles möter mig leende när tåget rullar in på perrongen i Bridgeport, Connecticut. Det har gått femton år sedan vi sågs men hon är sig lik och har samma energi, som peppade oss studenter under den krävande utbildningen till barnmorska.
Från barnmorskeprogrammet på Karolinska Institutet i Stockholm, till en universitetsprofessur på Fairfielduniversitetet utanför New York i USA. Mycket har hänt men Barbara Welles kärlek till barnmorskan finns kvar.
– En av de första sakerna vi gjorde på kurserna på KI var att göra en vagina i lera med fjädrar och glitter. Min tanke var att det är en kroppsdel som barnmorskan ska jobba med och att avdramatisera den.
Mitt minne sviker mig, jag minns inte fjädrarna, glittret och lervaginorna, men jag minns boken om Nisa och Barbara Welles frågeställning: Är det naturligt att lämna sitt nyfödda barn i bushen och springa hem?
Jag blev arg på Nisa när jag läste det, så gör ingen naturlig mor, tänk vad som kunde hänt, hon borde… Och jag minns hur Barbara Welles fick mig att se de olika dimensionerna och att börja utveckla en förståelse och ödmjukhet inför för olikheter, kultur och omständigheters påverkan på människor.
Hur påverkade Barbara Welles andra studenter? Jag frågar några av de som pluggade på morskis samtidigt som jag.
Malin Edqvist, universitetsbarnmorska och forskare (filosofie doktor) säger: ”Hon har verkligen influerat mig. Jag kommer ihåg hur hon började en föreläsning med att gå runt och kasta ut russin ur en skål, till höger och vänster i klassrummet. Sedan frågade hon något i stil med: vad är jag och vad representerar jag nu?
Alla i klassen undrade ju, vad gör hon? Vi höll på med embryologi, kanske på termin ett, och läraren kastar russin… Till slut tog hon upp ett russin och sa: jag är ägget som väljer ut den spermie jag vill ta emot. Essensen är att vi kan se på saker på olika sätt och man kan vända på perspektiven. Det som vi vanligen beskriver som att spermien är aktiv och tävlar och att den bäste får befrukta ägget, kan ses på motsatt sätt, att ägget väljer vilken spermie som ska få komma in. Hon fick mig att se att även den processen, som man tror är strikt vetenskaplig, är så kulturellt laddat med värderingar bland annat om manligt och kvinnligt.”
För Maria Elmquist, som jobbar kliniskt på BB Stockholm, är det framförallt en sak i Barbara Welles undervisning, som haft betydelse berättar hon: ”Vi hade en gul bok med berättelser om hur det var att vara kvinna i olika kulturer, den kunde jag inte släppa! Innan jag läste den var det så självklart att det är såhär som man föder barn, som vi gör i Sverige, men den gula boken öppnade ögonen för att det kan vara väldigt olika i olika kulturer. Jag kommer också ihåg att vi fick skriva vår egen mensstory, jag kommer knappt ihåg vad jag skrev, men att få mens är ju en stor grej i kvinnors liv och jag tänkte att när mina tjejer får mens då ska jag fira det. Barbara lade en bra grund för hela barnmorskeriet, hon var en så entusiastisk person som gjorde att man blev inspirerad, en mycket cool och stark kvinna.”
Maria Hedström är chefsbarnmorska på Södertälje förlossning och BB: ”Jag minns hur hon kom in och sa ”idag ska vi illustrera våra vaginor”. Jag tror det var första lektionen i sexologi, och vi fick göra någon from av konstnärlig tolkning av våra vaginor. Vi tittade lite på varandra som ”det här är väldigt konstigt men också väldigt härligt.” Någon använde trådar och pärlor för att gestalta sin vagina, någon använde lera och någon hade en kopp med vin med en blomma i. Det blev ett väldigt fint samtal om våra kroppar, om vår relation till dem och oss själva. Det blev också ett viktigt tillfälle att dela sina egna erfarenheter. Jag tror att den delen av barnmorske-utbildningen är viktig eftersom vi är vårt eget viktigaste redskap som barnmorskor. Och vi behöver gå igenom våra egna erfarenheter för att kunna möta kvinnor där de är. Barbara hade en helt annan ingång till frågorna eftersom hon inte är barnmorska och hon var så fascinerad över hur människor fungerar, agerar och interagerar. Jag tror att hon satte någon sorts ton om att det här faktiskt är viktigt. Hon visste säker att det hon lärde ut skulle ha betydelse på lång sikt och jag tror att hon ville lägga en grund och få igång vårt intresse för hur kvinnor och samhället fungerar. I mitt jobb har jag verkligen haft nytta av att ha utgångspunkten att människan är en helhet som ingår i ett sammanhang, både i ett litet och i ett stort perspektiv.”
Ni som inte vet vem Nisa är borde genast gå och låna boken om jägar/samlar-kvinnan och hennes liv. Jag hade inte valt den själv men nu när jag långt efteråt inser hur jag har influerats av den så ser jag poängen.
– Berättelsen om Nisa är en så viktig berättelse eftersom de här kvinnorna från Kalahariöknen, som är de mest ursprungliga av alla människor på jorden, hade kvar idén att man kunde föda ensam, att man litade på naturen och kunde klara av det, säger Barbara Welles och fortsätter:
– Allt är så kontrollerat i Sverige, så programmerat, så homogent. Berättelsen om Nisa var som en motsats. Kvinnorna jobbade inte så mycket, det var mycket sällskapande, och boken visar ursprungsmänniskornas livsstil, som går tillbaks till vår mänskliga början. Jag ville ge barnmorskestudenterna ett annat sätt att se på livet, att man inte alltid kan kontrollera allt – jag menar livet händer. Jag ville också visa en annan modell av barnafödande, för mig är jämförelseperspektivet väldigt intressant och viktigt.
Barbara Welles fascination för barnmorskeyrket fick henne att själv ansöka till barnmorskeutbildningen, men när hon kom in insåg hon att hon också ville fortsätta med antropologi. Hon passade ibland på att fråga studenter om hur det var att resa till att välja att bli barnmorska.
– För mig är barnmorska ett sådant yrke som måste vara nära sanningen, och att man måste försöka hitta rätt väg för respektive kvinna man möter. För mig var barnmorskor så viktiga. Jag trodde att alla tänkte så, men jag upptäckte att det inte alltid var så positivt och att folk runt studenterna kunde säga saker som: vad äckligt att du ska jobba med underliv, säger hon.
Hon förvånades också över att det fanns studenter som inte riktigt fick stöd hemifrån för att utbildningen är professionell och kräver engagemang från omgivningen.
Samtidigt som hon är fascinerad av barnmorskan som fenomen så vänder och vrider hon hela tiden på perspektiven och utmanar den rådande bilden. Skolad i forskning och med akademisk vana från USA tror hon att hon ibland retade sina kollegor på KI.
– För mig är allting relativt, ja man har de här resultaten den här gången men en annan gång kan det finnas andra faktorer eller andra förklaringar som kan ändra resultaten, jag tror inte på en sanning. Många av mina kollegor trodde mer på att det fanns en sanning, men jag tänkte att det kan finnas en bättre fråga. Jag har alltid velat hitta en bättre fråga.
Hon menar att varje gång man har förstått en sak så måste man ta nästa steg och tänka: vad är det mer som vi inte har förstått och vad vi kan lära oss mer? Hon sa till studenterna: ni kommer inte att lära er svaren, men däremot lära er att ställa en bra fråga.
– Alla kulturer har utvecklat sätt att få barnen att överleva, för mig är det här väldigt spännande. Jag tycker inte alltid att det svenska sättet av barnafödande är det bästa sättet i världen, jo om man är i Sverige och har våra resurser, men inte alltid. Det beror på omständigheterna.
För mig som student var det härligt att låta ovissheten finnas med som en möjlighet. Det kan finnas en bättre fråga, som ger ett annat svar. Barbara Welles tog inte ställning men hennes förhållningssätt gav en möjlighet att tänka andra perspektiv när ramen blev trång.
Barbara Welles menar att vi har en stark barnmorskekultur I Sverige men det fanns områden där hon inte höll med om våra prioriteringar. En sak som provocerade henne var vår vilja att allt ska vara så lika för män och kvinnor.
– Delvis tror jag att fokus på mannen har gjort att fler män är involverade i familjelivet nu så på sätt och vis tror jag att det har fungerat, men jag kan tycka att det ibland har varit för stort fokus på papporna. För mig är det viktigt att prioritera mamman, visst är det viktigt med en vuxen till, men papporna kan vara i andra hand i det här. Deras roll är viktig men inte primär, säger hon.
Hon menar att Sverige, trots en uppriktig strävan efter jämlikhet, är ett mansdominerat samhälle, något som bland annat visar sig i vårt fokus på pappor under den barnafödande perioden i livet och inom barnmorskeprofessionen. Detta beskriver hon som en del i samhällets patriarkala strukturer.
Under tiden på Karolinska Institutet hade Barbara Welles stora möjligheter att fritt utveckla sina ämnen. Hennes ingång var att hitta sätt att utveckla studenternas tankar och kreativitet för att de skulle förstå kvinnolivet ur olika perspektiv och kulturer. Konsten var en stor del i hennes metodik och hon beskriver att det på institutionen i sin helhet fanns en väldigt stor nyfikenhet om hur man kan lära ut på bästa sätt. Man hade bland annat en flerårig diskussion runt PBI (problembaserad inlärning), något hon tyckte var jobbig då, men som hon i efterhand känner ledde framåt.
– Pedagogiken utvecklades och vi provade olika pedagogiska modeller för att få till en bra utbildning som skulle få fram barnmorskor som var nyfikna, vågade ställa frågor och som kunde utveckla professionen framåt. Det var en expansiv tid och jag är väldigt tacksam för att jag fick vara en del av den.
Barbara Welles beskriver att hon upplever att svenska barnmorskor har en solidaritet sinsemellan och med kvinnor. Detta saknas i USA där inte barnmorskor är en självklar del i samhället.
– Barnmorskeri är en kvinnokonst, en bra barnmorska hjälper en kvinna att hitta sin väg. I Sverige finns det många barnmorskor som gör det och deras sätt att ta hand om kvinnor är fantastiskt.
Hon fortsätter prata kärleksfullt om barnmorskan medan skymningen faller över hennes trivsamma vardagsrum i lägenheten hon hyr i huset inte långt från havet. Hon beskriver hur hon saknar sina svenska barnmorskekompisar och hur viktigt det är att vi tar vara på konsten att vara barnmorskor. Hon säger:
– Skandinaviska barnmorskekultur är väldigt gedigen, ni har ju varit barnmorskor i hundratals år! Det här, att vara en konstnär som barnmorska, det är väldigt starkt i Sverige, och det är barnmorskan som bevarar tron på kvinnan och på kvinnokroppen. Jag tror att den ideologin är knuten till barnmorskan i Sverige.
Barbara Welles stannar inte i känslan av saknad utan låter sina tankar, som vanligt, gå vidare till nya frågor. Till obruten mark.
– Vi vet inte vad som kommer att hända på den medicinska och kulturella arenan eller om det enbart kommer att vara kvinnor som föder barn i framtiden. Kanske kommer män göra det med inplaterade livmödrar och kejsarsnitt. Vem vet?
Jag vet inte om jag tycker att det är en bättre fråga, utifrån mitt perspektiv, men jag vet att Barbara Welles sista fråga kommer att få mig att fundera, fast den stör mig nästan lika mycket som hennes nyfikenhet och energi inspirerar mig.
___________________________________________________________
Namn Barbara Welles
Ålder 68
Bor Bridgeport Connecticut
Yrke Universitetsprofessor Fairfield University
Familj De vuxna barnen Julia och Eric
Tidigare Universitetslektor vid barnmorskeprogrammet Karolinska Institutet, kvinnors och barns hälsa. Undervisade i antropologi och psykologi runt barnafödande, mor-barn interaktion, familjeliv i olika kulturer och kvinnoliv i allmänhet. Arbetade på barnmorskeutbildningen mellan 1985 till 2008.
__________________________________________________________
Om sitt eget barnafödande:
Mina egna födslar har varit så svåra och det har gjort mig ännu mer intresserad av de här frågorna. Jag var separerad från min dotter väldigt länge eftersom jag fick barnsängsfeber. Det var midsommar och alla var lediga, det är ett problem i Sverige att landet inte fungerar året runt. Jag sväljer inte myten att allt är så fantastiskt i Sverige. Man kan inte lösa problem om man inte ser saker som det verkligen är, det är viktigt att lyfta upp det som inte fungerar för att kunna förbättra.
Barnmorskans funktion:
Barnmorskor, som grupp, är enormt viktiga för samhället, de kan hjälpa nyblivna föräldrar att bli en familj, något som kan vara svårt för många. Den svenska barnmorskan har en nyckelroll i att ta familjerna igenom övergången till att bli familj.
Reflektioner om barnmorskan:
Många barnmorskor är väldigt nyfikna och intelligenta. De ställer bra frågor och är öppna för att livet är svårt och komplext och för att man måste tänka och reflektera för att förstå.
Barnmorskor är väldigt kvinnoorienterade och har ofta en bra syn på människan, en helhetssyn som är väldigt sund och kärleksfull. Man måste ha mycket kärlek till sig själv och andra som barnmorska. Barnmorskan måste också ha en tro på sig själv och vara kreativ, kunna lösa situationer snabbt men ändå ha ett lugn.
Jag var besviken över att det inte var fler barnmorskor som var intresserade av den naturliga processen, jag trodde att det tillhörde yrket att vara för den icke medicinska processen.
Jag tyckte att det var hemskt i Sverige att barnmorskor går hem efter åtta timmar och lämnar över till en annan person. Jag förstår det ur en arbetssynpunkt men barnmorskan har ju en relation med kvinnan. Jag tänker att den barnmorska som är med under graviditeten också ska vara med på förlossningen. Jag tror jag har en idealbild som kommer från när jag studerat hur andra kulturer gör.
___________________________________________________________